Skifte 7 – Premiera att vara på väg istället för att komma i mål

Nu är vi då slutligen här. Vi är framme vid det sjunde och sista skiftet. Och ändå är vi inte alls i mål. Vi har precis bara börjat, eller hur?

Samtliga sju skiften handlar om en inre förändring och vi vet båda att all sådan tar tid.
Dessutom har vi med åren kommit till insikt om att vi aldrig blir färdiga. Vi ser att så fort vi har kommit till rätta med ett skavsår uppstår ett nytt. Märklig nog brukar det vara samma skavank fast i en annan tappning. Nej, färdiga blir vi inte.

Denna artikel ingår i en serie. För att komma till början: klicka på denna länk.

Uppställda trädgårdsredskap
Om man då, som du och jag, är driven och målinriktad kan det inre förändringsarbetet bli en sisyfosprocess där vi upplever att vi rullar samma stenar uppför livets branta stig bara för att se dem rulla ner igen. Frustrerat rullar vi upp dem på nytt, pådrivna av vår egen lust att nå i mål. Vi vill bli färdiga. Vi vill bryta målsnöret. Vi vill utbrista ”klappat och klart”.  Men icke. Stenarna rullar ner på nytt.

Frustrationen vi känner blir så småningom den allra tyngsta stenen som vi mödosamt rullar framför oss. För varje steg blir den större då den lindas in i självanklagelser och hård kritik. ”Varför kan inte vi när alla andra kan? Vad är det för fel på oss? Varför blir vi aldrig klara?”

Nej. Alla andra kan inte de heller.
Nej. Det är inget fel på oss.
Nej. Vi blir aldrig klara.

Och det är inte viktigt.
Det är inte viktigt att bli klar.
Det som är viktigt, däremot, är att vara på väg.

Det sjunde, och sista, skiftet handlar om just detta. Vikten av att se resan istället för målet.

”Nog finns det mål och mening i vår färd – men det är resan som är mödan värd”, skriver Karin Boye.

Ja, ja tänker du. Det där har jag hört förut. Kom med något nytt.

Nej, jag tänker inte komma med något nytt. Istället tänker jag dyka lite djupare ner i andemeningen med Karin Boyes ord. För jag tror att det är väsentligt för dig och mig att börja värdesätta resan istället för målgången. Till min hjälp för att övertyga oss tar jag Carol Dweck, psykolog vid Stanford University.

Statiskt eller dynamiskt förhållningssätt

Carol Dweck har alltid varit intresserad av att ta reda på hur vi människor reagerar vid motgångar. Som ung forskare utgick hon från att alla reagerar negativt men upptäckte, till sin förvåning, att vissa faktiskt blir uppmuntrade av motstånd. Sin fortsatta forskarkarriär ägnade hon därför åt att definiera två olika förhållningssätt till motgångar; det statiska och det dynamiska.

Det statiska förhållningssättet utgår från att intellektet och de personliga egenskaperna är förutbestämda och oföränderliga. Man är som man är och det går inte att ändra på. När vi till exempel säger att vi inte kan ta en ton och att detta inte går att göra något åt har vi ett statiskt förhållningssätt.

Det dynamiska förhållningssättet tar istället fasta på att inget är givet och att vi, även om vi har olika förutsättningar, kan utvecklas och förändras. När vi säger att vi inte behärskar uppgiften ÄNNU har vi ett dynamiskt förhållningssätt. Med god vägledning och mycket träning vet vi att vi kommer att klara av det. Det dynamiska förhållningssättet sätter sin tilltro till övning snarare än till genetisk kodning.

När motgångar sker och misslyckanden inträffar kommer den som har ett statiskt synsätt att se på detta som ett bevis på att den förutbestämda konstruktionen inte var bra nog. Det ligger då nära till hands att gå i försvar och börja leta anledningar utanför sig själv (dåligt väder, jävig domare, kassa förutsättningar) eller vända kritiken inåt och börja anklaga sig själv (jag är värdelös, korkad, hopplös).

Den som har ett dynamiskt synsätt kommer istället att se det uppkomna problemet eller den gjorda fadäsen som något naturligt och hanterbart. Energi och fokus läggs på att hitta lösningar istället för att finna syndabockar.

Det statiska förhållningssättet hyllar resultat. Platsen på prispallen och metallen på medaljen är viktigare än vägen dit. När målet väl är nått lämnar man ogärna sin bekväma zon. Förändring och utveckling har endast ett syfte – att nå målet. Att vinna är allt. För vem kommer egentligen ihåg en tvåa?

Det dynamiska förhållningssättet prisar insatsen. Kontinuerligt övande och medvetna försök att ständigt bli bättre är viktigare än själva resultatet. Målet som sätts är processinriktat och dess måttstock är det egna lärandet. Att ständigt försöka bli bättre är allt. För vem vill egentligen sluta att utvecklas?

Nå vad säger du? Är det inte dags att inta ett dynamiskt förhållningssätt och börja premiera lärandet istället för själva resultatet?

