Ältar du dina misstag och misslyckanden?
Har du svårt att ta kritik?
Brukar du få höra att du är svår att komma in på livet?
Då kan det vara skammen som lägger krokben för dig. Skammen är den känsla som får dig att känna dig ovärdig och oduglig. Som krymper dig. Ibland så mycket att du vill sjunka genom jorden.
Låt oss titta närmare på denna känsla som får oss att ställa allt för höga krav på oss själva, jämföra oss med andra och ägna oss svidande självkritik.
1. Ordets betydelse
Ordet skam kommer antingen från fornnordiskans skömm i betydelsen att skämta om eller förlöjliga eller från det anglosaxiska ordet shame i betydelsen att dölja eller täcka över. Uttrycket ”nu går skam på torra land” kan härledas från 1665 och betyder att skammen flödar över alla bräddar. ”Bita huvudet av skammen” är ett tyskt uttryck som härstammar från 1500-talet och har betydelsen att var skamlös och fräck.
2. Biologiskt ursprung
Skam, liksom skuld, tillhör gruppen självmedvetna känslor och har sitt ursprung då vi som däggdjur började leva i flock och behövde signalera såväl rangordning som umgängesregler inom gruppen, allt i syfte att garantera dess överlevnad. När hjärnan utvecklades och vi fick kognitiva förmågor kom skammen inte bara att handla om faktiska händelser utan även om tänkta sådana. Till skillnad från sin herre funderar inte hunden på om husse verkligen accepterar honom som individ.
3. Skillnaden mellan skuld och skam
Både skuld och skam uppstår i förhållande till våra sociala relationer men medan skuld handlar om vad vi GÖR handlar skam om vem vi ÄR i förhållande till dessa. Skuld uppstår då vi inte lyckas leva upp till våra egna värderingar om hur man behöver vara gentemot de andra i gruppen. Skam uppstår då vi upplever att vi inte är värdiga medlemskapet i gruppen. Skuld motiverar oss att be om ursäkt och reparera skadan. Skam motiverar oss att försvara oss genom att ge igen eller dra oss undan. Skulden ligger närmare empatin och skammen ligger närmare rädslan och ilskan.
4. Skammens ansiktsuttryck
Skammen har inget gemensamt kulturellt ansiktsuttryck såsom de primära känslorna ilska, rädsla, ledsamhet, förvåning och avsky. Både skam och skuld liknar ledsamhetens ansiktsuttryck med skillnaden att ansiktet kan vara bortvänt. Att vi evolutionsmässigt inte har utvecklat ett speciellt ansiktsuttryck för skam och skuld kan bero på att vi inte har velat att omgivningen ska få reda på vad vi känner.
5. Skam från barn till vuxen
Skam finns som en naturlig del i vår liv. Fram till 18 månaders ålder uppträder skam enbart i form av blygsel hos ett barn. Först när barnet börjar separera sig från sina föräldrar och blir tillrättavisad kan barnet känna såväl skam som skuld. Under skoltiden kommer barnet att konfronteras med kamratgruppens hierarki varför skam i form underlägsenhet uppkommer. Under tonårstiden handlar den uppkomna skammen om den egna identiteten, såväl själsligt som sexuellt. Den vuxna individens skam uppstår som en följd av insikten om sina egna begränsningar.
6. Skammens olika skepnader
Det kan vara svårt att känna igen skammen. Den kommer i ett antal olika former. Vi kan känna skam inför en främling (blyghet), i samband ett tillfälligt misslyckande (nedslagen), i andras åsyn (förödmjukelse), i samband med prestation (självmedvetenhet) eller i förhållande till andra (underlägsenhet).
7. Dysfunktionell skam
Skam kan dessvärre också bli en genomträngande del av vår uppväxt. Om vi växer upp med våld, misshandel, övergrepp eller beroende kommer skammen att tränga igenom vår själ i samma takt och grad som de vuxna kränker våra gränser. Ett ständigt skymfande av barnets integritet kan till slut göra att barnet blir sin skam utan möjlighet att känna kärlek till vare sig själv eller andra.
