Så blir du nöjd (trots att du har höga krav)

Kan du också känna att ditt liv är ackompanjerat av en dov ton av missnöje?
Trots att du, när du ser dig runt omkring i ditt liv, inte har någon större anledning att vara just missnöjd?
Du ha ett bra jobb, ett kärleksfullt förhållande, ett fint hem, god hälsa, fina barn och allt annat som skänker livet glädje och mening.

Nåja, kanske har du inte allt men du har i alla fall tillräckligt för att både du själv och alla andra ska kunna säga: ”Vad klagar du för? Du har ju allt du kan önska dig. Varför blir du aldrig nöjd?” .

Det är en fråga som även jag har ställt mig. Många gånger.
Och det är också en fråga som mina klienter har ställt sig. Vid upprepade tillfällen.

Och du, käre läsare, undrar du också?
Varför du inte blir nöjd trots att du borde?

Om du inte har läst föregående bloggartikel är det dags att göra det nu. Innan du går vidare, menar jag. I den ger jag dig nämligen min beskrivning på problemet, hur jag tror att det hela hänger ihop.

Du kan läsa artikeln genom att klicka på denna länk eller så tar du en genväg och läser sammanfattningen här:

Vi som har höga krav på oss själva drivs av en inre känsla av otillräcklighet. Vi upplever att vi inte är tillräckligt kompententa, pålästa, smarta, framgångsrika, framåt eller något annat som handlar om vår duglighet. Denna känsla av otillräcklighet försöker vi sedan kompensera genom att prestera och uppvisa excellenta resultat. Dessvärre snubblar vi på halva vägen eftersom vår inre kritiker envisas med att peka på misstag som vi antingen skulle kunna göra eller redan har gjort. Hur vi än kämpar för att bli tillräckligt x, y eller z når vi således inte ända fram. Där av vårt missnöje.

För att känna oss nöjda behöver vi förstå att nöjdhet inte enbart är ett resultat av goda prestationer utan snarare handlar om en inställning till livet, ett sätt att vara. De människor som känner sig nöjda med sitt liv upplever både att de har tillräckligt och de är tillräckligt. De kämpar inte för att uppnå nöjdhet. De är nöjda redan nu. De lever i tillräcklighet.

Leva i tillräcklighet

Vi som sätter höga krav på oss själva har svårt för att vara nöjda inte bara för att vi har en stark inre kritiker som sätter krokben för oss utan även för att vi skräms lite av tanken att bli just nöjda. Även om vi längtar efter att känna oss tillfreds med livet skyr vi det också som pesten. Vi tror nämligen att vi kommer förlora vårt driv den dagen vi slår oss till ro. Vi ser framför oss ett liv som förvisso är lugnt och fridfullt men som också är tråkigt och meningslöst. Vårt driv har ju varit vårt livselixir och om vi inte får tillgång till det förtvinar vi.

Men du, om du tänker efter, visst måste det finnas plats för fart och fläkt även i ett liv som innebär tillräcklighet?

Jag tror nämligen att ett liv i tillräcklighet innebär att vi har kvar vårt driv men att vi samtidigt känner oss nöjda. Att vi fortsätter att röra oss framåt men på ett sätt som känns gott och behagligt istället för stressigt och kravfyllt. Att vi tar vara vår förmåga att se till att saker och ting händer men att vi gör det på ett sätt som kommer både oss själva och andra till godo.

Det tror jag på.
Vad tror du om det?

Bygga muskler

Du som har hängt med mig ett tag vet att jag inte tror på några snabba lösningar när det gäller personlig utveckling. Själsliga förändringar tar tid. De mönster som vi vill ändra tar tid att väva om. Jag säger inte detta för att stjäla ditt mod. Inte alls. Jag säger detta för att du ska ha möjlighet att lägga din ribba på rätt höjd. På en höjd där du uppnår framgång istället för bakslag.

