Det här med att vara nöjd har inte varit min kopp te. Inte mitt kaffe heller för den delen. Jag har nämligen trott att förnöjsamhet skulle vara synonymt med att slå sig ned på livets veranda och aldrig komma därifrån. Något som skulle förorsaka våldsamma utslag av leda och tristess. Nästan som en nära-döden-upplevelse.
Och så fel jag hade. Inte så mycket beträffande livets veranda utan mer när det gällde huruvida jag skulle fastna och gå under av tristess när jag väl slog mig ned på den.
Med hjälp av mina två filmer skulle jag vilja dela med mig av vad jag har kommit fram till eftersom jag tror att det kan hjälpa dig som, liksom jag, är självkritisk. I den första filmen berättar jag om orsaken till vårt missnöje medan jag i den andra berättar om hur vi ska gå till väga för att trivas på den där verandan.
Så vad säger du? Ska vi göra förnöjsamheten till vår kopp te?
P.S. Båda filmerna är textade. Klicka på CC.
I slutet av filmen pratar jag om min webbkurs Självmedkänsla ett, två, tre.
Du läser mer om kursen och anmäler ditt intresse HÄR.
Klok som vanligt och pedagogisk så man förstår! Där fick jag lite att fundera över! Tack Marie!
Tack Ann. Håller just nu på med manuset till del II. Känns bra så här långt. 😀
Tack Marie! Steg för steg tar jag till mig av dina klokskaper. Det går långsamt men ändå framåt. Liknelsen med Matilda var bra, jag försöker att njuta av resan ☺
”De snubblar de som rör sig snabbt.” Vet inte vem det var som sade det men det ligger något i det. 😉