Om att sätta mål

Så här i slutet på vår resa skulle jag vilja bjuda in dig till att sätta lärmål lika ofta som du sätter resultatmål. När du börjar formulera lärmål, det vill säga dina intentioner kring vad du önskar att lära dig på vägen mot de mätbara resultatmålen, börjar du växla över till det dynamiska förhållningssättet på ett smidigt sätt.

Vill du ta ett större kliv utmanar jag dig att skapa ett specifikt lärprojekt som har till syfte att dels lära dig något nytt och dels träna dig i det dynamiska förhållningssättet.

Låt oss säga att du vill lära dig att fotografera med din smartphone och väljer detta som ditt lärprojekt. Varje gång du gör ett misstag på vägen mot att bli en bättre fotograf omfamnar du din blunder och påminner dig om att du har ett högre syfte med just detta lärprojekt – att bli bekväm med att göra misstag.

Och nu.
Nu är vi slutligen framme. Vi har nått slutet på artikelserien.
Dags att pusta ut, eller hur?

Men innan du sätter dig ner och tar en välförtjänt paus, berätta för mig om dina tankar kring det dynamiska förhållningssättet. Du kan skriva i kommentarsfältet nedan.

Växla om – en artikelserie om 7 skiften för att bli mera du:

Inledning
Skifte 1 – Fokusera på vem istället för vad
Skifte 2 – Utgå från dina värderingar och inte andras förväntningar
Skifte 3 – Förlita dig på din kraft istället för din styrka
Skifte 4 – Låt dig drivas av både lust och lugn
Skifte 5 – Motivera dig med självmedkänsla istället för självkritik
Skifte 6 – Ersätt ditt behov av få visshet med din förmåga att förundras
Skifte 7 – Premiera att vara på väg istället för att komma i mål

8 reaktioner på ”Skifte 7 – Premiera att vara på väg istället för att komma i mål”

  1. Ann-Katrin Karlsson

    Både artikelserien och kursen har gett/ger mig mycket. Jag har sett ett samband i min livsresa som inte varit klart för mig tidigare och jag har sett att en hel del av mina strategier för att komma på fötter efter väggkontakten varit kloka och har fått kvitto på att jag faktiskt kommit en bra bit på väg. Kursen är ju inte riktigt slut och där vill jag nog gå tillbaka och lyssna, reflektera igen, det kommer alltid upp tankar som man inte fullföljer när man sitter och lyssnar, ska gå tillbaka och pausa då och då. Tack för en bra artikelserie!

    1. Tack Ann-Katrin för dina fina ord. Många av tankarna i artikelserien ”Växla om” går igen i den kurs som du nämner nämligen ”Självmedkänsla ett, två, tre”. I summeringen av kursen, som du kommer att få på fredag morgon, tar jag upp det dynamiska förhållningssättet eftersom det är ett utmärkt synsätt om man vill utvecklas som människa med medkänslan i fokus.

  2. Åsa Bark Fernholm

    Jag är en person som älskar mentala bilder. Din bild med spiraltrappan var för mig fantastisk. Jag har nog tidigare helst tagit hissen till mina olika mål och när hissen inte nått ända fram har jag varit instängd och inte hittat någon väg upp, ner eller ut.
    Nu ska jag ta den vindlande trappan steg för steg och njuta av friheten!
    TACK ?

    1. Tack Åsa. Gillar även din liknelse med hissen. Tror banne mig att jag i en period av mitt liv tryckte hysteriskt på en massa hissknappar, kastade mig ut på våningsplanet, sprang runt och letade men när jag inte fann vad jag sökte tog hissen till nästa. Det var otroligt tröttsamt och förgörande.

      För den läsare som inte prenumererar på mitt veckoutskick där jag denna vecka skrev om spiraltrappan får texten här:

      ”Personlig utveckling är som en spiraltrappa. En spiraltrappa som leder upp mot ljuset men som aldrig tar slut.

      För varje varv som man går blir man lite klokare.

      Fast ibland tycks man stöta på samma hinder varv efter varv. Utbrister frustrerat ”När ska jag lära mig? När ska jag förstå?”

      Men det är bara att fortsätta att gå. Uppåt. Och till slut, när tillräckligt många varv har tillryggalagts och då ljuset är tillräckligt starkt finner man svaret, som man på något märkligt sätt visste hela tiden. Men då var det inte dags för att veta det man vet nu.

      Så läggs varv på varv i denna spiraltrappa som inte har någon slutdestination, utan bara en väg fram och en väg tillbaka.

      För en del kan detta kännas hopplöst men för mig är det trösterikt. För i och med att jag aldrig kan bli färdig kan jag inte heller misslyckas. Jag kan bara gå. Ett steg i taget. Varv efter varv.”

  3. Kul att du nämner Carol Dwecks bok ”Mindset” – har precis läst ut den och tycker den är superbra! Underbart att skifta sitt tankesätt från ’färdiglärd’ till ’livslångt lärande’! För som du skriver – vem vill sluta att lära sig saker…? Tack för alla dina fantastiska texter!!

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *