Vi har alla varit där. I missmodets mörka källare, brottandes med tvivlet på vår egen förmåga. En match där vi debatterar och argumenterar huruvida vi håller måttet.
Kampen är ojämn. Den inre kritikern är nämligen allt för snabb med sina högersvingar. Innan vi vet ordet av befinner vi oss med näsan tryckt mot golvet och med skammen sittandes ovanpå. Vi är nere för räkning. Inget duger. Allting suger. Och sämst av alla är vi.
Och det är nu, innan gong-gongen går, som vi behöver påminna oss om några enkla ting. Det är nu, precis innan spelet är över, som vi behöver dra oss till minnes följande sju saker som kan få med oss i matchen igen.
1. Det gör ont
Känn in och acceptera det som hänt. Det gör ont att tappa förtroendet för sig själv, uppleva att man kommer till korta. Jag vet, det kan kännas kontraproduktivt att känna in smärtan eftersom du ständigt får höra att det är bättre att bita ihop och komma igen. Men låt mig berätta en hemlighet; en känsla som nonchaleras försvinner inte. Istället blir den en varböld som aldrig förmår läka. När du faller är det därför bättre att uppmärksamma din känsla av sårbarhet och utsatthet, hålla om den för att sedan, varsamt, släppa taget om den.
2. Detta går också över
När vi är mitt uppe i en jobbig tankesnurra kan vi uppleva det som om det alltid kommer att vara så här. De obehagliga tankarna sätter bo i vårt huvud och missmodet gör oss orkeslösa och utsiktslösa. Men tänk efter. Du har varit här förut, eller hur? Det är inte första gången du har blivit kysst av din inre kritiker, inte sant? Då vet du också att det faktiskt gick över alla de andra gångerna. Gånger som du inte riktigt kommer ihåg just nu trots att det gjorde lika ont då som det gör nu. Så, min vän, även detta kommer att passera. Som ett grått moln på himlen. Det är inte hela världen och det betyder inget om hundra år. Jag lovar.
Du kan inte förhindra att sorgens fåglar flyger över ditt huvud men du kan förhindra att de bygger bo i ditt hår.
Kinesiskt ordspråk
3. Alla faller
När den inre kritikern har brottat ned oss med en halvnelson fortsätter den att hålla oss på mattan genom att håna oss för att vi har fallit. Den som är smart, kompetent och vältränad på det själsliga området faller nämligen aldrig enligt denne hänsynslöse domare. När du ligger där med ena örat mot mattan kan du därför slå dövörat till med det andra. Låt istället en klokare och kärleksfullare röst göra sig hörd. En röst som påminner dig om att ALLA människor faller och att det därför INTE handlar om att undvika att falla utan istället att lära sig att falla mjukt. Så mjukt att man kan resa sig igen.
4. Vi är alla rätt lika trots allt
Tvivlet på vår egen förmåga väcks ofta till liv då vi jämför oss med andra. Eftersom vi just nu lever i en tillvaro med många offentliga fönster kommer vi ständigt att bli provocerade i vår tro på oss själva. Vi begår alla misstaget att jämföra vår egen insida med andras utsidor. Det som hängs upp i det publika skyltfönstret visar nämligen sällan de slarvigt sydda sömmarna eller den bristfälliga kvaliteten. Det är inte det som är vitsen med ett skyltfönster, eller hur? Det du därför behöver påminna dig om när du har ramlat på din egen inre catwalk är att vi ALLA har insidor som vi inte visar upp och utsidor som vi stoltserar med. Ingen är helt fullkomlig. Ingen är heller helt bristfällig. Vi är alla både och även mitt emellan. Vi är alla rätt lika trots allt.
5. Det är bättre att bli bättre än bäst
Om vi ständigt strävar efter att vara bäst hamnar vi lätt i orkeslöshet och självtvivel. Det kommer nämligen alltid att finnas någon som är bättre, duktigare, smartare eller snyggare än vi. Ambitionen att vilja komma på första plats i livets medaljstrid kan visserligen ge oss framgång med den medför även missmod alla de gånger vi inte är först på målsnöret. Det kan därför vara värt att testa att byta ut din ambition att vara bäst till en strävan att bli bättre. När du börjar mäta parametrar som uthållighet, utveckling och lärande slutar du att förlora. Istället blir du en vinnare varenda gång du försöker.
