Gör endast en sak, men gör den mästerligt

”Hur hinner du med allt, Marie?”

Detta uttryck för beundran över min förbluffande produktivitet syftar på den strida ström av texter som passerar förbi frågeställaren i det digitala flödet.

Och ja, jag är produktiv.
Men nej, jag hinner inte med allt.

Istället brottas jag ständigt med att tygla min vilja så att den inte ska överstiga min förmåga och därmed sätta igång ett kaskad av självanklagelser på temat lättja och prokrastinering.

Då det nu är ett år sedan jag startade Bli mera du kan det vara på sin plats att göra en tillbakablick och jag skulle vilja göra den utifrån en betraktelse av min produktivitet.

Inte för att jag har något som helst behov av att framstå som en väldisciplinerad arbetsmaskin utan helt enkelt för att jag har, det senaste året, varit tvungen att knäcka koden för hur en perfektionist ska kunna leverera snabba resultat med hög kvalitet utan att gå under på kuppen. Och den koden tror jag skulle kunna vara av intresse för dig. Eller vad tror du?

Koden, som du fick redan i rubriken, kan vid första anblick synas simpel:

Gör endast en sak, men gör den mästerligt.

Närapå floskelvarning, eller hur?

Men fortsätt och läs för jag kommer att vinkla mitt påstående utifrån det perfektionistiska perspektivet vilket gör att vi snabbt kommer att ta oss förbi sådant vi redan vet för att istället landa i nya insikter.

Låt oss börja med den första delen av mitt påstående – gör endast en sak – för att sedan ta oss an den senare – gör det mästerligt.

Gör endast en sak

Det du säkert redan vet är att det är oerhört mer produktivt att fokusera på endast en sak, göra den färdigt för att därefter ta sig an nästa, än att hoppa från det ena till det andra. Det senare gör vi oftast i avsikt att hinna mer. Vi tycks leva i en illusion om att det blir mer gjort ju fler bollar som vi sätter i rörelse. Men inget kan vara mer felaktigt.

Hjärnan tycker nämligen om att fokusera, slutföra och lägga till handlingarna. Det har den gjort sedan istiden täckte jordklotet. Den är således inte ett dugg förtjust i att hålla ett otal antal bollar i luften. Bollar som dessutom har lika många riktningar som färger. I ett sådant läge måste den använda hela sitt arbetsminne varför det inte blir tid över till något annat. Knappt till att andas, sova och äta.

Men det är faktiskt inte enbart hjärnan som tycker om att fokusera på endast sak utan även den personlighet som är noggrann till sin läggning. Och en sådan personlighet har jag.

Det som har blivit uppenbart för mig det senaste året är att jag upplever det som oerhört stressande att sätta igång flera projekt eftersom jag, av födsel och ohejdad vana, kommer att ha en lika hög och detaljerad kravspecifikation för samtliga av mina projekt oavsett dignitet.

Jämfört med en ordinär lagomperson som enbart blir stressad av att administrera ett stort antal projekt blir jag kvadruppelt stressad eftersom jag dessutom ställer krav på mig själv att samtliga ska utföras på allra bästa sätt.

”Good enough”, skriker du nu förtjust. ”Sänk ribban och gör good enough istället.”

Jodå, jag vet att man kan dra ner kravnivån och göra good enough men även detta är stressande.

Jag måste nämligen först avgöra var den nivån ligger, vilket inte är det enklaste när man är van att lägga ribban på en så hög nivå att den blir otydlig att skåda från jordelivet. Därefter måste jag övertyga  mig själv om det välgörande med att göra  just  good enough samtidigt som perfektionisten i mig våndas över att jag inte gör mitt allra bästa.

Jag blir trött av blotta tanken.  Låt oss istället vända tillbaka till idén om att göra endast en sak.

Jag har nämligen upptäckt att OM jag fokuserar på endast en sak och dessutom ger mig själv tillåtelse att riktigt gotta mig åt att göra den till belåtenhet DÅ blir jag inte stressad. Istället blir jag hur nöjd som helst.

”Men tänk om du snöar in”, utbrister du nu förfärat. ”Tänk om du fastnar i detaljerna och finliret för att sedan aldrig bli färdig”.

Lugn, säger jag.  Detta stämmer inte. Istället är detta en skröna som vi noggranna har fått oss itutade sedan barnsben. För visst är det så att vi har mött fler än en som har varnat oss för att bli petimetrar och pedanter. De har låtit oss förstå att noggrannheten är en dygd som måste tyglas för att inte döma oss till evigt filande på ett och samma projekt.

Jodå, noggrannhet i form av pedanteri kan naturligtvis bli en hämsko men jag tror att själva rädslan för att fastna i detaljerna är större än utsikten för att verkligen göra det.

