Hur går det med att låta dig motiveras av självmedkänsla snarare än självkritik som du fick lära dig i förra skiftet?
Visst är det skönare att vara förstående mot sig själv än dömande och anklagande? Det känns märkligt i början, jag vet. Men du kommer att vänja dig, jag lovar. Fortsätt bara.
I det sjätte skiftet har det blivit dags att titta närmare på hur ditt behov av kontroll kan lägga krokben för dig men låt oss först hylla denna förmåga till struktur och ordning. För vem behöver inte var på rätt ställe, vid rätt tidpunkt och med rätt saker i bagaget? Det är människor som du och jag som ser till att hjulen snurrar. I alla fall att de snurrar åt rätt håll och i samma takt. Leve oss!
Denna artikel ingår i en serie. För att komma till början: klicka på denna länk.
Ordningens baksida
Jag älskar min förmåga att bringa ordning och reda. Den skänker mig lugn och även en massa frihet. Många av mina listor hjälper mig att koppla av. Min hjärna behöver nämligen inte hålla en massa bollar i luften. Det mesta står redan uppskrivet. Dessutom vet jag att jag får gjort det jag ska vilket ger mig utrymme att göra sådant som är mer lättjefullt. Förutsatt att jag balanserar lust och lugn förstås. Om jag inte gör det blir listorna istället mina värsta slavdrivare. Planering och struktur är således mina bästa bundsförvanter för att skapa lugn i mitt liv. Det gäller bara att jag ägnar mig åt gott driv.
Dessvärre har detta sinne för ordning och reda en skuggsida och det är den som detta skifte handlar om. Bakom behovet av att vilja ha struktur lurar behovet av att få visshet eller veta säkert innan man bestämmer sig. Egentligen en sund och mänsklig reaktion framkallad av en vilja att undvika fara.
Föreställ dig att du står inför en valsituation. Det är både troligt och önskvärt att du, likt alla andra, tar reda på fakta, överväger olika alternativ och gör en riskbedömning. Det är dock tänkbart att du fastnar i analysen och aldrig kommer till skott. Du finner istället fler detaljer att greppa, nya alternativ att överväga och större risker att bedöma. Du har blivit paralyserad av ditt eget analyserande.
Ditt behov av att få veta säkert grundar sig i din rädsla att göra misstag. Du vill ju vara på den säkra sidan. Den sida där inga misstag begås. Därför måste allt gås igenom om och om igen.
I förra skiftet fick du lära dig att bli mer förstående när du göra dina misstag och genom att träna din självmedkänsla blir du mindre rädd för att göra dem. När du accepterar dina skavanker istället för att dölja dem blir det inte lika viktigt att framstå som perfekt och osårbar. Ett misslyckande blir något som inträffar och passerar istället för att slå rot och ta över hela din existens. Med en ökad självmedkänsla blir ett misstag inte ödesdigert och du behöver inte analysera dig till handlingsförlamning för att försöka undvika dem.
Men förutom att motivera dig med hjälp av självmedkänsla behöver du även ett annat skifte. Du behöver lära dig leva med ovisshet.
Jag vet. Det här är en utmaning.
Jag vet att du vill ha koll på läget. Du vill veta hur det ska bli, vem som gör vad och när det ska ske. Ordning och reda med andra ord.
Är detta möjligt? undrar jag.
Är det möjligt att alltid ha full koll på läget?
Naturligtvis inte. Det är du också helt på det klara med. Men man kan ju försöka så långt det går, tänker du.
Men vad kostar det dig? undrar jag.
För visst är det rätt slitigt att vara den som har koll på läget. Och visst är det ganska tröttsamt att försöka bringa ordning i ett kaos som alltid tycks återuppstå. Och alldeles säkert är det oerhört frustrerande med alla andra som uppenbarligen inte har någon koll.
Världen ändras ständigt. Människor är till sin natur egensinniga. Och det blir, för det mesta, aldrig som man tänkt sig.
Sanningen är väl snarare den att du faktiskt inte har så mycket koll över huvud taget.
Förväntan istället för oro
Att leva i ovisshet är som att leva i ett väntrum. Ett utrymme där man väntar på något som skall inträffa. Om du styrs av ditt behov att få veta säkert blir detta väntrum fyllt av oro eftersom du gör en omfattande riskanalys över vad som skulle kunna hända när dörren öppnas. Om du istället bjuder in förundran blir väntrummet fyllt av förväntan över allt givande och spännande som kan tänkas inträffa på andra sidan.
Oavsett vilket förhållningssätt du väljer, att få visshet eller bli förundrad, kommer inte fakta att påverkas. Det vill säga, vad du vet, förändras inte. Däremot kommer din känsla att göra det.
När du väljer att förundras möter du det okända med ett öppet och välkomnande ”Ah, vad kommer att hända nu?” istället för ett avvisande ”Åh, vad kommer att hända nu?”
Du förväntar dig det bästa istället för det värsta.
När du väljer att förundras bestämmer du dig för att lita på att saker och ting kommer att ordna sig. Även om du inte har koll. Du släpper taget om oron över att begå fel eller om faror som kan uppstå. För du vet att misstag kommer att begås och faror uppstå. Trots allt.
När du väljer att förundras möter du det okända genom att öppna upp istället för att sluta dig. Det innebär att du möter ovisshet genom att ta ett djupt andetag, förlänger din ryggrad och andas ut med ljudligt ”Ah”.
I detta skifte utmanar jag dig därför att bjuda in mer förundran och positiv förväntan i ditt liv. Speciellt vid de tillfällen då du inte vet säkert.