6. Det finns de som tycker att du duger precis som du är
När vårt egenvärde har gått ned för räkning tar det tid för oss att känna att vi verkligen duger som vi är. Vi kan därför behöva ta hjälp utifrån i form av en riktigt god vän. En kram, några tröstande ord eller en själslig ryggdunk kan göra underverk om vi verkligen ger oss den möjligheten. Jag brukar tänka att min gode vän ger en betydligt rättvisare bedömning av mig än jag själv gör då jag nyss blivit golvad av min inre kritiker. Skulle du inte ha tillgång till en sådan person kan du istället gå till din mapp på datorn som går under namnet ”hjärtevärmare” där du har sparat alla mail som innehåller bekräftelse, beröm och uppmuntran. Sparade för en dag som just denna.
7. Skaka loss kroppen och gör dig fri
Tankar som vi tänker om oss själva upprepade gånger sätter sig i kroppen. Missmod och tvivel kring vår egen duglighet får kroppen att sjunka ihop och in. För att inte synas. För att inte blotta bröstet. När du har rest dig ta därför ett par djupa andetag för att sedan sträcka ut dig i din fulla längd och öppna upp bröstet. Vill du förstärka din kroppsliga förnimmelse av öppenhet och stolthet – sätt på musik som försätter dig i denna sinnesstämning. Tillåt musiken att färga din hållning och dina rörelser. För visst är det svårt att känna sig svag och missmodig när I want to break free med Queen som strömmar genom hörlurarna.
Och nu. Nu är du åter igen med i matchen. ?
Om du tyckte om den här artikeln kommer du att gilla de här:
- Rädd för att misslyckas? Lär dig falla mjukt
- Mina 5 skäl till varför du ska sluta jämföra dig med andra
- Älska dig själv precis som du är
Eller vad sägs om den kostnadsfria e-boken Bli vän med din inre kritiker?
Tack, jag behövde läsa detta. Att se på sig själv med snälla ögon är inte alltid lätt. Jag känner värmen stråla emot mig.
Tack själv Monica. Nej, det är inte helt lätt. Vi behöver träna på det. 🙂
Bästa Marie,
Nu har jag precis lyssnat på modul 5. Jag började i feb omgången och har tagit dej på orden: jag pysslar med din kurs i egen takt, milt sagt. Det känns så bra att ’lägga det i ditt knä’ när jag börjar klaga på mej själv att jag ’ligger efter’ En av anledningarna till min mus-takt är att jag kommit igång att läsa skönlitteratur igen i samband med din kurs, detta med ’ryggen fri’ tack vare dej. Jag säger till mej själv att det är ett led i min ’bli mera du’ process. Jag har genom årens lopp plockat bort så många saker jag gillar att göra till förmån för borden och måsten, mina behov inte får företräden eftersom det är ’oviktigt’. Nu, när ångesten slår till i att jag borde hänga på i modulerna så säger jag till mej själv ’Nä, Marie Bengtsson skulle bli bara glad om du satte dej ned och gjorde nåt du mår bra av’ och så gör jag det! ( Fattar ju att detta är en projektion men jag tänker att jag övar mej i att tänka att det är okej ’via’ dej) Den andra anledningen till att jag tar tid på mej är för att det gör ju ont, eller jag tror innan varje modul och övning att det ska göra ont och jag blir rädd, fast det är inte alls så farligt när jag gör modulerna, det släpper efter en stund. Jag står ju kvar, precis som du lär oss. Jag blir tom förvånad att jag kan fnissa åt eländet, att du får ner det på en normal nivå, se det lite lustiga i det hela, och det vackra. Tack Marie, det är en fantastisk kurs och om du visste vad glad och tacksam jag blev när mailet med omstart kom. Det va nästan lite spooky då jag gick och lurade på just detta. Ha en riktigt fin påskhelg med dina nära och kära. PS jag har också en Schnauzer flicka salt och peppar vid namn Daisy så det är bara så mysigt när du har din tik i filmerna!
Tack för en fin artikel med en massa bra tips, Marie
Tack Maria. Härligt att det jag skriver kommer till nytta. 😀