Tacksamhet – att se livet som en gåva

”Jag borde vara tacksam. Jag har som har så mycket.
Och ändå är jag inte det.
Jo, kanske i huvudet.
Men i hjärtat?
Nej, inte särdeles mycket.”

Balettdansös som tackar genom att nigaSå har min inre dialog sett ut ganska länge. Det här med tacksamhet har nämligen varit svårt för mig. Tacksamhet har varit en sådan där borde-känsla. En känsla som jag har sagt till mig själv att känna men egentligen inte känt. Resultatet har därför blivit det motsatta – jag har känt mig missnöjd.

Är det så även för dig?

Har du också ett ambivalent förhållande till denna sinnesstämning? Tycker du att du borde känna tacksamhet men gör det inte? I alla fall inte fullt ut.

Och hoppas du, liksom jag, att när du väl verkligen känner den, så där på djupet, att du då också kommer att bli riktigt nöjd? Helt igenom tillfreds med dig själv och livet.

Då ska du läsa vidare och på så sätt få möjlighet att fördjupa dig i denna sinnesstämning som också  blir den sista i artikelserien Lev livet lättare.

Nio sinnessstämningar Vi ska börja med att titta på vad som utmärker sinnesstämningen tacksamhet för att därefter gå in på hur vi kan träna våra muskler.

Livet är en gåva

Sinnesstämningen tacksamhet infinner sig när vi förhåller oss till livet som en gåva. Motsatsen skulle kunna vara att se det goda som sker i livet som något vi är berättigade till och tar för givet. Det skulle också kunna vara att enbart se det det som händer i livet som ett resultat av vår egen insats varför de goda som sker blir något vi förtjänar.

Tacksamhet innebär istället att vi ser på livet i ett större, mer andligt, perspektiv, snarare än i ett snävare, mer egocentriskt. Vi utgår från att livet ges som en gåva utan någon inblandning från oss men att det däremot är upp till oss att uppmärksamma och uppskatta den.

När vi känner tacksamhet är vi därför närvarande i stunden. Vi ser och uppmärksammar det som sker just nu. Vi känner blomman som doftar, hör flugan som surrar och ser barnen som leker. Vi känner tacksamhet för att vi åter igen får uppleva den stundande sommaren tillsammans med dem vi älskar mest.

Tacksamhet vilar på en trygg bädd av acceptans. Det är först när vi accepterar sakernas tillstånd som vi kan känna att livet är en gåva. Händelser som skett och som sårat oss behöver vi försonas med för att kunna se dem som gåvor av visdom. Händelser som ligger i framtiden och som vi inte kan kontrollera behöver vi släppa taget om för att kunna se dem som gåvor av möjligheter.

Tacksamheten bor i en öppen och stillsam kropp. Ögonen, bröstkorgen och händerna är öppna för att kunna ta emot den gåva som ges. Rörelsemönstret är stilla, nästan vördnadsfullt. Ibland sluts ögonen varpå ett djupt andetag tas, för att på så sätt kunna ta in det som givits. Och ibland läggs en hand på bröstet eller så förs båda händerna samman framför bröstet varpå en kort bugning görs för att visa givaren aktning.

Träna dina tacksamhetsmuskler

Du har säkert hört talas om tipset om att skriva upp tre saker du har att vara tacksam över varje dag som ett sätt att träna sin tacksamhet. Det är ett bra tips.

Det är bara det. Det funkar inte.

Jo, det funkar men inte om du enbart gör det. Om du enbart skriver en tacksamhetslista kommer du att finna att din tacksamhet vilar på en instabil grund. Den blir förnuftig istället för känslomässig. Du kan tänka men du känner den inte.

Jag vet. En del säger att du ska ”fake until you make it”. De tycker att du ska fortsätta med din lista trots att du inte känner något. De menar att om du fortsätter tillräckligt länge kommer du att till slut även känna tacksamheten i hjärtat.

Och jag vet också att en del lyckas.
Men det stora flertalet gör det inte.
Och till dem hör jag. Kanske även du.

