Varför vi som är ambitiösa behöver träna vår självmedkänsla

Ställer du högra krav på dig själv och det du levererar?
Så höga att du måste pressa dig alldeles för hårt för att kunna leva upp till dem?

Då vet du säkert att du behöver ta det lite lugnare. Inte bara med leveranserna utan även med dig själv. Du behöver helt enkelt bli en bättre vän till dig själv. Eller sagt på ett annat sätt; du behöver träna din självmedkänsla.

Häng med så berättar jag varför och hur.

Två röda garnhjärtan på ett grönt träunderlag

Det är inget fel att vara ambitiös och ha en hög svansföring när det gäller sina prestationer och leveranser. Oftast ger det bra återbäring i form av bekräftelse, befordringar och befogenheter.

Vi som betraktar oss som ambitiösa och drivna ska göra det med stolthet. Det sorgliga är att det är långt från alla av oss som gör det. Istället betraktar vi oss som rätt misslyckade. Trots våra strålande resultat.

Vi visar naturligtvis inte denna solkiga, och mindre lyckade, sida av oss själva utan döljer den bakom en ridå av ännu finare prestationer. Vi presterar för att kompensera vår känsla av misslyckande och sedan skäms för att vi känner oss misslyckade vilket får oss prestera ännu mer. Vi blir fångade i en skamspiral.

Drivna av skam

Skam är en känsla som de flesta av oss ogärna talar om eller ens tillstår att vi har. Skam är skamligt. Ändå går vi runt och bär den allihop. En del av oss oftare än andra. Skam, liksom skuld, är känslor som berör vårt sociala umgänge. När vi känner skuld och skam har vi gjort något som vi inte borde. Skulden lägger vi av oss genom att be om ursäkt och sedan bli förlåten av den vi sårade medan skammens börda lättas då vi förlåter oss själva för att vi inte förmådde leva upp till våra egna värderingar. Skammen står i direkt proportion till hur stort värde vi sätter på oss själva. Lågt värde ger således mycket skam.

Vi som bär runt på mycket skam behöver inte nödvändigtvis ha gjort något fel utan kan istället ha tillskrivits vår värdelöshet av någon annan. Föräldrar, lärare, syskon, kamrater eller personer som vi på något sätt har satt i en auktoritetsposition. Denna eller dessa personer kan ha förlöjligat oss i syfte att visa sin makt eller kritiserat oss i syfte att göra oss till bättre människor. Vi som bär runt på mycket skam har känt oss fel redan från början och vissa av oss har använt en rätt logisk strategi för att bli rätt, nämligen att bli så duktiga som det bara går. Vi har blivit ambitiösa presterare som har höga krav på oss själva och det vi levererar. Men vi drivs inte av stolthet, vi drivs av skam.

Svidande självkritik

Vår strategi fungerar men ändå inte. Den fungerar eftersom vi känner lättnad varje gång vi presterar och ligger på topp. Då känner vi att vi duger. Den upphör att fungera då vi har nått målet och istället för att känna stolthet känner tomhet. Vi gjorde ju bara vad som förväntades eller hur? Strategin får dessutom helt motsatt effekt då vi ställer orimliga krav på oss själva. Genom att ställa krav som är omöjliga att uppnå målar vi in oss i ett hörn där enda vägen ut är att misslyckas. Alla andra må vara nöjda men vi är det inte. Vi levde inte upp till våra egna förväntningar och vi skäms.

Vår skam har en röst. En hård och skoningslös röst som kritiserar och anmärker. Varför såg vi inte eller förstod? Hur kunde vi bara missa? Dumt, enfaldigt och korkat. Om vi bara hade varit mer uppmärksamma, mer pålästa, mer genomtänkta, mer … ja, av allt, då hade det gått vägen, eller hur?

En sådan som VI missar helt enkelt inte. Gör inga fel. I alla fall inga allvarliga. En sådan som VI förstår allt innan det har skett. Ser runt hörn och under varje sten. En sådan som VI har inga skavanker. I alla fall inga som är synliga. Förvisso är vi förlåtande mot andra och smeker gärna deras felsteg och ojämnheter. Men vi själva, VI går under en helt annan måttstock. Den hårda, höga och felfria måttstocken. Det kostar att ligga på topp. Det kostar ännu mer att ligga över den. Och vi betalar i form av skam varenda gång vi inte lyckas nå ända fram till fullkomlighet. Vilket vi sällan gör. För det kunde ju alltid ha varit lite, lite bättre.

En bättre vän till oss själva

Vi har hört det förr: sänk kraven! Våra vänner ser det orimliga i våra förväntningar och ber oss att tagga ner, sänka ribban och ta det lugnt. De vill oss väl men vad hjälper det när vi själva inte vill det. Vi har bra vänner på utsidan men är vår egen värsta fiende på insidan. Om vi vill ha en förändring måste vi börja där, på insidan. Vi måste bli en bättre vän till oss själva. En vän som förlåter och stöttar istället för anmärker och kritiserar. En vän som känner med istället för nonchalerar eller avvisar. En vän som är som de vi har på utsidan.

Vi behöver acceptera att vi är en människa bland människor och att det är fullständigt normalt att både misslyckas och avsky det. Det finns ingen som aldrig misslyckas. Det finns ingen som inte tycker om det. Det finns däremot finns väldigt många som inte straffar sig själva för det. En god vän tröstar oss när vi misslyckas. En god vän strör inte salt i öppna sår. Det skulle vi kunna sluta med, eller hur?

Vi behöver acceptera att vi är en människa bland människor och att det är fullständigt normalt att ha både styrkor OCH svagheter. Även hjälten Akilles hade en svag punkt.

Våra skavanker och tillkortakommanden är en lika mycket en del av oss själva som våra förtjänster och talanger. Vi kan fila och slipa på våra ojämnheter men försvinner gör de inte. En god vän ser oss som den vi är och accepterar helheten. En god vän varken förnekar eller förlöjligar vår mänskliga svaghet. Det skulle vi kunna sluta med, eller hur?

Det är inte lätt att bli en riktigt god vän till sig själv när vänskapen har prövats under många år, men det är aldrig för sent. När vi tränar vår självmedkänsla och blir vår egen bästa vän tystnar den svidande kritiken och ett stilla accepterande av vår egen person börjar genomsyra vårt inre. Vi behöver inte längre vara bäst eller värst. Vi är bara som dem vi är. Och det räcker gott och väl.

Vad säger du? Är det inte dags att bli din egen bästa vän?
Berätta vad du känner igen i kommentarsfältet nedan.

Tyckte du om den här artikeln? Då kommer du att gilla de här:
Självmedkänsla – att vara din egen bästa vän
Bli din allra bästa vän – 7 intentioner som gör dig lite mjukare mot dig själv
Mina 7 främsta skäl till självmedkänsla för dig som ställer höga krav på dig själv
Omfamna den mänskliga röran som är du
Motivera dig med självmedkänsla istället för med självkritik

Eller vad sägs om den kostnadsfria e-boken Självmedkänsla?

2 reaktioner på ”Varför vi som är ambitiösa behöver träna vår självmedkänsla”

  1. Väldigt bra skrivit, det är precis så här som jag känner och agerar. Är mitt inne i denna situation just nu. Inmålad i ett hörn☹️ Alltså dags att börja inifrån? Tack
    Philip

    1. Tack för att du stannade till och lämnade en kommentar Philip. Gott att höra att du känner dig manad att börja ditt utvecklingsarbete. Det lönar sig. Jag lovar. 😉

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *