Vi är borta på kalas mamma och jag. Det är ett vuxenkalas. Jag håller mig tryggt vid mammas sida. Det krävs inget mer av mig än att artigt hälsa på tanterna genom att sträcka fram handen. Och det känns okej.
I den andra änden av rummet upptäcker jag Kajsa som sitter i sin mammas knä. Jag avfärdar henne som ointressant eftersom hon är minst ett år yngre än jag.
Men efter kaffet händer det.
Min mamma, som är extrovert och som inte har några som helst problem med att prata med främlingar, säger:
”Marie ska inte du och Kajsa gå och leka på hennes rum. Det vore väl kul.”
NEJ. Hela mitt inre får panik. Jag vill inte. Vill inte. Vill inte.
Jag försöker slingra mig ur den obehagliga situationen men min mamma, som är mån om att jag ska träna mina sociala färdigheter, insisterar.
Kajsa och jag lommar upp på andra våningen där vi i hennes tillfälliga sovrum för en ansträngd dialog kring barbiedockornas accessoarer. Jag led. Kajsa led. Tio minuter är en lång tid när man bara är sex år.
”Flickor, vill ni ha karameller?”
Kajsas mormor ropar i trappan. Kajsa och jag tittar lättat på varandra. Äntligen hade vi en lämplig ursäkt att avsluta det pinsamma mötet. Vi rusar ner och det är mer än karamellerna som lockar.
Minnet och dess obehag dröjde sig kvar under många år och följdes dessutom av flera. Varje gång jag hamnade i en situation där mamma och jag var borta tillsammans fick jag panik när jag lämnades kvar för att ensam ta hand om konversationen. Det blev dessutom inte lättare med åren eftersom skammen över att jag inte behärskade en sådan trivial situation förvärrades ju äldre jag blev. Att prata med någon, som jag dessutom kände något så när, hur svårt kunde det vara?
När jag blev vuxen, och inte hade mamma som livboj, blev jag tvungen att lära mig att konversera. Eller kallprata som vi introverta lite föraktfullt benämner det. Med åren har jag dessutom blivit riktigt duktig på det även om det aldrig har blivit en favoritsysselsättning.
Även om introversion är en av de fem grundläggande karaktärsdrag som vi föds med, och därmed inte heller kan utplåna, är det fullt möjligt att som introvert förflytta sig på skalan introversion-extroversion. Vi som är introverta kan lära oss ett extrovert beteende. Tyvärr är det många som, liksom jag, har känt sig mer eller mindre tvingade att göra något åt sin introverta personlighet för att kunna passa in i en extrovert värld. Vår förflyttning på skalan har därför blivit mer skamfylld än lustfylld.
I den första artikeln i denna artikelserie fördjupade jag mig i vikten av att vi, som är introverta, börjar omfamna det faktum att vi är introverta. Genom att sluta skämmas och be om ursäkt för att vi hellre söker stilla ensamhet än stojig gemenskap kan vi göra det mesta möjliga av vår personlighet och dessutom bära den med stolthet.
I den här artikeln, som är den sista i serien, vill jag visa dig hur du med hjälp av lättsamhet, något som den extroverte behärskar till fulländning, hanterar de situationer som du som introvert upplever som både besvärliga och obehagliga. Som till exempel när du behöver lära känna nya personer.
Härma lättsamhet
I förra artikeln beskrev jag hur den introvertes förmåga till fokus och djupsinne är en stor fördel när vi ska bygga förtroende i relationer och expertis inom sakområden. Vår personlighet är konstruerad för djup och allvar, inte för ytlighet och lättsamhet. Något som definitivt märks i vårt umgänge med nya människor.
I ett experiment, utfört av Avril Thorne, framkom att det att den introverte personlighetstypen samtalade om färre och mer allvarliga ting än den extroverte när de skulle lära känna en ny person. Den som var introvert tog upp ett problem eller en konflikt medan den som var extrovert behandlade ett flertal samtalsämnen av det mer triviala slaget. Inte överraskande, eller hur?
Det som också framkom i detta experiment var att både den introverte och den extroverte upplevde ett stort utbyte av att prata med den motsatta personlighetstypen. Den introverte tog upp lättsammare ämnen när den samtalade med någon som var extrovert och upplevde på så sätt att samtalet flöt bättre medan den extroverte sade sig vara mer fri att vara sig själv tillsammans med en introvert eftersom det fanns utrymme för mer allvar.
Och det är nu det blir spännande, inte sant?
För om vi, precis som i experimentet, kan ta efter, den lättsamma extroverta stilen när vi möter någon vi inte känner då blir det också lättare för oss att hantera dessa situationer.
Så vad är det då de gör, de extroverta.
Jo, de kallpratar.
Kallprata sig till en varmare relation
Vi som är introverta säger ofta ”kallprat” i en föraktfull ton. Vi tycker inte om ”dösnack” som inte leder någon vart. Det är ”slöseri” med dyrbar tid. Inget annat än ”meningslöst dravel”.
Kallprat, dösnack, slöseri, meningslöst dravel.
Ja, det är SÅ vi ser på det.
Inte konstigt att vi inte vill ägna oss åt det.
Men egentligen har vi helt fel.
Det här kallpratet är inte meningslöst. Det fyller en viktig funktion. De extroverte använder de triviala samtalsämnena för att få den andre att känna sig bekväm och för att båda ska finna en gemensam grund att stå på. De använder kallpratet som ett smörjmedel för konversationen och en uppvärmning för relationen.
Enligt min mening borde det heta varmprat, inte kallprat.
Som i det här exemplet där en extrovert möter en främling i handelsträdgården.
”Oj, vad det regnar idag. Och jag som glömde paraplyet där hemma. Visst är det typiskt att man glömmer paraplyet när man behöver det som bäst.”
”Ja, det är verkligen typiskt. Men det ser ut att bara vara en tillfällig skur. Det klarnar nog upp om en stund.”
”Det har varit en fantastisk vår. Jag är så glad för min koloniträdgård prunkar som den aldrig har gjort tidigare. Jag har bara haft den i två år så jag är något av en nybörjare. Jag ser att du ska köpa gödsel – har du också en kolonilott? Eller kanske en trädgård?”
Är inte detta ett lysande sätt att få ett paraply att bli en dörröppnare till en ny relation?
”Men hur kommer jag på en sådan sak”, frågar du nu.
För den brukar dyka upp allt som oftast hos en introvert som ska gå på mingel eller kalas. Frågan om VAD man kallpratar om.
Och omgivningen brukar inte dröja med svaret. Det fullkomligen strömmar in tips.
”Du kan prata om filmer du sett, böcker du läst, resor du gjort, intressen du odlar, personer du mött…”
Ja, förslagen är många och den introverte skriver ner. Nu om möjligt ännu mer nervös. För det här är ju bara för hemskt.
”Ska jag bara prata så där utan vidare om något som intresserar mig med en total främling. Hua.”
Vet du vad jag tror?
Jag tror inte alls lösningen sitter i själva ämnet du ska prata om. Att veta VAD du ska prata om hjälper dig inte att BLI DEN DU BEHÖVER VARA för att kunna prata om dessa ting. Och den du behöver vara är mer LÄTTSAM.
När du är mer lättsam i ditt förhållningssätt bli det helt enkelt lättare att båda hitta rätt samtalsämne i stunden och att få samtalet att flyta.
Så låt oss titta på vad lättsamhet är.
Ett lättsamt förhållningssätt
Lättsamhet är sinnesstämning som kommer sig av hur vi ser på livet och oss själva.
När vi inte tar oss själva på så förtvivlat stort allvar, då är vi lättsamma.
När vi slutar att begära att allting vi gör ska vara meningsfullt och leda någon vart, då är vi också lättsamma.
Jag vet, det strider mot hela vår natur men det GÅR att anamma ett lättsamt förhållningssätt även för en som är introvert. Det vet jag av egen erfarenhet.
Så varför inte prova ett mer lättsamt förhållningssätt nästa gång du ska gå på kalas eller mingel. Stig ur din sedvanliga och hemtama kostym av allvar, djup och dignitet för att ta på dig lättsamhetens luftiga och glittriga fodral.
Tillåt dig sedan att, lekfullt, prova på att:
- fördriva tiden med triviala samtalsämnen
- öppna ett nytt samtal med en vardaglig bagatell
- prata för pratandes skull.
Tillåt dig att vara något du ogillar, kanske till och med föraktar, nämligen ytlig.
För det är när du tillåter dig att kärleksfullt leka med din ytlighet som du, som introvert, kommer i kontakt med lättheten inom dig. En lätthet som hjälper dig att ta livet lite mer rock´n roll.
Och du. Du behöver varken stanna på festen eller i lättsamhetens sinnesstämning. Du kan, när som helst, återvända till din ensamhet och djupsinnighet. Det du har vunnit är att det har blir lite lättare att umgås med helt nya människor och du kanske till och med har lyckats att ha lite kul under tiden.
Berätta för mig vad du känner igen och vilka tankar som väcks i kommentarsfältet nedan.
Om du vill läsa mer om lättsamhet kan du läsa artikeln Bjud in lätthet i ditt liv.
Vill du läsa de andra artiklarna i serien “En introverts guide i en extrovert värld”?
Inledning + Gilla läget – omfamna din inre ensamvarg
Hushålla med din energi – ta hand om din introverta personlighet på bästa sätt
Gör det mesta möjliga av det du har – dra fördel av din introverta sida
Ta dig själv på lite mindre allvar – lär dig de extrovertas knep för att mingla och kalasa
Vill du hellre läsa artikelserien som e-bok?
Du kan nu, utan kostnad, ladda ner e-boken Introvert – en introverts guide i en extrovert värld. Du får den både som pdf- och ljudfil. LÄS MER HÄR!