Visste du att det tar fem positiva omdömen för att balansera upp effekten av ett negativt?
Jo, så är det.
Det har psykologiprofessor John Gottman kommit fram till då han har studerat kärleksrelationer. Han menar att varje negativ kommentar som vi fäller om, och till, vår partner behöver kompenseras med fem positiva för att förhållandet ska ha någon chans att såväl överleva som att växa och frodas.
Hans tips är därför att vi ska se till att hålla detta konto på plus så att vi alltid har att ta av då de svåra tiderna är ett faktum. Tider då relationen skaver och kärleken utmanas.
Nu tänker jag så här: om detta gäller för vårt parförhållande så måste det vara lika sant för vårt förhållande till oss själva. För varje negativ kommentar vi fäller om oss själva behöver vi således jämna ut med fem positiva. För att ligga på plus när det blir riktigt tufft att leva i vårt eget skinn.
Oj, oj, oj!
Nu kommer du och jag att ha att göra, inte sant?
Vi kommer att få ägna varje ledig stund åt att lyfta oss själva.
Just precis.
Och det tänkte jag ägna just denna artikel åt. Att tala om hur det ska gå till. För är det något som vi självkritiska inte har tränat på så är det väl ändå detta: att tala om oss själva i positiva ordalag.
Vi uppskattar oss själva för det vi har gjort
Det här kommer att bli tufft. Låt oss därför börja med det som ligger närmast till hands, nämligen att börjar uppskatta det vi gjort. Vi självkritiska har ju oftast en tendens att rikta vår uppmärksamhet på vårt presterande eller vårt ”görande”. Något som vi nu kan dra nytta av.
Vanligtvis brukar vi fokusera på sådant vi INTE har gjort varför vi nu behöver växla spår.
Vi börjar därför att uppmärksamma sådant som vi verkligen har åstadkommit. Vi kan till exempel vid dagens slut ta en ny titt på den avbockade att-göra-listan. För varje överstruken aktivitet kan vi stanna till och uppmärksamma att vi faktiskt fick detta gjort idag. Kanske även lägga till ett uppskattande ”Bra jobbat!” för att förstärka berömmet ytterligare.
Jag vet. Det är så lätt att ta bort effekten av denna positiva klapp genom att:
- hänga upp sig på alla de saker som står på listan som INTE blev gjorda
- förminska insatsen med en attityd av självklarhet
- skriva upp nya saker som bara MÅSTE göras.
Men låt oss för en gång skull bara stanna upp och berömma oss själva en liten stund.
Det ÄR bra jobbat.
Vi HAR fått saker gjorda.
Och det är INGEN självklarhet att det är så.
Vi uppskattar oss själva för dem vi är
Låt oss nu gå över till den något mer utmanande avdelningen, nämligen att uppskatta oss själva för dem vi är. Detta är nämligen svårt för oss självkritiska av flera skäl.
För det första; vi anser att det inte finns särdeles mycket hos oss själva som är värt att komma med en helt vanlig dag på moder jord.
För det andra; vi har varit mer upptagna med att jaga bekräftelse utifrån varför det blir ovant för oss att börja söka den inifrån.
För det tredje; av nyss nämnda skäl, känner vi inte oss själva varför en fråga om VAD vi uppskattar hos oss själva väcker vår förvirring. ”Hur ska jag veta vad jag uppskattar hos mig själv. Jag vet ju inte ens vem jag är.”
För det fjärde; många av de positiva egenskaper som vi tillskriver oss är också sådant som vi har gjort till överdrift och därför börjat förakta hos oss själva. Vår ordningsamhet och noggrannhet kan till exempel ha gjort oss till bror, eller syster, duktig.
Det vi därför kan göra är att börja leva i frågan för att så småningom finna svaret.
Vad jag menar är att vi varje dag, flera gånger om dagen, kan börja ställa oss frågan. ”Vad uppskattar jag hos mig själv just nu?” Inte för att få svar utan för att vänja oss vid frågan. Tids nog kommer svaret. Tro mig.
