”Varför lär jag mig aldrig? Varför snubblar jag på samma stenar om och om igen?”
Det skulle kunnat vara jag som sade det.
Det skulle också kunnat vara du som läsare som yttrade dessa ord.
Eller någon av mina klienter.
För visst är det så att vi ofta betraktar de insikter vi får om oss själva som något som automatiskt ska förändra oss.
Vi tänker:
”Nu förstår jag precis hur jag har gjort och vad jag ska göra i stället. NU kommer jag ALDRIG mer att göra på detta sätt.”
Orealistiskt, eller hur?
För när vi FÖRSTÅR har vi enbart ändrat förståndet. Inte beteendet.
I och för sig är medvetenhet det första steget till förändring, men bara det första. Därefter följer de många, och ibland mödosamma, stegen med att bryta gamla mönster och etablera nya.
Att utvecklas som människa är en resa som vi oftast påbörjar för att vi är tvungna.
Våra gamla mönster, som tidigare har tjänat oss väl, har nu lagt sig i vägen för vår lycka och vår inre frid. Den yttre bekräftelsen räcker inte längre till för att lindra vår oro och vårt obehag. Vi inser att vi helt enkelt MÅSTE göra en inre förändring för att kunna må väl igen.
Min egen resa påbörjades en sensommardag för trettio år sedan och det senaste året har jag kommit på mig själv att tänka tillbaka på alla de år som har ägnats åt att bli mera jag. Den typen av eftertänksamhet som ofta kommer sig av att man fyller jämnt.
I denna bloggartikel vill jag därför dela med mig av något av det jag lärt mig om arbetet med att utveckla, inte bara mig själv, utan även andra. Min avsikt med mina fem punkter är inte att hindra dig från att snubbla utan snarare att få dig att ramla mjukare, komma upp snabbare och dessutom vara okej med att du drattade på ändan. För snubbla kommer du att göra, var så säker.
Den inre vägen är krokig
När vi i tanken planlägger resrutten för vår inre resa gör vi det med raka sträck. Vi ser oss själva gå från klarhet till klarhet utan minsta motstånd eller bakslag. Men om vi tänker efter kommer denna färd att likna alla de andra.
Vi kommer att hamna fel, tvingas ta omvägar på grund av vägarbeten, köra vilse, lockas till genvägar som blir senvägar, ta oss igenom trista transportsträckor och utmattande uppförsbackar. Vi kommer att drabbas av motorhaveri och även behöva fylla på bränsle.
Vägen som vi vandrar för att bli mera oss är allt annat än rak. Den är krokig, vinglig och går ibland även åt motsatt håll. När denna insikt verkligen landar blir vi inte lika missnöjda med oss själva de tillfällen då det inte går som på räls.
Det tar tid
I den stund vi blir medvetna om att vi behöver förändras känner vi både bävan och förväntan. Vi oroar oss för vad som ligger framför oss men hoppas, trots allt, på att det kommer något gott ur allt det som vi tvingas gå igenom. Det kan åtminstone inte bli värre. Vi har mått dåligt under så lång tid att vi inget hellre vill än att få ett slut på eländet.
Denna iver till förändring får oss att agera, vilket är till vår fördel, men den får oss också att sätta allt för orealistiska tidsramar. Vi vill må bra NU. Inte sedan.
Men all djupgående förändring tar tid och vår egen är inget undantag. När vi förmår ta till oss detta stressas vi inte längre av de tillfällen då vi inte mår så bra som vi skulle vilja.
Små steg skapar stora kliv
En sjumilafärd börjar med ett enda kliv men den fortsätter sedan med oändligt många myrsteg som tas ett i taget, dag ut och dag in. Vissa vanor i livet kan vi bryta tvärt men de allra flesta behöver nötas in. Speciellt dem som vi format i syfte att skydda oss.
De beteendeförändringar som är svårast att genomföra är de som vi har lättast att gå tillbaka till när vi hamnar under stress och press. När vi utsätts för fara gör vi automatiskt det som vi bäst känner till, även om det INTE är bra för oss i det långa loppet. Vårt automatiska system vill skydda oss i stunden, inte i längden.
Djupgående förändringar tar tid eftersom de behöver upprepas tillräckligt många gånger för att bli vanor. När vi accepterar detta behöver vi inte bli besvikna över att vi inte tycks komma någon vart. Med tiden kommer vi dessutom kunna se tillbaka och betrakta de stora kliv vi tagit, ett myrsteg i taget.
Ju mer vi ser desto lättare blir det
När vi påbörjar vår resa har vi igen aning om hurdana vi är. Det är som att dela hytt med en främling – ovant och skrämmande. Med tiden kommer vi att lära känna denna reskamrat väl. Vi kommer att se olaterna och egenheterna men också gåvorna och styrkorna.
Allt blir synligt vilket också innebär att inget behöver döljas. Vare sig för oss själva eller andra. Vi kan se, och även uppskatta, vår unika sammansättning av kvaliteter och egenskaper. Och det vi själva ser och värdesätter blir lättare att visa andra.
Det som vi från början skämdes för och ville skyla blir med tiden vår främsta tillgång. Det goda såväl som det onda och fula. När vi slipper dölja blir livet lättare att leva.
Vi blir aldrig färdiga
Till skillnad från alla andra resor har denna ingen slutdestination. Om målet med vår utveckling är att bli mera oss kommer vi nämligen aldrig att nå fram eller bli färdiga. Och det är inte heller viktigt.
För ju mer nöjda vi blir med oss själva desto mer kärleksfullt kommer vi att betrakta våra skavanker. Förvisso anser vi forfarande att de behöver vår omvårdnad men det är inte längre angeläget för oss att slutföra uppdraget genom att göra oss av med dem.
Istället finner vi ett visst nöje i att slipa de vassa kanterna, laga de trasiga detaljerna och putsa upp de rostigaste delarna. De är nämligen en del av oss. Precis som alla våra goda egenskaper och fina kvaliteter.
När vi förstår, verkligen förstår, att vi aldrig blir färdiga lägger vi ribban där den ska ligga. På en nivå som gör det möjligt för oss att utvecklas med nyfikenhet och lekfullhet istället för med kravfylld beslutsamhet. Och att man lär sig bättre när man har roligt, det vet alla och envar.
Så vad tänker du nu kring din egen resa till att Bli mera du?
Berätta i kommentarsfältet nedan.
Tyckte du om den här artikeln? Då kommer du att gilla de här:
Premiera att vara på väg istället för att komma i mål
Omfamna den mänskliga röran som är du
Bygg upp din inre spänst – 10 tips för bättre motståndskraft
Eller vad sägs om den kostnadsfria e-boken Växla om?