8. Olika sätt att hantera skam
Skam är en smärtsam känsla som vi försöker undvika på olika sätt. För att hantera skammen är det vanligt att vi antingen rör oss ifrån (går undan, gömmer oss, tystnar, hemlighåller), rör oss in (blidkar, behagar) eller rör oss mot (utövar makt, aggression, skambelägger). Vilken av strategierna vi använder beror på relation och situation.
9. Skam och självkritik
Skammen får oss att tvivla på vårt eget värde. Vi upplever att vi inte duger som dem vi är och att vi behöver vara på ett annat sätt för att få vara med i gemenskapen. Vi tolkar omgivningens signaler utifrån denna kritiska världsbild vilket medför att vi ständigt är på vår vakt. Vi lär oss att ligga steget före och även analysera minsta misstag. Den självkritiska rösten blir på så sätt både vår beskyddare och bödel. Den vill skydda oss från omgivningens förakt men dess tillvägagångssätt ökar istället vår känsla av oduglighet.
10. Skam och högpresterande
Ett sätt att komma undan skammen och självkritiken är att prestera oss bort från den. Genom att sätta höga, och ofta orimliga krav, förmår vi tysta den självkritiska rösten samtidigt som vi invaggar oss i falsk säkerhet. Vi lever på tron att vi kommer att bli accepterade om vi bara uppfyller den omfattande kravspecen. Kruxet är bara att eftersom målen är allt för höga och vi själva allt för dömande fastnar vi i en rundgång av prestation, känsla av misslyckande och skam.
11. Skam och lågpresterande
En annan strategi för att undvika plågan av andras dömande och vår egen svidande kritik är att inte göra något alls. Som då vi sänker ribban och presterar långt under vår förmåga eller då vi skjuter upp och aldrig blir klara. Båda dessa strategier syftar till att undkomma skammen men dessvärre föder de bara ännu mer skam.
12. Skam och acceptans
Skammen får oss att jämföra oss med andra och komma till korta. Den får oss att dölja oss för omvärlden. Skammen är så hemlighetsfull att den till och med döljer sig för sig själv. Många av oss vill nämligen inte ens kännas vid den. Vi skäms för att vi skäms. Att acceptera att den finns är därför det första steget vi behöver ta om vi vill komma till rätta med den. Det andra steget är att acceptera vår ofullkomlighet och sårbarhet istället för att kräva att vi ska vara starka och perfekta tjugofyra timmar om dygnet. Skammen är som ett troll; den spricker i ljuset av vår egen tillåtelse.
13. Skam och medkänsla
Eftersom skam uppstår då vi inte känner oss värda att tillhöra är dess absoluta motsats KÄRLEK. Den som känner sig älskad trots sina fel och brister känner ingen skam. Visst kan skammen bränna till vid ett misstag men den jagas snabbt på flykten med hjälp av den villkorslösa kärleken. Den som förmår att vara kärleksfull och medkännande mot sig själv när ett misstag begås motar självkritikern i grind och släpper därmed inte heller skammen över bron.
14. Böcker om skam
Brené Brown, som är den mest erkända forskaren på skam, har skrivit två böcker om skam och sårbarhet; ”Våga vara operfekt” och ”Mod att vara sårbar”. Om du vill göra en riktig djupdykning i ämnet rekommenderar jag dig att läsa ”Skamfilad” av Göran Larsson. Sedan har du också klassikern ”Healing the shame that binds you” av John Bradshaw. Klart läsvärd även om den har några år på nacken.
15. Bloggartiklar om skam
På bloggen finner du ett flertal artiklar som har med skam att göra. Här är några:
Svårt att säga förlåt? Skammen kan ligga i vägen
Omfamna din vackra bräcklighet
7 saker som du behöver påminna dig om när du inte tycker att du är bra nog
Varför vi som är ambitiösa behöver träna vår självmedkänsla
Mina 7 främsta skäl till självmedkänsla för dig som ställer höga krav på dig själv
Eller vad sägs om den kostnadsfria e-boken Bli vän med din inre kritiker?