I början kommer det att kännas ovant att berömma sig själv och de flesta gånger kommer vi inte ens tro på det vi säger. Men trägen vinner. Fortsätter vi tillräckligt länge med våra positiva insättningar kommer vi så småningom att belönas med en god känsla av tillfredsställelse varje gång vi stannar upp och säger ”Bra jobbat” eller ” Vad stolt jag är över att vara jag.”
Så vad säger du?
Är det inte dags att rätta till obalansen mellan de negativa och positiva omdömena? Se till att du har ett rejält kapital då de tuffare tiderna kommer?
Berätta för mig i kommentarsfältet nedan om dina tankar kring det jag har skrivit. Kanske har du redan börjat jämna ut kontot? Tala då om för oss andra hur du har gjort. Alla tips är välkomna.
Om du tyckte om den här artikeln kommer du att gilla de här:
Motivera dig med självmedkänsla istället för självkritik
Visa att du bryr dig om dig själv med kärlekens fem språk
Så blir du nöjd (trots att du har höga krav)
Eller vad sägs om den kostnadsfria e-boken Självmedkänsla?
Tack
Det här var riktigt fint och vackert skrivet
På ett vardagsspråk
Tydligt och klart
Jag tycker mycket om det du skriver
Och uppskattar din generositet
Jag försöker ta emot
Göra så gott jag kan
Varje dag
Tack igen för det du tillför
Med vänliga hälsningar
Carina
Åh, Carina. Tack. Det är första gången jag har fått en kommentar på versmått. Uppskattar det enormt. ❤︎
Hej,
Jag är lite rädd för att om man sluter vara självkritisk så får man inget gjort? Alltså om jag skulle stanna upp och fråga vad jag/kroppen vill just nu så är det ju alltid semester. Hur ska man få något jobbigt gjort om man hela tiden är nöjd med att man har gjort absolut ingenting idag?
Tack för din fråga Emma som är verkligen är en naturlig fråga för oss självkritiska att ställa oss. Vi brukar nämligen mana på oss själva med hjälp av mentala hugg och slag istället för kärleksfulla puffar. Rädslan för att vi ska förfalla helt i lättja om vi inte driver på känns verklig för oss. Och det är just rädslan som är den drivande kraften i allt detta. Rädslan för att misslyckas, inte duga, bli avslöjad, avvisad eller förvisad.
Rädslan kan vara en väldigt bra drivkraft i många lägen. Den kan till exempel få oss att springa från en verklig fara och sätta oss i säkerhet vilket är helt i sin ordning. MEN rädslan är inte den enda drivkraften som vi har att tillgå för att sätta saker och ting i rörelse. Vi kan också låta oss motiveras av lust. Lusten att jaga, leka, uppleva och utforska. Denna lust finns även den som en naturlig del av oss. Vi är skapta sedan urminnes tider att vara ute på jakt för att sedan koppla av med en stunds lek eller vila. Det räcker med att vi betraktar vår fyrbenta vän katten så ser vi hur även vi människor egentligen ska fungera. Jaga, sova, leka, sova, jaga, sova, leka … Ja, du förstår vart jag vill komma. Du kan vara helt lugn. Du kommer inte gå i ”koma” om du tar vilopauser eller lekpauser. Du kommer helt enkelt bli mer i synk med hur vi som varelser fungerar när vi fungerar som det är tänkt.
Jag har skrivit ett par artiklar som jag tror skulle kunna intressera dig. Här kommer de:
Låt dig drivas att både lust och lugn samt
Låt dig drivas av självmedkänsla istället för självkritik. Båda dessa ingår i min kostnadsfria e-bok ”Växla om” som du kan läsa och ladda ned HÄR.
Vidare kan du läsa Lika delar lust och lugn samt Med lust och fägring stor.