Vad vi ska göra, istället för att låta rädslan puffa på bakifrån, är att ta hjälp av tiden för att ta oss vidare. Tidsbegränsning kan nämligen bli den motiverande kraft som driver saker och ting framåt då noggrannheten vill tränga på djupet.

Genom att på förhand bestämma hur mycket tid vi kan, eller vill, lägga på ett visst projekt sätter vi ramarna för hur noggranna vi vill vara utan att det går över styr. Märk väl att denna åtgärd är proaktiv istället för reaktiv vilket blir fallet om vi tvingas sänka ribban bara för att vi har satt igång allt för många projekt som plötsligt når en deadline.

Jag finner detta förhållningssätt till min noggrannhet bejakande och av det skälet mer energigivande. Genom att ge mig själv tillåtelse att vara noggrann och dessutom göra det med en medvetenhet får jag inte bara mer gjort, jag trivs dessutom som fisken i vattnet.

Det finns nämligen en stor njutning i att lägga tid och fokus på att göra något riktigt, riktigt bra. Att fullända något.

Så låt oss går över till den andra delen av mitt påstående – hur vi skall göra det mästerligt.

Gör det mästerligt

Berättelsen om Jonathan Livingston Seagull kan lära oss en hel del om just mästerlighet. Jonathan är en fiskmås som flyger, inte bara för att fånga dagens middag, utan för att det är hans passion. I timmar övar han sig på att göra störtdykningar och loopar. Med tiden erövrar han flygkonsten och kan flyga högre, snabbare och skickligare än alla sina vänner.

I Jonathans själsliga vokabulär finns inte ord som måttlighet, lagom och good enough. För denna fiskmås finns inga begränsningar. Det han inte kan, lär han sig. Inte för att kunna imponera på sina vänner utan helt enkelt för att han vill veta allt om flygning. Han vill uppnå mästerlighet.

Jag, liksom miljontals andra, älskar denna passionerade fiskmås som inte låter sig stoppas av konventioner, grupptryck eller fördomar. Denna modiga fågel som trotsar såväl naturlagar som sin egen rädsla. Allt för att bli bättre på det han älskar, nämligen att flyga.

Det bor en Jonathan inom oss alla. En nyfiken och vetgirig fiskmås som blir kittlad av att ständigt utmanas i det som tros vara omöjligt. Lika lite som hjärnan tycker om att hålla många bollar i luften lika mycket tycker den nämligen om att jaga dem. Jakten, vare sig det gäller ny kunskap för oss nutidsmänniskor eller villebrådet för rovdjuret, är lustfylld.

För Jonathan, och nu även för mig, består jakten i att bli mästerlig på något som vi älskar att göra.

För vissa kan detta tyckas som en hård och omöjlig kamp. Likt den kamp som Sisyfos genomled då han rullade upp sin sten gång på gång. För mig, och förhoppningsvis även för dig, är detta istället en utmaning ackompanjerad av ljuv musik.

En perfektionist vill nämligen ständigt bli bättre. I det är vi oerhört lika fiskmåsen Jonathan Livingston Seagull. Det som vi däremot behöver se upp med är vårt motiv. Vi behöver ständigt fråga oss: ”Vill jag bli bättre för att imponera eller vill jag, likt Jonathan, bli bättre för att erövra mästerlighet?” Då det senare skapar lust och energi kommer det förra bringa stress och vånda.

Gör endast en sak, men gör det mästerligt

I boken Måsen av Richard Bach finns inte plats för något annat än Jonathans väg till mästerlighet. Det finns inga sidospår i form av en romans eller ett familjedrama. Jonathan, som dessutom har alla förutsättningar för att skapa ett framgångsrikt företag i flygbranschen, håller sig till en enda sak – att uppnå mästerlighet.

Och det är just DET som är hemligheten bakom min produktivitet.

Jag fokuserar på allt färre saker i syfte att ge mig själv större utrymme för att göra dem mästerligt. Något som inte bara medför en högre produktivitet utan även, vilket naturligtvis är oändligt mer betydelsefullt, en djupare tillfredsställelse.

Så låt mig avsluta denna artikel med att bjuda in dig att göra som Jonathan och jag, nämligen att göra endast en sak och göra den mästerligt. Du kan göra det pö om pö som jag gör eller gå ”all in” som Jonathan.

Nå vad säger du? Hur landar det här hos dig?

Låt mig få veta genom att berätta om dina tankar i kommentarsfältet nedan.

“Måsen – berättelsen om Jonathan Livingston Seagull” av Richard Bach kan du köpa på bokus, ad libris eller låna på närmaste bibliotek.

Om du tyckte om den här artikeln kommer du att gilla de här:

Kreativiteten och dess fyra årstider
Magi, fysik och rädslan för att misslyckas
5 anledningar till att det är svårt att avsluta och vad du kan göra åt det