”Ja visst. Det vill jag gärna. Det ska bli så himla kul. Då bokar jag in den trettionde.”
Uppåt och förväntansfull avslutar du samtalet. Programinnehållet är lovande med flera kända talare på listan. Det kommer dessutom bli många tillfällen att träffa och fördjupa befintliga affärsrelationer. Kan det bli bättre än så här? Nytta och nöje på en och samma dag.
Klart, det kostar en del. Väldigt mycket om du ska vara ärlig. Avgiften kommer att göra ett stort hål i din redan ansträngda plånbok. Du känner ångesten slå till men invänder snabbt; ”Smakar det så kostar det. Dessutom är det bra för affärerna. Ett tillfälle som detta kommer inte så ofta. Nej, det är sannerligen värt det.”
Stärkt i ditt beslut tar du fram din agenda för att boka in den trettionde och upptäcker till din förtvivlan att det står ”Gänget Österlen” med röd text just denna dag. Och då minns du. Du och några av dina vänner har bestämt att göra en utflykt till Österlen. Ni ses inte så ofta och tänkte att en heldag skulle vara ett utmärkt sätt att komma i kapp.
Och det är nu det blir svårt. Det är nu du måste välja. Ett val som kommer att innebära att du går miste om något betydelsefullt när du väljer det ena framför det andra.
Om du väljer Österlenutflykten kommer du att gå miste om eventuella framtidsmöjligheter när det gäller din karriär. Om du, å andra sidan, väljer
konferensdagen går du miste om den gemenskap och det minne som dina vänner kommer skapa kring denna utflykt. Dessutom kommer du göra dem besvikna.
Ja det är sannerligen ett dilemma.
Och det är nu du kommer på den smarta idén att göra både och. Du skulle ju kunna åka på konferensen på dagen och sedan köra till Österlen på kvällen. Det skulle ju kunna gå eller hur? Lite stressigt kanske. Men det skulle kunna gå.
FOMO, säger jag.
Nej, FOMO är inget skällsord utan en förkortning på en rädsla som drabbar många av oss i dessa bråda tider. FOMO står för “Fear of Missing Out”.
Alla andra ska
FOMO, eller rädslan för att gå miste om, uppstår när vi tror att vi inte kommer att få vara med eller då vi tror att vi kommer att bli utan. Den härstammar från vår djupt liggande rädsla för att bli utstötta, att inte bli accepterade av flocken.
Det är denna rädsla som får oss att tacka ja till allt för många saker eftersom vi vill vara med där det händer. Vi vill ha roligt och göra spännande saker. Speciellt om alla andra också ska vara med.
När vi drabbas av FOMO bär vi på en föreställning om att det bara går ett tåg. Dessutom tänker vi att vårt lidande kommer bli extra stort om vi missade detta enda tåg.
Vi tror att de andra, som är med på tåget, kommer ha hur roligt som helst och att de, trots en viss saknad i början, kommer att glömma bort oss efter ett tag. Vi inbillar oss att, just under denna tågresa, kommer det ske extraordinära ting. Sådant man kommer att prata om i evinnerliga tider. Vi ser hur saltet strös i våra sår om och om igen när de andra medlidsamt påpekar att ”du skulle ha varit med”.
Nej, bättre då att fylla agendan till bristningsgränsen och sno runt som ett skållat troll.
Köp nu – i morgon är det för sent
Rädslan för att gå miste om får oss att agera utan eftertanke. I stunden säger vi ja av den enkla anledningen av vi känner oss upprymda och förväntansfulla. Långt bort i fjärran ser vi vår belöning i form av spänning, kärlek eller framgång. Vi drivs av en förväntan om att något ska göra gott i framtiden. Nuets krav på sans och balans existerar inte. Vi är ett offer för vår egen njutning. Den som ska ske sen.
I detta ögonblick är vi sårbara. Vi vill ha något som vi längtar efter. Om vi trots allt tvekar är det lätt att tippa oss över kanten. Vi behöver bara utsättas för lite mer rädsla så är slaget vunnet för den som vill få oss att tacka ja.
”Vi har flera kunder som har efterfrågat det du vill ha. Vi har bara en kvar. Du måste bestämma dig nu. I morgon är det för sent.”
Känt knep. Jag har gått på det. Flera gånger dess värre. Säkert också du. Vi är sårbara just i sådana ögonblick. FOMO är i sitt esse och får oss, om inte alla, så många gånger på fall.
Kommer det bara ett tåg eller går det flera?
Känner du igen dig?
Drabbas du också av FOMO emellanåt?
Då skulle jag vilja invitera dig till att reflektera över ditt förhållande till brist och överflöd.
Vad jag menar är att du behöver fundera på hur du ser på omfattningen av möjligheter.
Om du till exempel tänker att möjligheter bara finns i en begränsad upplaga kommer du att hamstra dem när de väl dyker upp. Du kommer också att agera på impuls för man vet ju aldrig när de tar slut, eller hur?
Om du däremot tänker att möjligheter finns i obegränsad mängd kommer du att vara mer avslappnad när de väl dyker upp. Du kommer inte att nappa på första bästa utan bidar din tid. Det kanske kommer något bättre. Och helt säkert kommer det mera.
Två olika sätt att förhålla sig till livet och dess möjligheter.
Det kommer bara ett tåg. Eller det går flera.
Vilket förhållningssätt vill du odla?
Om du tyckte om denna artikel kommer du att gilla de här:
Mitt slott. Mina regler: lär dig sätta gränser med värdighet
De drivnas kontrollspiral: oro-kontroll-oro
Ersätt ditt behov av att få visshet med din förmåga att förundras