Det jag också tror på är att bygga muskler över tid. När vi vill förändra oss på insidan behöver vi göra på samma sätt som när vill vill förändra vår utsida – bygga nya muskler. Som bekant ger träning av nya muskler träningsvärk, så även här. Till en början kommer vi att känna oss obekväma med många av våra nya beteenden men till slut kommer vi att uppleva det som helt naturligt att leva i tillräcklighet.

De muskelgrupper som vi behöver bygga för att uppnå tillräcklighet är STABILITET, MJUKHET och LÄTTHET. Jag kommer att gå igenom dem nedan och ger dig dessutom förslag på artiklar om du vill fördjupa dig ytterligare nom varje muskelgrupp.

Stabilitet för att bygga självtillit

Den kritiska inre rösten kommer göra oss instabila på två sätt. Dels kommer vi att tappa jämvikten när den gör sitt utfall i stunden och dels kommer vi att förlora tron på oss själva på det stora hela taget. Ju starkare kritisk röst desto större tvivel på vår förmåga att fatta rätt beslut och att ta hand om oss på bästa sätt. Tillit är grundbulten i varje relation. Även i relationen till oss själva. För att vi ska kunna lita på oss själva behöver vi börja bygga vår stabilitet i kropp, tanke och känsla. Det gör vi genom CENTRERING, MEDVETENHET och ACCEPTANS.

Centrering för att återta jämvikten när den inre kritikern anfaller

När den självkritiska rösten utsätter oss för sina anklagelser och tillrättavisningar blir vårt inre fyllt av skam. För att skydda oss gör vi som vi som vi gjort i urminnes tider; vi flyr, slåss eller spelar döda. Vår reaktion är instinktiv och den delen av vår hjärna som arbetar är den som utvecklades när vi för många hundra miljoner år sedan var reptiler. Reaktionen är således inte förnuftsmässig och kan därför inte heller bemötas på ett logiskt sätt. Istället behöver vi gå via kroppen och med hjälp av centrering förmå vårt inre att finna den balans den behöver för att hantera situationen på ett moget och balanserat sätt.

Vill du fördjupa dig ytterligare?
I artikeln Så uppnår du stabilitet genom centrering fördjupar jag resonemanget kring centrering och i artikeln Vad du kan lära dig av Dr Watson när du blir överfallen av din självkritik applicerar jag verktyget vid en skamattack.

Medvetenhet för att observera istället för kritisera

Vi som är självkritiska är vana att notera vad vi gör och hur vi tänker. Många gånger kan det kännas som om vi har en liten gubbe, eller gumma, på axeln som betraktar, analyserar och kritiserar. Denna förmåga kan vi faktiskt vända till vår fördel när vi börjar bygga nya muskler. Genom att notera när vi blir självkritiska blir det också möjligt för oss att stanna upp och centrera oss. Det är genom denna medvetenhet som vi börjar göra vår förändring. Utan den kommer vi ingenstans. Det vi emellertid behöver göra oss extra uppmärksamma på är att vår medvetenhet stannar vid ett objektivt noterande istället för ett kritiskt granskande. När vi lär oss att observera istället för att kritisera kommer gubben, eller gumman, på axeln bli vår allra bästa vän istället för vår fiende.

Vill du fördjupa dig ytterligare?
I artikeln Så uppnår du stabilitet genom mindfulness fördjupar jag resonemanget kring medvetenhet och ger dig också tips för hur du kan träna upp förmågan att notera utan kritisera.

Acceptans för att omfamna sin mänsklighet

Den självkritiska rösten utgår från att vi inte är tillräckliga och att vi behöver anstränga oss för att bli accepterade av vår flock. Om vi vill känna oss nöjda måste vi träna oss i att vara nöjda. Vi behöver träna oss i att vara i tillräcklighet vilket innebär att börjar träna oss i att acceptera oss själva precis sådana vi är. En oerhört viktig pusselbit för mig i att känna mig tillräcklig är att acceptera min egen mänsklighet. Det innebär att jag uppskattar mina styrkor och talanger men det innebär också att jag omfamnar mina svagheter och tillkortakommanden. Alla människor har BÅDE styrkor OCH svagheter. Även du och jag.

