Peka med hela handen. Sätta ner foten. Inte vika sig en tum. Så trodde jag länge det måste vara för att sätta gränser. En föreställning som fick mig att överträda mina egna gränser varje gång jag försökte sätta dem. För även om vi som är omtänksamma ibland blir följsamma av rädsla för att inte bli […]
När gränser får vara följsamma Read More »
På vinden hittade Philip en gammal Fisher-Price-kassaapparat av plast. Röda, blå och gula plastmynt som man lägger i, trycker på en knapp och vips åker de ner i kassan. När barnbarnen kommer på besök kastar de sig över den med lika stor förtjusning varje gång. Jag sitter och ser på. Ser hur glada och totalt
Just for the fun of it Read More »
”Livet känns inte så roligt längre”, säger du till din egen spegelbild med en suck. Men som på impuls sträcker du ut tungan och grimasen blir så grotesk att du faktiskt skrattar till. Och i skrattet hittar du en glimt av ditt gamla jag – den som tog livet med en klackspark och vardagen på
Du som glömde hur livet leks Read More »
Vi kliver in i ett rum – och radarn går igång. Så som den alltid gör. Vi fångar upp minsta skiftning: en rynkad panna, en suck, den där lilla tvekan. Innan någon hunnit reagera har vi redan läst av situationen. Anpassat oss. Vår förmåga att läsa av stämningar är en fin gåva. Den gör världen
När radarn går på högvarv Read More »
Det är i de stilla stunderna du först märker det. Som när vintern släpper sitt grepp och du ser din egen trädgård klart för första gången på länge. Så mycket av dig själv har legat i vila medan du varit upptagen med att finnas till för andra. Du märker det i de små tecknen. I
Du finns kvar där under allt Read More »
”Sol ute, sol inne. Sol i hjärta, sol i sinne” Kommer du ihåg hur vi skrev dessa enkla rader i varandras vänskapsböcker? Nu kan de tyckas naiva, nästan barnsliga. Men de bär på en sanning som vi ofta glömmer – särskilt när livet känns som skörast. Att det yttre och inre alltid samtalar med varandra.
När världen tränger sig på Read More »
