Ingen tycker om att bli förändrad

Vi vill vara dem vi är.
Vi vill ha rätt att tänka och känna det vi vill.
Visserligen kan vi tänka oss att anpassa oss beroende på situation men på det stora hela taget vill vi alla ha frihet att vara dem vi är så länge det inte skadar någon annan.

Visst är det då märkligt att vi emellanåt anser oss ha rätt att ändra på någon annan?

Vi anmärker och tillrättavisar:

”Nej, gör inte på det viset.”
”Men hur tänkte du nu?”
”Nej, men så kan du inte ju inte göra.”

I kärlekens namn uppmanar vi till ett bättre beteende, en sundare livsstil eller ett positivare synsätt.

”Varför inte göra så här…?”
”Vet du att du skulle må mycket bättre om du…”
”Ta det inte så allvarligt. Gaska upp dig.”

Visst är det märkligt att vi gång på gång väljer att säga och även bete oss på ett sätt som vi själva ogillar. För om vi ska vara ärliga, riktigt ärliga, så reser sig raggen när vi själva blir utsatta för samma behandling. Vi tänker:

”Vem är du att komma och uppfostra mig? Jag är väl inte ett litet barn.”

Nej, det går inte att komma ifrån att anmärkningen, tillrättavisningen och klandret är förminskande oavsett om vi gör det i kärlekens namn eller inte.

All förändring börjar inifrån

Och det går inte heller att ducka för att det inte har någon som helst effekt. I alla fall inte den vi eftersträvar. För om vi ska vara uppriktiga, och det ska vi, så ändrar vi inte på någons olater och ovanor lika lite som vi förändrar dennes karaktär och personlighet. Ingen, inklusive oss själva, har slutat klämma tandkrämstuber, kommit i tid, sträckt på ryggen, blivit ordentligare eller tagit det lugnare enbart för att någon annan ville det.

All förändring börjar nämligen inifrån. Ett eget, inre, beslut måste fattas baserat på vad som kan vinnas på en förändring respektive förloras på ett status quo. Först då börjar de första stegen tas. Men först då. Vi vill gärna tro att våra kommentarer och vårt klander ska få vågen att tippa över men i själva verket får de en hämmande effekt. Istället väcks ett dåligt samvete som måste försvaras och förklaras, och den som känner sig angripen väljer sällan motståndarens sida.

Oro på insidan och kontroll på utsidan

Nej, istället behöver vi fråga vad det är som driver OSS.
Varför när vi denna nit och iver att förändra och förbättra?

Oftast finner vi svaret i vår egen osäkerhet och i vårt eget behov av att vara sådan vi tror att vi behöver vara. Om vi lyssnar inåt kommer vi nämligen att höra samma röst. men denna gång riktad mot oss själva.

”Nej gör inte så. Du borde göra så istället.”
”Nej, men så kan du ju inte göra.”
”Om jag är så här, duger jag då?”

Vi som är självkritiska försöker undkomma anmärkningar, tillrättavisningar och klander genom att vara på ett sätt som faller andra på läppen. En strategi som gör oss osäkra och tvivlande varför vi börjar eftersträva kontroll, både på oss själva och andra. Vi vill vara på det som sätt vi tror passar dem och vi vill att vår omgivning ska vara på ett sätt som passar oss.

Så hur kommer vi då till rätta med detta tvingande behov av att förändra och förbättra?

Släpp taget om andra och omfamna dig själv

Vi kan prova med att släppa taget. Släppa taget om hur andra är och beter sig. Låta deras olater, ovanor och tillkortakommanden blåsa förbi som en ljum bris. För om vi ska vara helt ärliga, med-handen-på-hjärtat-ärliga, har vi inte tid att bry oss så mycket om vad alla andra gör eller inte gör. Vi har ju faktiskt fullt upp med oss själva. Inombords finns ett helt hav av osäkerhet och en hel urskog av tvivel att tampas med.

Nåja, kanske överdriver jag en smula. Jag vill bara att du ska förstå stundens allvar.

För det är dags nu. Dags att släppa taget och acceptera både oss själva och alla andra. Omfamna oss för dem vi är. Inte ändra på vare sig oss själva eller andra bara för att passa in.

För om vi ska vara ärliga så tycker ingen av oss om att bli förändrad.

Så mina två frågor till dig blir:

• Vem behöver du släppa taget om?
• Vad behöver du omfamna hos dig själv?

Om du tyckte om den här artikel kommer du att gilla de här:

Du vet att det är dags att släppa taget när du hör dig själv säga…
Så hanterar vi livets oundvikliga förändringar
Mitt bästa knep för att hantera omöjliga personer
Så mår du bra trots att din närstående mår dåligt
De drivnas kontrollspiral: oro-kontroll-oro

Eller vad sägs om den kostnadsfria e-boken Självmedkänsla?