Vill du fördjupa dig ytterligare?
Eftersom acceptans är den absolut viktigaste muskeln för mitt välmående genomsyrar den i stort sett varje artikel jag skriver. I artikeln Så uppnår du stabilitet genom acceptans gör jag den mest heltäckande beskrivningen av begreppet. I artikeln 7 saker du behöver påminna dig om när du inte tycker du är bra nog finner du hur jag använder acceptansen som ett verktyg för att komma åt oduglighet och skam.

Mjukhet för att bli varsammare mot oss själva

När vi lever från otillräcklighet driver vi oss själva hårt och skoningslöst för att uppnå det som vi tror behövs för att bli accepterade. Vår självkritiska röst förpassar oss tillbaks till skammen och otillräckligheten varför vi tror att vi behöver ställa ännu högre krav på oss själva. För att bli nöjda inombords behöver vi bli betydligt varsammare med oss själva. Det blir vi genom att öva oss i HÅLLBARHET, SJÄLVMEDKÄNSLA och TILLHÖRIGHET.

Hållbarhet för att orka ett liv med driv

Vi har vant oss vid att orka mycket och länge. Vi tycker dessutom om att spänna bågen och surfa på vågen av vår yttersta förmåga. Det blir sällan tid för återhämtning eftersom den som lever från otillräcklighet sällan tycker sig förtjäna vare sig vila eller ro. Istället fortsätter vi även då det tar emot och kroppen säger ifrån. När vi nått bristningsgränsen föraktar vi oss själva för att vi inte orkade mera eller stannade upp långt tidigare. Återhämtningen blir därför plågsam snarare än vilsam. Om vi vill fortsätta att vara drivna men samtidigt nöjda behöver vi bygga för hållbarhet. Det gör vi genom att börja tänka långsiktigt och strategiskt kring vår kraft och ork. Livet med dess driv är en distans lämpad för maraton snarare än för sprinter.

Vill du fördjupa dig ytterligare?
I artikeln De drivnas gummiband fördjupar jag mig i vad som händer när vi spänner bågen allt för mycket och i artikeln Bygg upp din inre spänst får du flera tips för hur du på bygger dina hållbarhetsmuskler.

Självmedkänsla för att klara av motgångar

Det gör ont att misslyckas. Det gör ännu ondare att älta och förebrå sig själv när man inte förmår leva upp till sina egna förväntningar. Vi som har en stark inre kritiker behöver lära oss att bli mer medkännande med oss själva. Istället för att banna oss själva när vi gjort ett misstag eller trampat snett behöver vi ge oss själva den omtanke och omsorg en sådan händelse förtjänar. Ingen jag känner bemöter sina vänner på samma sätt som vi självkritiska bemöter oss själva då vi gjort något fel eller misslyckats. Om vi vill känna oss nöjda med oss själva behöver vi träna oss på att vara vår egen bästa vän även då motgångarna är ett faktum.

Vill du fördjupa dig ytterligare?
I den kostnadsfria e-boken om Självmedkänsla förklarar jag begreppet och ger dig några enklare övningar.

Tillhörighet för att bli en av de andra

När vi lever från otillräcklighet kämpar vi för att få tillhöra. Genom våra prestationer försöker vi bevisa vår rätt att få vara med vår flock. För oss är således tillhörighet inte en självklarhet utan något som endast vinns efter uppvisad duglighet. Vi är därför vana att se på våra medmänniskor som motmänniskor. Vi jämför oss ständigt för att se hur vi ligger till. Under våra bra dagar glänser vi och känner oss för mer. Under våra sämre stinker vi och känner oss för mindre Under alla våra dagar känner vi oss utanför. Om vi vill bli nöjda med oss själva behöver vi börja träna oss på att kliva in i tillhörighet och bli en i mängden. Varken mer eller mindre. Bara en av de andra.

Vill du fördjupa dig ytterligare?
I artikeln Mina fem skäl till att sluta jämföra med andra finner du mina främsta argument till varför du behöver kliva in i tillhörighet.

Lätthet för att njuta av livet medan det pågår

När vi ständigt strävar efter att bevisa att vi räcker till blir mycket av det vi gör en ständig kamp. Vi sliter och släpar, stretar och gnor. Kraven är höga och det gäller att göra sitt yttersta för att uppnå dem. Allt för att undvika att göra andra, men främst oss själva, besvikna. Det är lätt att förstå att inget blir enkelt och att allting blir tungt när man ställer höga krav på sig själv. För att kunna uppnå en känsla av nöjdhet och tillfredsställelse med livet och oss själva behöver vi träna oss på att ta livet mer lättsamt. Det gör vi genom att odla vår TACKSAMHET, LEKFULLHET och FÖRMÅGA TILL NJUTNING.

Tacksamhet för att uppskatta nuet

När livet blir en kamp för att bevisa vår duglighet blir också varje framgång något som har förtjänats. Inget är givet utan allting är ett resultat av vår ständiga strävan. Lyckan blir därför något som ska uppnås och njutas av sedan. Sedan när kampen är över. Denna inställning gör oss oförmögna att ta vara på livet i den stund det sker. Om vi vill känna oss till freds behöver vi träna oss på att inte se det som sker som ett resultat av vår strävan utan som en gåva som vi fått och är vår att förvalta. När vi förmår att uppskatta nuet öppnar vi också upp för tacksamhet. Inte efter prestationen. Utan redan nu.

Vill du fördjupa dig ytterligare?
Du kan läsa mer om tacksamhet i artikeln Tacksamhet – att se livet som en gåva.

Lekfullhet för att släppa loss i stunden

Vi som ställer höga krav på oss själva har en tendens att ta oss själva på lite för stort allvar.  Eftersom vår egen självkritik svider försöker vi undvika både den och andras kritik varför vi ständigt håller ett bevakande öga på oss själva. Vi vill ogärna göra bort oss och framstå som en person som inte har koll vilket får till följd att vi får svårt att släppa loss vår lekfulla sida. Om vi vill känna genuin livsglädje behöver träna oss på att släppa taget om vårt behov av kontroll och visshet. Istället behöver vi lära oss att leva i nyfikenhet och förundran. Precis som vi gjorde när vi var barn.

Vill du fördjupa dig ytterligare?
I artikeln De drivnas kontrollspiral kan du läsa mer om hur oron kan ta över när vi vill ha visshet och om du vill läsa mer om lätthet rekommenderar jag artikeln Tar du dig själv på för stort allvar? Bjud in lätthet i ditt liv.

Njuta av det som vi redan har uppnått

Vår inre kritiker låter oss sällan vila på var lagrar. Vi kan ständigt förbättras, göra mer och nå högre. Och jag håller med. Visst är det gott att få känna att man är på väg mot ett mål. Att man utvecklas och når allt högre höjder. Och samtidigt vill jag be oss om att stanna upp emellanåt för att kunna njuta av de framsteg som vi gjort och de framgångar vi uppnått. Vi har kämpat och vi har slitit. Låt oss inte bara vifta bort det som bagateller och petitesser. Nej, låt oss istället suga på den karamellen. Länge. Det är vi sannerligen värda, inte sant?

Låt mig slutligen sammanfatta.

Att vara nöjd är inget vi behöver uppnå.
Att vara nöjd är något vi tränar. Lite i taget. Varje dag.
Det gör vi genom att öva upp vår förmåga till:

• Stabilitet så att vi kan lita på oss själva
• Mjukhet så att vi blir varsammare mot oss själva
• Lätthet så att vi kan njuta av livet medan det pågår.

Vad säger du? Ska vi?

Då tycker jag att du ska titta på min webbkurs Självmedkänsla ett, två, tre i den får du lära dig att SAKTA IN, MJUKNA och NJUTA för att kunna bli tillfreds med dig själv och ditt liv. Du läser mer om kursen här.