Magi, fysik och rädslan för att misslyckas

”Nu har jag kommit på hur jag ska göra. Det här blir mycket bättre.”

Medan jag bubblar ur mig mina senaste tankar om hur mitt produktkoncept ska se ut ser han på mig med en varm och kärleksfull blick. Men vänta. Där finns även en suckande underton i hans kärlek. Ungefär: ”Åh, nej. Inte nu igen.”

Boken Stor magi av Elizabeth GilbertNär jag till slut ber honom om hans syn på saken rör han sig försiktigt. Han vet nämligen att marken är minerad.

”Sen Marie, sen kan du göra allt det där. Det viktigaste är väl ändå att du får ut produkten på marknaden. Finliret kan du göra sen.”

”Du förstår inte”, väser jag. ”Det måste hänga ihop. Det jag gör nu måste hänga ihop med det jag gör sen. Om det inte finns en röd tråd genom hela konceptet tvingas jag göra om allting. Och det bara ORKAR jag inte.”

Vi har haft många samtal som detta min sambo och jag. Oftast slutar det med att jag känner mig missförstådd varpå sambon taktfullt retirerar. Innerst inne vet jag att han har rätt. Jag vet att jag borde sluta vända, vrida och analysera. Jag är fullt medveten om att jag senarelägger och fördröjer.

Men jag vill ju att det ska bli bra. Så där riktigt bra. Ett resultat värt all beundran och respekt. Jag sätter därför dövörat till förnuftets röst och går sedan med bestämda steg upp på min kammare för att göra det sjuttioelfte utkastet till min webbkurs.

Missförstådd, missnöjd men fast besluten att slå alla med häpnad.

En magisk bok som får saker att hända

Så här kunde det fortsatt ett år till om jag inte hade läst Stor magi – leva kreativt utan rädsla, en bok skriven av Elizabeth Gilbert. För mig var Elizabeth Gilbert helt okänd fram till för några år sedan då jag såg hennes TED-talk om kreativitet. Hennes bestseller – Lyckan, kärleken och meningen med livet – hade jag nämligen missat liksom filmen med samma namn.

Även om Elizabeth Gilbert är arketypen för den amerikanska bestsellerförfattaren tycks hon vägra att ikläda sig denna glittriga och trånga kostym. Nej, istället verkar hon ha behållit sina jordnära inställning både till livet och sitt kall – författarskapet. I boken Stor Magi visar hon vägen till ett kreativt liv. Ett liv som både innebär ett skitigt arbete för att få alla bokstäverna att hamna på pappret men också en stor portion barnslig förundran över hur idéer har sitt eget sätt att finna sina budbärare.

Och rädsla. Elizabeth Gilbert skriver mycket om rädsla. Sin egen och min.

Låt mig nu få berätta för dig vad Elizabeth lärde mig om min egen rädsla och om hur den har spökat till det för mig när det gäller att sjösätta de idéer som jag vill förmedla till dig och alla andra som brottas med sina höga förväntningar på sig själv.

Kraven som en medalj på bröstet

Jag är fullkomlig medveten om att jag har alldeles för höga krav på mig själv och att dessa försvårar livet för mig på alla möjliga sätt. Självkritik, utmattning och prokrastinering för att nämna några av de hinder som jag har stött på då förväntningarna vida överstiger förmågan.

Jag är således fullkomligt medveten om min inre svaghet när jag läser boken och denna självmedvetenhet gör mig till och med lite snobbigt överlägsen. ”Du Elizabeth. Det finns inget du kan berätta för mig om höga krav och perfektionism som jag inte redan vet.”

Ja, egentligen läser jag bara boken för att få lite uppslag till en ny bloggartikel. Inte för att lära mig något nytt. Redan här skulle jag börjat ana att det var något på gång.

Boken är underhållande och lättläst. Jag sveper snabbt genom sidorna tills jag kommer till följande passage:

Ja, perfektionismen hindrar människor från att fullfölja sina verk – och vad värre är: Den hindrar många människor från att påbörja sina verk. Perfektionister bestämmer sig ofta i förväg för att slutprodukten aldrig kommer bli tillräckligt bra, och så lägger de ner alla försök att vara kreativa över huvud taget.

Men perfektionismens allra mest ondskefulla knep är att den klär ut sig till en dygd. Under jobbintervjuer, till exempel, händer det att människor gör reklam för sin perfektionism som om den vore deras bästa egenskap. De är stolta över just det som hindrar dem från att leva kreativt och njuta av det i fulla drag. De bär sin perfektionism som en medalj, som om den signalerar god smak och höga krav.

Touché.
Där satt den.
Och så var det med det.

Det stod med ens fullständigt klar för mig att jag ljög för mig själv. Bakom de argument som jag förde fram till sambon, men framförallt mig själv, gömde sig en gigantisk rädsla för att misslyckas. Jodå, på ett plan visste jag att jag var rädd men på ett annat lurade jag fortfarande mig själv. Istället för att börja göra skitjobbet (skriva och sedan spela in materialet) gömde jag min bakom mina höga krav genom att få dem att framstå som nödvändiga för det som jag skulle leverera till världen. Ja, jag till och med bar dem som en medalj på bröstet.

Det jag skulle leverera skulle vara storslaget.
Det som skulle ha min signatur skulle slå alla med häpnad.
Inget, som inte var nära fulländning, skulle få lämna mitt skrivbord.
Andra må vara medelmåttor. Men JAG, moi,  jag är en sann virtuos.

Ja, det är sannerligen pompöst, inte sant?

Men både du och jag vet att bakom denna grandiosa fasad lurar en rädsla som är lika stor som längden på min kravspecifikation. Under ytan stormar rädslan för att misslyckas.

Bryta rädslans förtrollning

Som coach har jag ställt frågan: ”Vad skulle du göra om du visste att du inte skulle kunna misslyckas?” oändligt många gånger. Detta faktum visar kanske på hur mycket bekymmer denna rädsla ställer till det för var och en av oss. Oavsett om man ställer höga krav på sig själv eller inte.

Om vi inte vore så rädda för att misslyckas skulle vi skriva en bok, öppna fårfarm på Österlen, starta en egen konsultfirma, bli  volontär, lansera en webbkurs. Ja, vi skulle kunna göra vad som helst om vi tog bort misslyckandet ur ekvationen.

Så låt oss göra det. Låt oss ta bort farhågan för att misslyckas helt och hållet genom att utgå från att vi kommer att misslyckas.

Ja, du läste rätt. Vi ska utgå från att vi kommer att misslyckas.

Istället för att motarbeta tanken på ett misslyckande, låt oss omfamna det och trycka Samuel Becketts kloka ord till vårt bröst: Misslyckas, misslyckas igen och misslyckas bättre. Och låt oss även ställa Elizabeth Gilberts kloka fråga till oss:

”Om du visste att du skulle misslyckas skulle du göra det ändå?”

Om svaret blir JA, ett rungande JA, då har vi brutit den förtrollning som rädslan haft om oss. Då kan vi börja åstadkomma magiska ting.

Fysik och rädslan för att misslyckas

Bryta rädslans förtrollning för att skapa magi. Ja, så skulle Elizabeth och jag beskriva det. Hon och jag tror nämligen på sådant som inte går att förklara. Min sambo, som är matte- och fysiklärare med fötterna fast förankrade i den Newtonska myllan, skulle istället uttrycka sig så här:

Energi förvinner inte. Den omvandlas till en annan form.

Oavsett om det är magi eller fysik så kan vi i alla fall konstatera att så länge vi kämpar för att undvika ett misslyckande kommer vi att lägga vår energi där. På att finna ett oändligt antal strategier vilka vi sedan paketerar med fina rosetter för att dölja för oss själva vad vi egentligen håller på med.

Om vi istället accepterar, till och med omfamnar, tanken på ett misslyckande kan vi omvandla denna energi till en kreativ kraft. En kraft sprungen av kärleken till vår uppgift.

För visst är det stor skillnad på:

Jag vill verkligen göra det här.
Oavsett om jag misslyckas eller inte.
Jag vill göra de för att jag älskar det jag håller på med och för att jag tror på det jag gör.

OCH

Jag vill verkligen göra det här.
Men tänk om jag misslyckas.
Nej, det får bara inte hända. Det bara får inte hända. Hur kan jag se till så att det inte händer?

Hädanefter gör jag som Elizabeth. Jag omfamnar min rädsla och koncentrerar mig sedan på uppgiften. För jag älskar verkligen det jag gör.

Och du. Vad gör du?

Skriv i kommentarsfältet nedan.

Om du gillar den här artikeln tror jag att du kommer att älska de här:

Vad du kan lära dig av Dr Watson när du blir överfallen av din självkritik
Tar du själv på för stort allvar? Bjud in lätthet i ditt liv
De drivnas kontrollspiral: oro-kontroll-oro

Eller vad sägs om den kostnadsfria e-boken Bli vän med din inre kritiker?

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

2 reaktioner på ”Magi, fysik och rädslan för att misslyckas”

  1. Stort Tack till dig som har delat dina upplevelser med oss. Jag kommer att läsa boken.
    ????