Svårt att säga förlåt? Skammen kan ligga i vägen

Har du svårt att för att säga förlåt?
Värjer du dig när du märker att du trampat någon på tårna?
Försöker du slingra dig undan till varje pris trots att du innerst inne vet att du behöver göra det motsatta?

Att säga förlåt är en utmaning för de flesta människor. Det krävs nämligen att man modigt möter både sig själv och den man åsamkat skada. Detta i sin tur innebär att man utsätter sig för att möta såväl sina egna brister som den andres eventuella ilska. Det kräver således både sin man och kvinna att få ett ärligt förlåt över sina läppar.

För oss som är självkritiska är det dessutom extra svårt att tillstå att vi har gjort fel. Inom oss när vi nämligen den orimliga önskan om att vara felfria samtidigt som vi upplever oss som helt odugliga. För att skydda oss från insyn kommer det därför att ligga närmare till hands att dölja och försvara än att möta och ta ansvar.

Om man tycker att man ÄR fel blir det svårt att tillstå att man GÖR fel.

Skammen tar över när det är skulden som behöver hanteras. Låt mig förklara vad jag menar.

Skuld och skam – två sociala känslor som liknar varandra men som också skiljer sig åt

Skuld och skam tillhör våra sociala känslor som uppstod då vi som däggdjur började leva i flock. Det gemensamma för båda dessa känslor är att de har som funktion att hantera våra mellanmänskliga relationer. Skillnaden är att de riktar in sig på två olika ting; handlingen respektive personen.

Låt oss ta skulden först.

Skuld riktar in sig på handlingen

Skuld uppstår när vi gjort något fel mot en en medmänniska. Den påtalar när vi brutit mot våra värderingar om hur vi vill vara mot andra. De flesta av oss vill till exempel inte såra en annan människa varför skuld uppstår när vi upptäcker att vi gjort just detta.

De värderingar som vi har valt att följa härstammar från de ”flockar” som vi lever, eller ha levt med; till exempel familjen, skolan eller arbetsplatsen. De värderingar som anses vara ”rätt” i en flock behöver inte vara ”rätt” i en annan. Våra individuella värderingssystem varierar således även om väldigt många av våra värderingar överensstämmer. Vi är ju trots allt alla människor var vi än har bott och hur vi än har vuxit upp.

Skulden uppfyller således en viktig funktion för oss människor när vi försöker leva och verka tillsammans. Skulden blir den alarmsignal som går igång när vi har trampat någon av de andra på tårna. När vi märker dennes sårade reaktion hugger det till inombords varpå vi ber om ursäkt för att reparera den uppkomna skadan. Skuldkänslan är egentligen inget annat än vår förmåga att känna in den skada vi åsamkat och vårt förlåt blir således kvittot på att vi både har förstått det som skett och är beredda att ta ansvar för det.

Så låt oss nu ta en titt på skammen.

Skam riktar in sig på personen

Skammen har också med vårt värderingssystem att göra men dess effekt går djupare. Den syftar nämligen till att tillrättavisa personen snarare än handlingen. Något som har varit bra för flocken som helhet men som dessvärre har fått förödande konsekvenser för individen i de fall då man inte begränsar dess framfart.

Vad menar jag då med att skammen har varit till nytta för flocken?

Jo, föreställ dig att vi bara hade kunnat känna skuld. Eftersom skulden kan gottgöras med en ursäkt finns det inget som skulle kunna hindra en individ från att upprepa samma misstag om och om igen. Så fort skadan var skedd skulle ett förlåt undanröja dess effekter vilket skulle göra skulden totalt verkningslös i långa loppet. Handlingen skulle på så sätt tillrättavisas men inte personen. Och det är här skammen kommer in.

Skammen är nämligen flockens sätt att varna individen om vad som kan hända om inte överenskomna regler följs. Den är det röda kort som visas upp i syfte att få individen att förstå att det är far å färde. Fara för att bli utesluten från gemenskapen och lämnad att klara sig på egen hand. Skammen är rädslan för att bli för evigt övergiven, lämnad att klara oss på egen hand utan kärlek och gemenskap.

När vi känner skam känner vi därför både av utanförskapet men vi känner också rädslan för att aldrig bli insläppta igen. Skamvrån är inget annat än en kontakt med dödens väntrum. Klart som sjutton att vi är beredda att ändra på oss när skammen tar tag. Till varje pris. Om det så sker på bekostnad av vår integritet. Det är av den anledningen skammen kan knäcka en människa själsligt om den tillåts att härja fritt.

Skuld och skam hanterar således de felsteg vi gör när de gäller våra mellanmänskliga relationer. Skulden riktar in sig på handlingen medan skammen fokuserar på personen. Skuld uppstår då vi GÖR fel medan skam upptår går vi upplever att vi ÄR fel. Och det är också det sistnämnda som gör det svårt för oss som är självkritiska.

Låt oss titta närmare på det.

När skammen tar över blir det svårt att säga förlåt

Vi som är självkritiska lever med en sträng inre domare vars syfte är att ligga steget före. Vi utgår nämligen från att vi inte riktigt håller måttet varför vi måste se till att inte begå ett en enda misstag. För om så sker så åker vi ut i kylan.
För att uttrycka det i klartext: vi som är självkritiska är redan i skamfyllda utan att ha begått en enda felaktig handling. Vi upplever att vi ÄR fel vare sig vi har GJORT fel eller inte.

Det är av denna anledning som vi får så svårt att säga förlåt när vi väl trampar någon på tårna. Istället för att förhålla oss sakligt till händelsen sköljer skammen över oss likt en tsunami. Vi blir dränkta i rädslan över att vi inte ska bli accepterade istället för att känna det empatiska ”stinget” av skuld som vill förmår erkänna vårt misstag och rätta till det. Skulden blir fullkomligt dränkt av skam och förmår därför inte hävda sig.

När skammen tar över hand sätter den oss i sin själsliga skamvrå. En skamvrå där vi tvingas huka oss för det förakt som vi tror att flocken nu känner för oss. Och den som hukar sig har inga möjligheter att resa sig och stå upp för det den gjort. Istället försvarar den sig och går till angrepp. När skammen tar över kan det bli svårt, nästan omöjligt att säga förlåt.

Så vad kan vi då göra när vi gör ett misstag men då skammen sitter vägen för skulden och då det är långt till ett förlåt.

Möta skammen för att kunna hantera skulden

Det underlättar naturligtvis för oss att förstå varför vi gör som vi gör. Den här bloggartikeln syftar till det. Det vi också kan göra när skammen sköljer över oss är att möta den med kärlek och omtanke.

Skam är känslan av att vara fel men också rädslan att hamna utanför. Om vi kan möta såväl vår otillräcklighet som vår rädsla med ett bejakande istället för ett förnekande gör vi det möjligt för dem att lösas upp istället för att växa sig starkare. Skam trivs nämligen i skamvrån och i utanförskapet. Det är där den får sitt livsutrymme och expanderar. När vi istället möter den med kärlek och omtanke finner den inget existensberättigande.

För tänk efter. Är det inte det vi längtar efter som allra mest när misstaget är ett faktum. Bli omfamnade och försäkrade om att vi får vara med. Trots allt. Vi behöver ju precis som alla andra bli älskade som mest när vi förtjänar det som minst. Och det är det vi uppnår när vi möter och omfamnar vår skam.

Därefter, när skammen har lättat, blir det betydligt enklare för oss att närma oss skulden och be om ursäkt. När vi inte är uppfyllda av att vi ÄR fel blir det betydligt enklare att tillstå att vi har GJORT fel.

Så vad säger du? Vad väcker detta för tankar hos dig?
Skriv och berätta, antingen i kommentarsfältet nedan.

Tyckte du om den här artikeln? Då kommer du att gilla de här:
Det viktigaste du behöver veta om skam
Det viktigaste du behöver veta om skuld
Omfamna din vackra bräcklighet
Mina 7 främsta skäl till självmedkänsla för dig som ställer för höga krav på dig själv
Självmedkänsla – att vara din egen bästa vän

Eller vad sägs om den kostnadsfria e-boken Bli vän med din inre kritiker?