Du är driven.
Du gillar fart och fläkt.
Och du älskar att surfa på ambitionens snabba vågor.
Inget är mer tillfredsställande för dig än att tänja på gränsen av din förmåga.
Upptäcka att du klarade det.
Den här gången också.
Ja, du trivs verkligen i den sinnesstämning som benämns ambition.
Men i dess motsats, resignation, trivs du inte alls.
För du tillhör ju definitivt inte dem som ger upp.
Snarare anser du dem värda ditt förakt. De som ger sig alldeles för lätt.
Trots detta hamnar du där. I hopplöshetens mörka källare.
När ambitionens gummiband har spänts alldeles för långt far du tillbaka, likt en rekyl, till mörkret där tvivlet, skammen och resignationen bor.
Du är hopplös och värdelös. Värd enbart förakt.
Men när såren är slickade och orken på plats spänner du åter bågen.
Du har slösat tillräckligt med tid. Det är dags att springa. Du bara måste hinna.
Gummibandet töjs på nytt. Först försiktigt men sedan med den iver som enbart du kan uppbringa.
En ändlös vågrörelse mellan hopp och förtvivlan
Ja, vi som är drivna kan verkligen fastna i en ändlös vågrörelse där vi sköljs mellan hopp och förtvivlan. Ena stunden surfar vi på framgångsvågen, andra stunden kippar vi efter andan. Vi längtar efter lugnet och den vila som vi tror finns på den bortre stranden men vi når aldrig fram eftersom ambitionens kraftiga baksug slår undan benen på oss.
Om vi vill känna oss nöjda och tillfreds behöver vi inte bara förstå sambandet mellan att vilja för mycket och den hopplöshet som följer i dess kölvatten utan även, stärka de muskler som behövs för att tygla vårt starka driv. Vi behöver bygga våra sakta-in-muskler.
I min artikelserien Lev livet lättare, skriven för dig som har mycket driv och samtidigt längtar efter tillfredsställelse, har det blivit dags att dyka djupare ner i sinnesstämningarna ambition och resignation.
Som du kanske minns från artikeln om sinnesstämningar benämner vi en sinnesstämning som ett förhållningssätt som kan skiftas i tanken eller kroppen. De två sinnesstämningarna ambition och resignation uppstår då vi accepterar respektive motsätter oss möjlighet. Med möjlighet menar vi det som är öppet för förändring.
Låt oss titta närmare på vad som kännetecknar dessa båda för att sedan ge oss i kast med att träna våra sakta-in-muskler.
Vi börjar med ambitionen, den sinnesstämning, som vi känner oss mest hemma i.
Allt är möjligt – ambitionens kännetecken
Ambition är den sinnesstämning där vi accepterar möjlighet. Vi tror på framtiden och vi känner oss säkra på att vi kan påverka den. Insvepta i sinnesstämningen ambition upplever vi att ingenting är omöjligt.
Vi anser att hinder kan överbryggas och motgångar ska övervinnas. Vi vill, kan och vågar. I sinnesstämningen ambition finns det gott om självförtroende, mod och optimism.
I ambitionen bor också handlingskraften. Den kraft som får saker att hända och människor att tända. Likt de andra sinnesstämningarna har ambitionen en smittande förmåga. För visst är det svårt att motstå ett positivt förhållningssätt parat med ett beslutsamt agerande.
När vi är i sinnesstämningen ambition kännetecknas vår kropp av att den är rak och något framåtlutad. Vår blick är fokuserad och riktad framåt. Rörelsemönstret är energiskt och målmedvetet. Om du tränar yoga är krigarens position den yogaställning som bäst beskriver sinnesstämningen ambition.
Det är ingen idé – resignationens kännetecken
Resignationen är ambitionens raka motsats och den sinnesstämning där vi motsätter oss möjlighet. Vi har förlorat hoppet om framtiden och tron på att vi själva kan påverka den situation vi befinner oss i. Alla vägar tycks stängda och inga alternativ återstår.
I resignationen bor också ursäkterna och bortförklaringarna. Vi tycker att vi har testat allt och vi ser inte nyttan med att göra ytterligare försök. ”Det är ingen idé”, säger vi till den som vill få oss på fötter eller tänka annorlunda. ”Låt mig stanna där jag hör hemma, i livets mörka kolkällare.” I resignationen, ger vi inte bara upp hoppet om en framtid, vi ger också upp hoppet om oss själva.
När vi är i sinnesstämningen resignation är vår kropp framåtböjd, vårt huvud nedsänkt och ryggen rund. Axlarna är vända inåt och formar kroppen till en konkav form. Rörelsemönstret är släpande och utan kraft. Andningen är suckande med längre utandning än inandning.
De drivnas gummiband
Vi som har mycket driv känner oss hemma i ambitionens entusiasm och framtidstro. Vi har byggt starka muskler när det gäller att ge järnet och stå på. Det går fort och det rör sig snabbt både i våra huvuden och fötter. Vi kan dessutom allt om målbilder, checklistor och fokusering. Det finns således inget behov för oss att träna på att springa fortare eller bli effektivare. Vi kan det redan.
Det vi däremot behöver träna på är att bygga våra sakta-in-muskler.
Låt mig förklara.
Till min hjälp tar jag ett gummiband.
Föreställ dig att du har ett tjockt gummiband runt din midja. Du har också trätt gummibandet över en stolpe som är fast förankrad i marken. När du går framåt, bort från stolpen, kommer du att kunna röra dig obehindrat ända tills gummibandet spänns. Därefter behöver du använda dina muskler varpå din kropp kommer att böjas framåt och därmed komma ur balans. Som du kanske minns från artikeln om centrering är kroppen i balans när den är rak och upprätt.
Din kraftigt framåtlutade kroppshållning och din ansträngning för att kunna röra dig framåt när gummibandet är spänt får symbolisera ett allt för starkt driv. Ett driv som kommer att kosta om du fortsätter framåt.
Tänk efter. Vad är de två möjliga utfallen om du spänner gummibandet ytterligare?
Ja visst.
Antingen brister gummibandet eller så tappar du orken och skjuts tillbaka av bandets kraft.
Inga andra utfall är möjliga eller hur?
För mycket driv har sitt pris.
Antingen bränner vi ut oss eller så tappar vi tron på oss själva.
Något annat är inte möjligt.
Vi som är drivna behöver träna oss på att inte fortsätta framåt när gummibandet spänns. Vi behöver träna på att sakta in och på att släppa taget. I denna artikel ägnar vi oss att stärka våra sakta-in-muskler. Släppa-taget-musklerna får sin speciella omvårdnad i de två kommande bloggartiklarna.
Träna dina sakta-in-muskler
Du kan träna dina sakta-in-muskler på väldigt många sätt. Nedan ger jag dig några exempel för att sätta igång din egen kreativitet. Det viktigaste är att du gör dig medveten om var och när du rör dig för snabbt, bokstavligt såväl som bildligt, så ger sig träningen av sig själv.
Här är mina förslag:
- Gör dig medveten om din kroppshållning i dina samtal. Om du är framåtlutad, ta ett djupt andetag och luta dig tillbaka. Notera skillnaden både hos dig själv och den du talar med.
- Gör dig medveten om hastigheten i dina steg. Ta ett djupt andetag och centrera din kropp. Påverkar detta hastigheten i dina steg? Påverkar det ditt sätt att vara?
- Gör dig medveten om hur fort du talar. Använd de naturliga pauser som andhämtningen ger. Förstärk dessa med ett extra andetag. Notera skillnaden både hos dig själv och den du talar med.
- Gör dig medveten om ditt språk, både det du använder till dig själv och till andra. Använder du ofta ord som ”hinna”, ”bråttom”, ”snabbt” och ”effektivt”? Vad skulle du vilja byta ut dem mot för att bli mer nyanserad?
- Gör dig medveten om hur du väljer att tillbringa din fritid. Har du allt för många aktiviteter? Är samtliga prestationsbaserade eller finns det aktiviteter som du gör bara för att det är kul och som inte behöver leda någon vart?
- Gör dig medveten om dina pauser i vardagen och livet som helhet. Var kan du lägga in pauser för andhämtning, påfyllnad och eftertanke?
- Träna stillhet genom regelbunden meditation.
- Träna långsamma medvetna rörelser genom yoga, tai chi eller qi gong.
- Lyssna på musik som har ett långsamt tempo och som gör dig mjuk.
- Andas.
Se listan ovan som förslag på träningsmoment. Närma dig dessa med lekfullhet och nyfikenhet. Testa först några av dem för att sedan bestämma dig för vilka du vill träna mer regelbundet. Gå försiktigt fram. Forcera inte. Bjud istället in lusten och hitta ditt speciella sätt att träna sakta-in-musklerna.
Hur vill DU träna dina sakta-in-muskler?
Denna artikel är den fjärde i en serie. De åtta andra läser du här:
En början till tacksamhet och tillfredsställelse
Nio viktiga sinnesstämningar för tillfredsställelse
Centrering för att återfå din jämvikt
De drivnas gummiband – tänja ambitionen tills den slår tillbaka i resignation
De drivnas bermudatriangel: ambition-bitterhet-resignation
De drivnas kontrollspiral: oro-kontroll-oro
Tar du dig själv på för stort allvar? Bjud in lätthet i ditt liv
Medkänsla- att möta lidande med kärleksfull vänlighet
Tacksamhet – att se livet som en gåva
du skriver fantastiska budskap! ditt tänk är sagolikt bra!
Tack så väldigt mycket Gunnar. Det gör mig så glad att du har nytta och glädje av det som jag skriver. 😀
Hej! Håller med ovanstående, otroligt insiktsfullt. Varje mening är som en slag av sanning. 🙂 Jag har en fråga – när det kommer till ambition och att stretcha sitt band; jag får ofta väldigt starka ”vågor” av inspiration, som försvinner om jag inte tar vara på dem. Det gör att väldigt mycket sker på väldigt kort tid, för att allt bara kommer. Och i de tillfällena vill jag inte sakta ner, för jag vill få ut det mesta av de stunderna. Men jag vill också ha balans. Hur förhåller man sig till dessa stunder av ”flow”, kan man låta dem finnas ändå?
Tack för din kloka fråga. Jag tänker att visst ska man det. Visst ska man tillåta sig att surfa på den där vågen som ger flow. Den tillhör livet. Så istället för att ”ta bort” den tycker jag att man ska tänka på vad man kan ”lägga till” för att kunna hålla balansen. Korta och långa pauser till exempel. För mig har det varit något jag har behövt att medvetet träna mig på. 😀