Hon skrider fram. Det finns ingen brådska i hennes steg. Inte heller någon obeslutsamhet. Hon vet vad hon vill och hon vet att hon kommer fram, tids nog. Huvudet är lyft men inte så mycket att hon behöver titta ner. Hon är stolt över sig själv men anser sig inte förmer än någon annan. Ryggen är rak och bröstkorgen öppen. Hennes andetag är långa och jämna. Hon är stolt men inte stel. Hon är öppen men inte gränslös. Hon inser sitt värde. Hon går med värdighet.
Att bli sedda och värderade för vårt unika jag är en önskan som vi alla bär på. När vi känner att vi är värdefulla och respekterade kan vi gå med värdighet genom livet. När vi leder oss själva eller andra mot ett mål är värdigheten en av de kvaliteter som vi behöver förkroppsliga för att nå framgång. Vi behöver tro på vår förmåga att göra skillnad.
Värderingarna är grunden
Värdigheten vilar på en stabil grund som utgörs av våra värderingar. Våra värderingar talar om för oss själva, och andra, vad vi anser vara viktigt och värdefullt. För att kunna förkroppsliga värdighet behöver vi bli klara över vilka värderingar som vi leva efter. Men det räcker inte med att vi vet vilka de är, vi måste också leva dem. Vi behöver gå våra ord, eller walk-the-talk som engelsmännen säger. Värderingar som inte syns i våra dagliga handlingar är bara önskedrömmar om ett annat sätt att vara, inte stommen till en förkroppsligad värdighet. Värderingar måste levas för att synas som värdighet.
Vissa av vårda värderingar är så viktiga att vi är beredda att ta strid för dem. När vi tänker på offentliga och historiska personer som har förkroppsligat värdigheten ser vi Gandhi, Nelson Mandela och Martin Luther King. De stod upp och tog strid för det som de trodde på. Richard Strozzi-Heckler nämner i boken the Leadership Dojo följande sätt att ta strid för sina värderingar:
- insistera på det som är rätt
- påkalla andras uppmärksamhet
- lämna dem som vill dra dig från ditt ställningstagande
- kräva rättvisa
- riskera, om det är nödvändigt, din egen kropp och identitet.
Om vi vill förkroppsliga värdighet behöver vi stå upp för det vi tror på men märk väl att det inte handlar om stå upp för sig själv och den egna personen utan om att ta strid för ett högre syfte. Att hävda sina personliga rättigheter är naturligtvis nödvändigt för den enskilde individens integritet men när vi talar om värdighet som en förkroppsligad kvalitet behöver striden omfatta något som berör fler än honom eller henne själv.
Kroppen är början
Jag har de senaste åren blivit mycket intresserad av begreppet värdighet och hur den tar sig uttryck i vårt sätt att vara. Intresset bottnar i min egen bristande förmåga att kliva fram och göra det som behöver göras, vare sig det gäller att säga nej eller ta nästa steg med mitt företag. Det handlar inte om mitt självförtroende (jag kan), inte heller om min självkänsla (jag duger) utan om min värdighet (jag är värd att synas). Värdighetens motsats är skammen och den vet jag allt om. Säkert vet du också en del eftersom Jante är skammens bästa vän. Vem har inte blivit knockad av honom när vi har vågat oss fram i rampljuset?
Bär alltid din osynliga krona.
Jag är således en expert på skam men rätt usel på värdighet vilket märks i min kropp som är något framåtlutad och inte alls så stilig och imponerande som den kropp som beskrivs i början av min text. För att förkroppsliga ett nytt sätt att vara, i det här fallet värdighet, behöver jag träna kroppen i det nya varandet. Träningen är kort men frekvent eftersom kroppen behöver många repetitioner för att ändra sitt mönster. Det sägs att det behövs 300 repetitioner för att rörelsen ska sätta sig i muskelminnet så att vi gör tekniken rätt men att det tar 3000 repetitioner för att kroppen ska kunna göra den nya rörelsen per automatik. I början behövde jag dessutom hjälp med att komma ihåg mina träningspass varför ett alarm varje timme gjorde susen. Beslutsamheten kan ta sig märkliga uttryck ibland eller hur?
Själva träningen, som är en enkel centreringsövning, är inspirerad av Wendy Palmer, författare till boken Leadership Embodiment, och görs stående. Jag utgår från kroppens naturliga vilja att sträva uppåt och nedåt för att hålla kroppen upprätt. Först gör jag mig medveten om mina fötter och förnimmer att de är grundade i marken för att sedan ta ett djupt andetag och förlänga mig uppåt. Jag tänker mig att jag trycker på en tandkrämstub och låter kroppen förlängas uppåt allt eftersom jag fyller kroppen med luft. När jag andas ut låter jag tyngdkraften göra jobbet och ta mig mjukt ner mot marken igen samtidigt som jag mjuknar i axlar, bröst, höfter och knän. Jag tar ett par andetag till på samma sätt och påminner mig om den värdighet som jag vill vara i. Det tar mindre än en halv minut men genom att göra det flera gånger per dag övar tränar jag kroppen, sakta men säkert, till en ny hållning och ett nytt sätt att vara. Och vet du vad? Det fungerar.
Nu över till dig.
Vad är du beredd att ta strid för? Hur tränar du din värdighet?
Om du tyckte om den här artikeln kommer du att gilla de här:
Så uppnår du stabilitet i kroppen genom centrering
Stabilitet – så bygger du din kroppsliga, tanke- och känslomässiga grund
Mitt slott. Mina regler: lär dig sätta gränser med värdighet
Det finns också en kostnadsfri e-bok om att sätta gränser i biblioteket. Du kommer till den HÄR!