Rätt eller fel.
Bra eller dåligt.
Starkt eller svagt.
Tre skalor som bedömer värde, kvalitet och hållbarhet. Tre skalor som används för att navigera i en värld som är lika full av möjligheter som risker. För att eliminera de senare drar vi nytta av andras erfarenheter. Vi läser kundrecensioner, topplistor och konsumenttest. Allt för att hitta en femstjärnig vinnare. Smart, eller hur?
Dessutom helt naturligt. Jämförelser och positionering är något som har hängt med oss i miljontals år. Hierarkier skapar nämligen trygghet för såväl djurflocken som den moderna samhällsstrukturen. Men det som ger trygghet skapar också rädsla. Rädsla att falla nedåt, eller ännu värre, utanför.
För att rätta oss i ledet och se till att vi håller oss inom ramarna har vi begåvats med en inre kritiker. En domare som inte sällan har lånat sin röst från vårt förflutna. Vad som är rätt eller fel, bra eller dåligt, starkt eller svagt lär vi oss främst av dem som är våra vägvisare när vi växer upp. Värderingar som ibland genomsyrar vårt liv mer än vad vi skulle önska.
För vad händer om vi hela tiden hamnar på den nedre delen av skalan? Om vi ständigt känner oss som fel, dåliga och svaga?
För det första börjar vi uppleva att vi inte är okej. Att vi inte duger som de personer vi är. För det andra tar vi med oss att det är rätt kasst att befinna sig på skalans nedre del. Att det inte är okej att vara fel, dålig och svag.
Det första, att vi inte är okej, kommer att sätta igång en livslång strävan efter att bevisa att vi duger. Det andra, att det inte är okej att inte vara okej, kommer medföra att vi börjar förakta de delar av oss som är fel, dåliga och svaga. Denna kombo får oss att tro på att det enda som gäller är att vara rätt, bra och stark. Vi börjar därför kämpa för att alltid ligga på topp samtidigt som vi inte lyckas komma ifrån det inre missnöjet. Man skulle kunna säga att vår strävan blir femstjärnig medan vår inre upplevelse förblir enstjärnig.
Så vad kan vi göra åt detta?
Det som har hjälpt mig att komma till rätta med denna kombo är att börja med den ena ändan av skalan och dessutom välja den som ger bäst hävstångseffekt. Jag har därför valt att börja tala om för mig själv att det är okej att inte vara okej.
Det är okej att inte vara okej
Genom att tillåta mig att vara svag, fel och dålig blir det inte lika angeläget att sträva efter att vara det motsatta. Det sänker också volymen på min inre kritiker eftersom denne livnär sig på att bevaka mina felsteg och rätta till mina misstag. När det är okej att inte vara okej blir det också tillåtet att göra fel, fatta dåliga beslut och ha svaga ögonblick.
Min största invändning mot att leva efter denna kloka devis har varit att den skulle göra mig självgod och liknöjd. Två egenskaper som jag inte har varit okej med eftersom jag har varit så färgad av min strävan efter förbättring och perfektion.
Om jag ska vara ärlig så har jag varit livrädd för att stagnera i min utveckling. Stagnation är nämligen det samma som en långsam död i de strävsammas livsmanuskript. Tack och lov har det visat sig att det motsatta inträffar. När jag omfamnar mina brister, misstag och fadäser börjar jag leva upp inombords. Jag blir mänsklig. Det blir okej att bara vara jag. När jag baserar min inre tillvaro på denna enkla sanning blir det så mycket lättare att slipa av de vassa kanterna men även att njuta av den unika diamant som heter Marie.
Resan har tagit tid, och jag ska villigt erkänna att den fortfarande pågår, men jag är fullkomligt övertygad om att detta är den rätta vägen för oss som är allt för självkritiska. Vi behöver börja med att omfamna det som vi gillar minst hos oss själva för att kunna se och uppskatta allt det som finns på den andra sidan. Det vill säga allt det som är rätt, bra och starkt inom oss.
Man skulle kunna likna det hela med att gunga på ett gungbräde. Det är först när det väger jämt som båda sidor kan njuta av den vackra utsikten.
Min fråga till dig blir därför; vad behöver du omfamna idag?
Tyckte du om den här artikeln? I så fall kommer du gilla dessa:
Det du skriver är naturligtvis oerhört angeläget och sant. Men, det finns ett stort MEN. Jag tänker på att om du gör allt det där bra mot dig själv så får det yttre konsekvenser. För det finns nästan ingen omkring dig som vill se dig lycklig, eller ” lyckad”. Du utstrålar inre harmoni för att du förstått, men då blir du mobbad av dina arbetskamrater. Du blir en outsider och bortstött. Det har jag varit med om hur många gånger som helst! Det kan gå så långt att du förlorar ditt arbete, din inkomst och ditt boende. Jantelagen tar ifrån dig allt du byggt upp. Finns det nåt svar på den frågan, den insikten?
Tack för din kommentar Elke. Det gör mig ont att höra att du har haft denna erfarenhet. En erfarenhet som naturligtvis präglar hur du ser på livet. Jag tänker att det här med att bli ”vacker” inuti medför att man börjar se sitt eget värde och står upp för det. Detta kan ibland medföra att man behöver säga nej både till personer och situationer som inte respekterar en. Detta ”nej” kan ibland innebära att man behöver ta avstånd fysiskt dvs lämnar relationen eller situationen. Det innebär ALLTID att man säger nej till deras sätt att se på en. Eleanor Roosevelts citat: ”Ingen kan få dig att känna dig mindervärdig utan ditt samtycke” sammanfattar detta på ett bra sätt.
Vad jag vill skicka med dig Elke är att det finns människor som vill att du ska må bra. De som INTE vill det behöver du inte ha i din omgivning. De kan du säga nej till. Det är din rättighet.
Jag är fullkomligt övertygad om att detta även gäller oss utmattade. Genom att omfamna det vi inte vill vara så mår vi bättre. ❤️
Så sant! Precis vad vi behöver få stöd i. Tack!
Tack Katarina. ?
Absolut Anna. ?
Som jag känner igen detta!
Och vilken viktig insikt att vi börjar förakta de delar av oss som är fel, dåliga och svaga. Så många som vänder sitt förakt även mot andra och i detta ligger väl en grund till det som kan utvecklas till ren ondska?
Tack för att du delar din klokskap.
/Karin
Tack Karin. Ja, självförakt leder ofta till illasinnade handlingar. Vill se det så. Att handlingarna är ondskefulla. Inte personen. Det synsättet gör livet lättare att leva. 🙂