Jag tror istället att tacksamhetslistan kan bli ett bra riktigt bra träningsredskap om du samtidigt jobbar med att stärka upp alla de andra musklerna som vi har gått igenom i artikelserien Lev livet lättare. Alla dessa muskler utgör nämligen ett fundament till din tacksamhet.

Nedan finner du en snabb genomgång av alla de muskler som vi tränat under de gångna veckorna med utgångspunkt från hur du skulle kunna koppla ihop dem med din tacksamhetsträning.

Eftersom denna artikel är den sista i serien får denna tillbakablick även utgöra en lämplig summering för hela serien.

Stanna upp

För att kunna se livet som en gåva behöver vi stanna upp inte bara i tanken utan även i kroppen. I en av de första artiklarna i serien fick du lära dig en centreringsövning som syftar till att centrera dig i din kropp. Den kan du med fördel använda för att dels stanna upp och dels öppna upp kroppen på det sätt som gör den mottaglig för tacksamhet. Du kan därefter komplettera hela övningen med att säga tack. Hörbart eller inte beror både på dig och omständigheterna.

Sakta in

Din tuffaste utmaning när det gäller din tacksamhet kommer att vara din ambition och ditt driv. När du ständigt har nästa mål i sikte och inte kan komma fram fort nog är det svårt att känna tacksamhet. Tacksamhet bor ju som bekant i en stillsam kropp. I artikeln om ambition där vi talade om de drivnas gummiband fann du förslag på övningar som stärker dina sakta-in-muskler. En av de övningar jag föreslog var meditation vilken lämpar sig utmärkt till att kombinera med en reflektion eller ritual kring just tacksamhet.

Släppa taget – motstånd

Acceptansen är en förutsättning för tacksamhet. När du fastnar i den bermudatriangeln som jag beskrev för dig i artikeln om bitterhet och acceptans är det verkligen svårt att känna tacksamhet. Det enda du tänker på i triangeln är att forcera motstånd och övervinna hinder. Du blir fokuserad på det som inte går och det som inte finns. När du övar dina släppa-taget-muskler genom att ta ett steg tillbaka för att sedan avgöra vad som går att förändra blir det också möjligt för dig att se gåvan inte bara i dina hinder utan även i det som inte blev. För att öva din tacksamhet i stunder som dessa kan du komplettera övningen genom att fråga dig: ”Vad kan jag lära mig av detta?”

Släppa taget – kontroll

Tacksamheten är granne med tillförsikten. När du känner dig trygg inför framtiden och inte låter din oro styra kommer du att kunna känna tacksamhet inte bara för det du har utan även för de möjligheter som du ser framöver. I artikeln om oro och ovisshet fick du lära dig ett förhållningssätt som hjälper dig att komma ur kontrollspiralen och släppa taget om din oro. När du släpper taget om det som inte går att påverka kan du kombinera övningen med att tyst säga: ”Det kommer nog något gott ut av detta.”

Lättsamhet

När du ser livet som en kamp eller strid är det svårt att känna tacksamhet. Istället blir livet som något som ska uthärdas och lycka något som ska förtjänas. Vi villkorar livet varför det blir nästan omöjligt att se det som en gåva. I artikeln om lättsamhet fick du tillgång till övningar där du kunde träna dig på att njuta och vara lekfull. När du gör dessa och känner att lekfullheten och livsglädjen tar tag kan du komplettera upplevelsen med att förstärka tacksamheten genom att utbrista något i stil med: ”Åh vad bra jag har det!”

Mjukhet

Tacksamhet innebär att du uppmärksammar det goda som sker runt omkring dig men det innebär också att du noterar det som är gott inom dig. När du är tacksam väljer du att förvalta den gåva som givits dig och när den gåva är du, med dina speciella egenskaper och talanger, väljer du behandla dig själv varsamt och ömt. I artikelserien om självmedkänsla fick du tillgång till såväl ett förhållningssätt som övningar som hjälper dig att bli mjukare mot dig själv. En av övningarna utgjordes faktiskt av att göra en tacksamhetslista. Så cirkeln är sluten.

Vi har också nått slutet på denna artikelserie och det återstår bara för mig att säga:

TACK!