Dela gärna med dig av dina tankar och synpunkter i kommentarsfältet nedan.
Och du, nästa gång vi träffas är vi i mål och då ska vi lämpligt nog prata om att premiera att vara på väg istället för att komma i mål.
Tills dess – Ah!
Växla om – en artikelserie om 7 skiften för att bli mera du:
Inledning
Skifte 1 – Fokusera på vem istället för vad
Skifte 2 – Utgå från dina värderingar och inte andras förväntningar
Skifte 3 – Förlita dig på din kraft istället för din styrka
Skifte 4 – Låt dig drivas av både lust och lugn
Skifte 5 – Motivera dig med självmedkänsla istället för självkritik
Skifte 6 – Ersätt ditt behov av få visshet med din förmåga att förundras
Skifte 7 – Premiera att vara på väg istället för att komma i mål
Boktips på ämnet: För flera år sedan köpte jag en bok (på engelska, köpte den i Storbritannien, osäker på om den finns i Sverige) som heter ”Embracing Uncertainty” dvs omfamna osäkerheten. Kanonbra! En amerikansk författare som heter Susan Jeffers.
Tack Åsa för boktips. Ska definitivt kolla upp det. 😀
Tack Marie!!
Hade ingen aning om att visshet och förundran var ett motsatspar.
Jag vill alltid ha visshet.
Jag träffade en man på en datingsida.
Han bodde inte i Stockholm som han sa först.
Åh vad händer nu?
Han bor i New York. Han får min adress för att skicka en surprise. Han skriver att han bifogar bilder på sig själv. Men det kommer inga bilder och ingenting i brevlådan.
Hjälp vad händer nu? Jag vaknar mitt i natten . Så klart jag är lurad någon försöker ta min identitet. Jag ringer polisen kl03 00. De konstaterar – du tror att ett brott ska begås. Men än har inget brott begåtts. Du får återkomma och anmäla ett brott när du fått en felaktig faktura och bestrida den.
Oj vad händer nu ? Nästa dag vaknar jag med tryck över bröstet och ringer vårdguiden, men blir ombedd att ringa 112 som vill hämta mig i ambulans. Åh vad händer nu?
Så sjuk är jag inte . Jag kan gå själv. Det är baraTvärs över gatan till akuten. Med telefonen i handen går jag dit och det tas prover och EKG. Allt är bra!!
Så träffar jag Mia som ger mig webbadressen till ”bli mer du” Tack så väldigt mycket. Jag har lärt mig så mycket. Balans mellan lust och lugn, att ge mig själv medkänsla istället för kritik och att söka förundran istället för visshet. För att komma bort från denna spiral. Tack igen Marie B du ska veta att du hjälper många. Jag törs inte tänka på vad som skulle ha hänt om jag inte fått ta del av dina verktyg . Kram Ann F.
Tack Ann. Även om jag inte kan känna igen mig i den exakta situationen kan jag, och säkert många med mig, definitivt känna igen mig i den fullständiga tumult som uppstår då oron tar tag och börjar leva sitt eget liv. Jag måste säga att jag är glad för att din vän tipsade dig om Bli mera du. Välkommen hit. ♥️
Underbart! ?
Blir så glad när jag läser det du skriver!
Nyligen har jag upptäckt ett fenomen runt mig som har hjälpt mig en hel del vidare i min utveckling.
När jag säger ”tänk om”…
så får jag oftast feedback med kommentarer om att släppa kontrollen, jag kan inte alltid veta bla bla bla…
Fram tills nyligen blev jag alltid lite ledsen…
Nu har jag förstått att det människor oftast missar är tonläget…
Det är inte -”tänk om, aaargh!” utan:
”Tänk om!” och en massa glitter efter… De missar glittret och de känner inte pirret i min magen och ser inte glimten i mina ögon.
Idag har jag förstått att det oftast handlar om projicering. Den andres rädslan som speglar sig i min tänk om.
Nu tränar jag på att inte låta det påverka mitt humör när det inträffar.
Jag vet vad jag menar och vad det betyder för mig. Det är viktigare än att få förståelse eller medhåll men visst är det alltid lika kul när jag hittar någon som delar mitt glitter ?
Tack för att du delar ?
Oj, vad intressant Ellen. Har aldrig tänkt på hur omgivningen kan missta sig på förundran och oro. Klokt att inte låta det påverka dig. Tack för din kommentar. ❤︎
Åh så fint du beskrev om glittret efter vadhändernu. Som sagt tonfall är ju viktigt. Kram!
Hej Marie!
Jag är inställd på katastrofer?. Kan man vara född med det eller inlärd? Min barndom var en katastrof med mycket som handlade om överlevnad. Jag tror man kan ärva känslor av dem man lever med. När telefonen ringer tex. Då blev min mamma jätterädd. O jag tror att det värsta har hänt. Jag lystrar oxå efter i andras tonfall om det inte finns oro/ anmärkningar/ tillrättavisningar.?
Mvh Sabine
Tack för din fråga Sabine. En ökad känslighet för fara kan vara både medfödd och inlärd. Vi är alla unika när vi möter världen för första gången. En del av oss är mer känsliga än andra och kan därför vara mer lyhörda för både positiva och negativ stimuli. Det som också präglar oss är det vi upplever i barndomen och med de vuxna som ska lära oss hur världen fungerar. En orolig mamma präglar därför sitt barn att vara mer aktsam och därmed mer inställd på faror. Troligtvis är du präglad av din mammas reaktioner och förhållningssätt. Och kanske har du, och även din mamma, en medfödd känslighet. Den förra, din prägling kan du ändra. Den senare behöver du omfamna och ta hänsyn till.