Påverka, ha inflytande, utöva makt.
Om du hajar till inför dessa begrepp ska du definitivt fortsätta läsa min bloggartikel. För jag tänker att du som har ett starkt driv kombinerat med stor empati upplever utövandet av makt på samma gång åtråvärt som skrämmande.
Du har en stark längtan efter att kunna göra skillnad samtidigt som du stolt tar avstånd från maktutövandets eventuella negativa konsekvenser. Du vill förändra och påverka men du vill inte pådyvla någon annan din åsikt. Du vill komma till tals men du är också rädd för vad som kan hända om du blir tagen på orden.
Ja, du som har mycket driv och stort hjärta är sannerligen kluven till det här med makt. Du vill ha den på samma gång som du inte vill ha den. Du värjer dig och vill inte riktigt kliva in i den. En förlust, inte bara för dig, utan även för din omgivning. Den bästa generalen är nämligen inte den som drar ut i strid utan tanke på förlusterna utan den som förstår att hans beslut kommer kosta i både blod och liv men som trots detta är beredd att ta dess konsekvenser. Han är villig att både blöda och agera. Han har både hjärta och driv. Precis som du.
Kurage [-a´sj] mod: av fra, courage mod, eg. ”stort hjärta”; bildn. till cœur hjärta; av lat. cor
Om du vill göra skillnad, och det vet jag att du vill, behöver du axla manteln. Du behöver kliva in i din auktoritet. Bli okej med, ja till och med omfamna, begrepp som påverka, ha inflytande och utöva makt. Men du behöver göra det utifrån ett medkännande perspektiv där hjärtat alltid har sin naturliga plats. Mitt i.
Låt oss därför titta på hur du kan kliva in i din auktoritet med hjärtat i behåll.
Hur du kan vara inkännande och medkännande och, samtidigt, beslutsam och kraftfull.
När sympatin tar över svämmar hjärtat över
Du bryr dig om andra människor. Du vill dem väl. De sista du vill är att köra över dem. Du är i stället mån om att de ska komma till tals och bli lyssnade på. Konsensus är något som du håller högt. Men samtidigt är du också medveten om att orkestern kommer att spela i otakt om inte dirigenten håller i taktpinnen. Och du är väl införstådd med att en skuta som saknar kapten riskerar att kantra. Du har även varit med om allt för många konsensus-diskussioner som pågått långt över rimlighetens gräns. Det står därför fullkomligt klart för dig att det behövs någon som ibland sätter ned foten, styr upp och visar riktningen.
Och ändå. Ändå är du rädd för att betraktas som en bulldozer när du själv gör det.
Denna farhåga, att framstå som en buffel, är sprungen ur din empatiska förmåga. Du vet nämligen hur det kan kännas att bli överkörd eller hur? Du kan sätta dig in i obehaget och frustrationen över att inte bli respekterad. Din förmåga att vara medkännande är något som du absolut både ska vara stolt över och bejaka.
Det som bli knepigt är när du låter empatin övergå i sympati.
Sympati innebär att du börjar dela den andres känslor och ta ställning för den personen. Den andres upplevelse kommer då att bli lika mycket din egen som dennes.
Empati, å andra sidan, innebär att du kan sätta dig in i och känna med den andre. Men istället för att ta parti ställer du dig dig bredvid, som ett stöd. Du blir berörd men inte indragen eller uppfylld.
Sympati – känna för (ta ställning, bli uppfylld)
Empati – känna med (stå bredvid, bli berörd)
När du låter empatin övergå i sympati börjar du betrakta världen utifrån offer och förövare, ond och god, stark och svag. I en sådan föreställningsvärld ligger det nära till hands att bli kluven till makt eftersom det blir väldigt mycket ”antingen-eller” istället för ”både-och”. Det gäller ju att ta ställning vilket medför att du börjar betrakta maktutövning som något som handlar om att vinna eller förlora. Den som utövar makt blir då ond och den som lyder blir svag.
När sympatin tar över hand börjar du dessutom ta alldeles för stor hänsyn till dina medmänniskor. De är ju svaga och har svårt för att säga ifrån. Det blir tämligen enkelt att köra över dem. Du måste därför vara extra försiktig. Lägga bomull runt dina nej och fetvadd mellan dina åsikter.
Det blir sannerligen svårt att vara tydlig och utöva makt när ditt hjärta svämmar över av sympati.
När empatin får råda ges respekten utrymme
Du bryr dig om andra människor. Du vill dem väl och värdesätter dem. Du respekterar deras känslor, åsikter och sätt att vara. Och det är mot denna respekt som din empati ska vila och på så sätt bilda en solid grund för en auktoritet som är både varm och fast.
När din medkänsla för andra människor utgår från respekt kommer du att betrakta dina medmänniskor som ytterst kapabla att:
- säga ifrån när de inte vill eller kan
- ta sig igenom kriser
- hantera svåra känslor
- ta ett nej
- få motstånd
- be om hjälp när de behöver
- komma över motgångar och besvikelser
- förhandla och diskutera på ett sakligt sätt.
Du kommer att betrakta dem som mogna människor som kan ta ansvar för sig själva. Ibland kommer de naturligtvis att behöva ditt stöd men på det stora hela behöver de varken tas om hand eller tas extra hänsyn till. Att betrakta dem som svaga, hjälplösa och oförmögna är väl minst sagt respektlöst eller hur?
Jag vet. Du kommer med invändningar nu.
Alla kan inte ta hand om sig själva.
Alla säger inte nej fastän de borde. Många tiger och går undan.
Det vet jag också.
Men det handlar inte om hur du ska bemöta enskilda individer i särskilda situationer. Istället handlar det om din syn på makt i allmänhet och maktutövning i synnerhet.
Om du utgår från empati kombinerad med respekt kommer du att kunna kliva in i din auktoritet.
Om du utgår från sympati kommer du att undvika den.
Du väljer.
Om du tyckte om den här artikeln kommer du gilla de här:
Mitt slott, mina regler: lär dig sätta gränser med värdighet
Medkänsla att möta lidande med kärleksfull vänlighet
10 sätt att säga nej utan att vara vare sig undfallande eller aggressiv