Denna artikel är den nionde i en serie. De åtta andra läser du här:

En början till tacksamhet och tillfredsställelse
Nio viktiga sinnesstämningar för tillfredsställelse
Centrering för att återfå din jämvikt
De drivnas gummiband – tänja ambitionen tills den slår tillbaka i resignation
De drivnas bermudatriangel: ambition-bitterhet-resignation
De drivnas kontrollspiral: oro-kontroll-oro
Tar du dig själv på för stort allvar? Bjud in lätthet i ditt liv
Medkänsla- att möta lidande med kärleksfull vänlighet
Tacksamhet – att se livet som en gåva

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

12 reaktioner på ”Tacksamhet – att se livet som en gåva”

  1. Snubblade över din text när jag sökte om journaling och tacksamhet, ska läsa mer av det du skrivit men vill bara säga tack 😀

  2. Hej Marie
    Fick insikten för några dagar sen när jag funderade lite kring mitt motstånd till ”Tacksamhet”, det bor så mycket borde-känsla i mig runt det ordet. Och en total avsaknad av tacksamhetskänsla. Tillsammans med en avsky för otacksamhets- och bortskämdhetskänslor som tär på mig.
    Allt detta med den enkla insikten att när jag slutar att kämpa, när jag inte orkar, när tillfällen inträffar när jag kroknar och får hjälp – När jag blir buren av andra – det är då jag fylls av tacksamhet. Vips, bara sådär. Den äkta varan – känslan som inte kan arbetas fram. Och jag känner mig tacksam och lycklig av bara ha fått insikten att det inte var något fel på mig som inte kände tacksamhet innan.

  3. Margareta

    Tack för dina kloka och fina ord. Ska ägna sommaren åt att läsa och begrunda dina artiklar och försöka tillämpa det du skriver på mitt liv. Känner igen mig i så mycket.

  4. Hej Marie?
    Du har talat om precis det som jag var misnöjd med mig själv. Jag har också försökt med dagbok men det höll inte länge.
    Efter jag läste din vecko mail fick jag en Aha känsla,
    Tack så mycke för att du delar dina tankar och upplevelse med oss.

    1. Tack Shahrzad. Det verkar ju som om vi är rätt många som försökt skriva i en tacksamhetsdagbok men misslyckats. Det verkar också som om det funkar bättre för oss att fånga tacksamheten i stunden. 😀

  5. Janicke Hallkvist

    Mitt i prick igen Marie ❤️
    En förnuftsmässigt tanke eller lista om tacksamhet har trots många försök inte tagit mig i handen och lett mig framåt på stigen mot sinnesro.

    Innerlig och andlig tacksamhet upplevde jag för första gången när mina tvillingdöttrar hade fötts. Jag satt med två prematura fågelungar mot mitt nakna bröst på neonatalavdelningen i Kristianstad och uppslukades av känslor och skenande hormoner. Äntligen kunde jag för första gången i mitt då 34-åriga liv omfamna nuet och på ett nästan religiöst sätt känna tacksamhet och vördnad inför livets gåvor.

    Tack för din gränslösa och varma generositet och klokskap som kärleksfullt håller mig under armen och hjälper mig framåt på stigen mot sinnesro ??

    Janicke

  6. Jeanette Öst

    Hög igenkänningsfaktor i det du skriver om tacksamhet. Jag vet inte hur många gånger jag startat på samma sätt som du, med den bästa intentionen och finaste anteckningsboken. Och även jag har bara lyckats i max några dagar. Kommer ihåg när jag gick en stresshanteringskurs för ca 10 år sedan och där vi fick i läxa att skriva ned vad vi var tacksam över och vi måste skriva minst 5 saker varje kväll. Nixpix, det funkade inte på mig. Så det du skriver om att hitta tacksamheten i vardagen och inte konstruera den vid en speciell tidpunkt passar mig, som hand i handsken.Tack!

    1. Känner lite som om jag har startat en revolution. ”Inga fler tacksamhetsdagböcker!” Tack Jeanette för att du har tagit dig tid att skriva på min sida. 😀