Kanske en liten utvikning men artikeln fick mig att tänka på att jag i livet har ägnat så mycket tid och kraft åt att hantera saker. Oförätter, utanförskap, svek. Kanske ligger skammen över att inte duga, inte höra till bakom. Plus känslan av att jag måste vara stark. Fick höra som barn att så känslig fick man inte vara. Men jag var ju det – ja, då kommer ju skammen när man inte duger som man är.
Efter min rejäla väggkontakt för snart fem år sedan har jag alltmer börjat stå upp för mig själv och säga ifrån när jag blir illa behandlad. Då händer det paradoxala och väldigt hemska att jag ibland gör andra människor, mina allra närmaste kära, illa. Fast det jag känner då när jag tänker på det är nog inte skam utan skuld och sorg. Vilket ju också ligger i linje med det du säger, skuld känner vi när vi gör fel, skam när vi inte duger som vi är. Du är klok Marie, dina artiklar och din kurs har betytt/betyder mycket för mig.
Tack Ann-Katrin. Du är också klok. Jag blir alltid speciellt glad över dina kommentarer. De får mig att tänka till. Som nu. ”Hanterandet” som ett sätt att kompensera för skammen över att inte vara tillräcklig.
Jag har också ägnat oerhört mycket tid och kraft åt känslomässiga knuffar och avåkningar. Ser nu att min ilska över att inte bli sedd, bli illa hanterad eller inte bli tillräckligt uppskattad har tagit mycket av MIG i anspråk. Och att skammen egentligen har varit den som suttit i förarsätet. Har inte sett det på det sättet tidigare. Tack för en ny vinkling på ett kärt ämne.
Jag har en kollega, även vän, som jag tänkt mycket kring då hon ofta så känslokall. Hon är en glad person som har nära till skratt men hon är inte så inkännande när det gäller andra. Hon känner nog aldrig skam och har svårt med empati för andra. Jag har sökt artiklar om någon som saknar skam och empati men finner bara artiklar om oss som känner och i vissa fall bär andras skam istället.
Kan du berätta vad som fattas hos någon som saknar skam och många gånger empati eller tipsa mig om var jag kan läsa om det.
Det tär!
Vänligen
Sussi
Tack för din fråga Sussi. Vad tråkigt med relationen till din vän. Det enda som jag kommer att tänka på är psykopati eftersom en person med en sådan personlighetsstörning saknar förmågan att känna skuld och skam. Om psykopati har det skrivits hyllmeter så det är bara att googla.
Jag skulle vilja tipsa om att googla Alexitymi, där kanske du kan finna en del svar på dina funderingar.
Bra artikel. Jag är 30 år och har levt mer skam sen jag var liten. En dysfunktionell familj har gjort att jag känner extrem skuld och hela tiden jagar för att hitta alla misstag jag gör. Har svårt att förlåta mig själv. Först nu, efter så lång tid och så mycket arbete har jag insett att min oro kommer från skuld och skam. Önskar att självteflektion införs i skolan från tidig ålder.
Lisa. Tack för din kommentar. Självreflektion på skolschemat. Mmm. I like.
Jag hittade det här inlägget sent när jag satt och kollade efter mer information om skam och tyckte det var så bra skrivet, tack för det! Det sätter igång så många tankar jag har kring min skam. Jag blir så otroligt frustrerad ofta över att jag känner sån skam i sociala sammanhang att jag långt i förväg blir självkritisk och lägger band på mig och inte längre vet vad jag ville från början. Jag har nyligen flyttat från en stad där jag bodde i 5 år. När jag flyttade var det en stor lättnad att få börja om på nytt, men jag bär fortfarande med mig en så stor känsla av skam över att jag inte lyckades med det sociala så som jag upplevde att andra hade lyckats. Nu börjar jag märka att jag tar med mig skammen och rädslan in i dom nya sammanhangen som jag möter och jag är så rädd att allt ska upprepa sig igen. Jag märker också att jag drar mig undan från de få bektanskaper jag skapade i min gamla stad för att jag är rädd att dom ska se igenom mig och se att jag inte har någon annan. Det blir så fel allt för jag överväger att inte ta kontakt med dom bekantskaperna för att jag är så rädd att dom ska börja fundera över varför jag lägger tid på dom och inte andra som jag är närmre(som jag inte har) och jag lägger allt för mycket tid på att fundera på vad som är okej i dom sociala sammanhangen att det tar bort allt fokus från att faktiskt få ut det man gillar med dom människorna och för mig att vara mig själv.
Nu blev det en lång reflektion, men jag är så trött på att skammen förföljer mig in i nya sammanhang och lägger krokben för mig och jag vet inte alls hur jag ska hantera den. Men tack för ett jättefint inlägg, det kändes som ett bra stöd i alla fall:)
Sanna. Din kommentar berör mig. Skammen kan vara en riktigt plågsam och efterhängsen följeslagare. Det bästa motgiftet mot såväl skam som självkritik är självmedkänsla. Självmedkänsla är kort och gott att börja känna sig hemma med sig själv. Bli den där trygga famnen som gör att man vågar kliva ut i vida världen. Jag har jobbat med min skam i hela mitt liv men det var inte förrän jag hittade mitt inre medkännande själv som jag fann den rätta lösningen. OM du vill läsa mer om självmedkänsla laddar du bara ned e-boken som står nämnde längst ner i artikeln.
Tack för svaret:) Jag ska läsa boken, den verkar bra!
Får starka känslor, igenkänning, från min uppväxt. Jobbigt att läsa detta, samtidigt bra att förstå vad som format mig, den skuld o skam som lagts på mig som liten och som gjort mig osäker i sociala sammanhang. ”Att jag alltid ska behöva skämmas för dej”, hotet ”du får klara dej själv”, ”jag tar min hand ifrån dej”, …”om du inte lyder”. ”Du får inte gråta, det är bara att bita ihop” o s v… Enkelt sätt att slippa besvär antagligen. Har i efterhand fått höra att jag var ett fogligt barn. Dessutom äldre bror som retades o gjorde sig lustig över mig.
Då min dotter var i 2-årsåldern o jag väntade barn nr 2 mådde jag väldigt dåligt. Hur skulle jag orka ta hand om mina barn när jag var så ledsen. (Tur att de har den bästa pappan) En familjerådgivare som mina föräldrarna hade kontakt med frågade vad jag kände. Jag visste inte. Jag fick träffa en sömnig psykoterapeut som rekommenderade att inte ha mer kontakt än nödvändigt med mamma. Det är över 15 år sedan och jag är fortfarande ofta ledsen. Varför är det så svårt att komma över det här?
Tack för din kommentar Åsa. Jag tänker att skammen inte försvinner bara för att man inte längre träffar den som gav upphov till den. Den sitter djupare än så. Läs mer på min blogg om självmedkänsla för det är det bästa motgiftet mot skam. Om du inte redan har gjort ska du ladda ner e-boken om självmedkänsla här: https://blimeradu.se/bibliotek/sjalvmedkansla/. Du kan också läsa denna artikelserie: https://blimeradu.se/sjalvkritik-5-fragor-och-svar/
Ännu en bra insiktsfull text. Känner igen mig så mycket i det du skriver om skam. Men kan inte se varför det blivit så, växt upp i en bra familj som inte är orsaken. Har iaf gjort ett bra val då jag börjat på din webbkurs självmedkänsla ett två tre ? Ska fortsätta läsa mer av dina blogginlägg ?
MariaR. Tack för din kommnetar. Skam är en känsla som ingen av oss kommer undan. Om vi har för mycket av den vingklipper den oss. För mycket skam har sin förklaring. En del hittar dess källa i uppväxtfamiljens otrygghet och/eller kravfylldhet. Andra hittar dess källa i en tidig känsla av att vara annorlunda, över att inte riktigt passa in. Hos en del har skammen uppstått då de blivit mobbade, trakasserade, misshandlade eller skändade. Kanske hittar du din källa under kursens gång. Helt säkert hittar du verktyg för att kunna möta den. Vi ses inne på kursen och kan då ”prata” mer om detta där.
Hej Marie,
Oerhört skönt för mig att läsa din text. Den ger mig lite ljus i mitt mörker. Jag har nämligen varit otrogen och ljugit för min partner under en tid och när allt uppdagades föll mitt liv som ett korthus. Hennes med såklart men det är hon som är den starka av oss. Medans hon överöser mig med dels frågor men även bedyrar sin kärlek och sin vilja att det återigen ska bli vi så tar jag bara steg tillbaka. Oförmögen att ta beslut, det går helt enkelt inte. Har blivit helt apatisk och tvivlar på allt. Känner att min förmåga att älska någon eller ens mig själv är som bortblåst. Hög puls, tryck över bröstet, svårt att få luft osv gör att jag bara sjunker djupare och djupare ner i den onda spiral jag hamnat i . Det är illa nog men det värsta är det där med att inte kunna ta beslut.
Vet ej hur jag ska ta mig ur detta…
Oj, så jobbigt du måste ha det just nu Ernst. Skam och skuld tillhör inte lättviktarna när det gäller känslor. När jag läser det du skriver så tänker jag att du behöver proffshjälp. Vet inte om du redan har uppsökt en psykolog, psykoterapeut eller samtalsterapeut ännu? Om inte ska du definitivt göra det. Många tar emot för en serie krissamtal så att man får möjlighet att reda ut sina tankar och känslor när man har hamnat i en tuff situation.
Tack för ditt svar.
Har bokat tid hos en psykoterapeut. Klarar inte av att lösa detta själv.
Mvh Ernst
Ett klokt och, framför allt modigt, beslut. Tänker på texten i en av Ulf Lundells låtar ”Nu finns det bara en väg och det är upp”.
Har aldrig ens tänkt skam, ja kanske merförnekelse. Men idag en ilska som jag inte ens visste fanns hos mig. En så stor ilska o sökte o fann den här sidan, som visade så mkt.så idag tog jag mod till mig att prata in på tfnsvarare till min kurator att jag vill prata om min barndom, börja där. All vår början bliver svår.. löjligt skriva det vet inte det bara kom
Kan säga att 5 barn, den yngsta med diagnos mkt svår adhd inom autism nära Asperger, änka… insåg 4 år efter min msn dog att han psykat mig, kan skriva hur mkt som helst orkar bara inte. Positivt att hittat hit o insett att jag ska inte skämmas
Tack för dina två kommentarer Janet. Känns fint att höra att du har fått hjälp av det jag skriver om skam. Tänker att din ilska är en sund reaktion. Ilskan är ju en kraft till förändring. Det glädjer mig därför att läsa att du har tagit steget till att söka hjälp. Heja dig. ❤️?
Jag har varit tillsammans med en jättefin tjej i elva år. Efter en massa upp och nedgångar så insåg jag till slut att vi båda hade lätt för att känna skam. I synnerhet jag. Jag känner skam för allt som kan få mig att framstå som svag. Jag vågar inte vara så romantisk som jag skulle vilja vara. Jag vågar inte erkänna när jag vid några tillfällen blivit svartsjuk. Detta p.g.a att jag då skulle vara tvungen att visa mig sårbar och visa hur högt jag värderar min tjej. Jag känner skam över att jag är slarvig och har det stökigt hemma vilket ger mig ångest när jag bjuder hem folk. Jag känner skam för att jag snusar och håller det hemligt för min tjej när jag i perioder trillar dit. Jag skäms över att vara beroende och vill inte ens att hon ska acceptera att jag snusar. Jag är högpresterande inom allt som bara rör mig själv. Jag är väldigt kompetent som egenföretagare och är väldigt bra på olika sporter. Jag är däremot lågpresternade inom dom områden där jag upplever att jag kommer bli bedömd när det är klart. Dessa saker blir inte klara. Min tjej känner skam när hon blir tillsagd och reagerar då med avståndstagande. Jag känner skam över att sätta henne i denna sits vilket gör att jag inte säger till om något, även om jag känner mig sårad, illa behandlad, svartsjuk eller liknande. Problemet har varit att jag, när jag inte kan visa dessa känslor, istället går omkring och är förbannad på henne långa perioder. Detta över saker som kunnat vara utagerade på minuter. Jag insåg till slut hur jag fungerade och ”erkände” detta för henne. Jag berättade om när jag blivit svartsjuk, berättade att jag inte vill titta på romantiska kommedier med henne eftersom jag börjar gråta när jag ser dom och att jag inte velat att hon skulle se det. Jag berättade om tillfällen när jag känt mig dåligt behandlad utan att säga något. Det var inte lätt att öppna mig men jag tror att det var detta steg som kommer svetsa oss samman. Vad anser du som jobbar med detta om min analys? Mvh Erik N
Hej Erik. Det låter som om du har en god insikt om hur både du och hon funkar när det gäller skam. När det gäller hur man tar sig ur skammens grepp så är det bästa sättet att vara ärlig mot sig själv och vara modig nog att visa sin sårbarhet. Skammen är som ett troll. Den lever i mörka skrymslen men spricker när det kommer ut i ljuset. 🙂
Tack! Jag hoppas att hon accepterar mig i min nya version Erik 2.0. Jag tror att jag kommer att komma henne närmare men att det kommer att ta tid innan jag automatiskt agerar annorlunda i vissa situationer. Min tjej är både empatisk och intelligent däremot så jag tror att hon kommer leda mig framåt. Jag gjorde henne uppmärksam på hur hon själv reagerar på skam (avståndstagande) och där blir det jag som får leda henne. Jag är iallafall väldigt glad att jag vid 48 års ålder plötsligt insåg vad som drev mig. Jag tror att detta blir pusselbiten som gör att jag kommer kunna få en bra relation med min fina tjej.
Önskar er båda varmt lycka till. ❤️
Jag vill bara tacka dig Marie för detta inlägg.
Oerhört befriande. Och vad fint att läsa allas kommentarer, deras historier.
Jag tror och det känns som att detta kan hjälpa mig som under väldigt lång tid brottats med skamkänslor som fått styra alldeles för mycket av mitt liv och mående.
Tack! ❤️
Tack själv Andreas. Alltid fint att få veta att mina texter hjälper till att må bättre på sin insida. Förresten. Jag tog mig en titt på kommentarerna. Och du har helt rätt. Det är fina kommentarer och frågor som tillför otroligt mycket till det jag skrivit. 😀
Hej, det känns att jag hittat rätt efter att läst om skammen och dags höra något åt den efter alla pr och krumbukter.
Mvh
Bo
Gott att höra Bo. 😀
Jag har följt dig länge nu och ofta ofta får jag aha-upplevelse av det du skriver. Ganska tidigt i mitt liv kände jag att det var viktigt för mig att bidra till ett bra (min tolkning för jämlikt, rättvist, hållbart, fredligt, tolerant) samhälle, inte minst när digitalisering och globalisering tog en turbofart. Jag utbildade mig till specialpedagog och älskar varje dag på jobbet. Men trots detta så bär jag på sådana skamkänslor över att älska att jobba med just detta! Jag tror att jag förstår nu, efter att ha läst det här inlägget, att det är för att jag avviker från rådande sociala normer där självförverkligandet går före samhällsbidraget. Jag kan fortfarande inte begripa att jag känner den här skammen, jag tycker till och med att det är orättvist, men skulle göra vad som helst för att bli av med den. Tack snälla Marie för att du sätter igång saker.
Tack fina Viktoria både för dina fina ord och för att du delar med dig av dina insikter. ❤️