Ett hem för hela mig

Det är lätt att fastna i fasaden. I de där rummen vi gärna visar upp, där ljuset faller precis rätt och kuddarna ligger prydligt. Men ett hem rymmer så många fler rum. Bakom vår vackra vardagsyta finns dörrar vi helst passerar snabbt. Som de rum vi bär inom oss – med våra drömmar och vår sorg, vår skam och vår längtan. Rum där sårbarheten bor.

Ett rum där solen lyser in på ett bord med en katt.

Det finns en välbekant tvekan i att stanna upp vid dessa dörrar, en rädsla för vad som finns där inne. Men just i den varsamma nyfikenheten, i det försiktiga lyssnandet, börjar medkänslan växa. För bakom varje dörr finns delar av den vi är.

Det finns ingen brådska här. Ingen del av oss behöver förändras eller läkas. I den varsamma medkänslan med allt vi bär inom oss växer sakta ett hem där hela vi får plats. Ett hem där varje rum berättar sin del av vår historia. Ett hem för hela oss.

Att reflektera över:

Dela gärna dina tankar i kommentarsfältet nedan!

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

36 reaktioner på ”Ett hem för hela mig”

  1. Jag öppnar dörren till Drömrummet och önskar att få bekräftelse! Önskar bli sedd av min man och höra från honom hur och om han fortfarande älskar mig. Att någon gång få bekräftelse hur fint det är med mitt i dag nyktra liv.
    Likaså öppnar jag dörren till Kärleksrummet och önskar känna att jag duger och räcker till!

    1. Jag känner mig ledsen och ensam när jag tänker på sorgen rummet och kärleks rummet. Jag önskar att jag fick mer fysisk kärlek och bekräftelse av min sambo. Och att jag kände att jag räckte till mer ❤️

  2. Jag har inte vågat närma mig sorgerummet under lång tid. Dörren har varit både stängd och låst. Jag sörjde redan innan vår relation tog slut. Jag som sedan många år valt att inte leva kvar i den. Nödvändigt. Och att det trots allt blev så bra. För både mig och barnen som jag ansvarat för själv under alla år. Och att det inte hade kunnat bli annorlunda utifrån förutsättningarna. Jag har inte ens vågat glänta på dörren. Men nu klev jag in i sorgerummet och sörjer att du och jag inte kunde leva tillsammans. Att alkoholen förstör så mycket och att det är en stor sorg. Och att jag inte velat eller kunnat släppa in någon ny man i mitt liv. Inte ens i närheten. Det sörjer jag också. Men mitt liv är bra och gott. Men det var fint att ändå kliva in i sorgerummet en stund. Jag har haft dörren stängd dit i 15 år nu. Och nu stänger jag varsamt dörren igen och går ut i friska luften.

    1. Så modigt och kärleksfullt berättat. Och jag håller med, alkoholen förstör så otroligt mycket både för den som är beroende och dem som finns omkring. ❤️

  3. Tog mig en ordentlig titt i förlåtelserummet, och såg gammal vrede. Ett djupt lugn kom över mig när jag verkligen kände och insåg att den haft sin plats, och behövts, men inte längre! Här blev väldigt ljust inne!

  4. annelie grönberg

    hej
    drömrummet för mej är att släppa taget om mina begränsningar jag fått i uppväxten och börja leva efter den jag verkligen är

    Skamrummet är att acceptera mitt tidigare liv som var fyllt av självförakt men framför allt förstå varför det blev så

    Sorgerummet, äntligen kan jag gråta över det livet som var fyllt av förnekande jag vågade inte se den verklighet jag levde i
    det är en sådan befriande känsla

    kärleksrummet där var tankar om att jag inte var värd att älskas av någon eller älska mej själv här hjälper m editation och affirmationer så bra ,har kommit en bra bit på väg mot ett harmoniskt liv

    förlåtelserummet är det svåraste att kliva in i.
    bearbetar och försöker accepera att inte blivit sedd eller bekräftad av föräldrar som barn försökte vara till lags men det dög aldrig
    fick ett destruktivt beteende,skam och skuld följde mej i allt
    Kände mej aldrig trygg och det är just trygghetskänslan i mej själv jag jobbar mest med
    Det är inte lätt att förstå trygghetskänslan när den aldrig har funnits i mitt liv, träffade bara andra otrygga…
    vet så mycket att den kommer inifrån och det funkar till och från med meditation
    tack för fina texter de går rakt in i mitt hjärta
    hälsningar
    annelie g

  5. Så jättebra sorterat och så slående beskrivning av mina olika färger i min personlighet i dem olika rummen.

    Jag funderar på hur jag kan visa alla mina färger och rum i mitt hem.

    Skulle gärna vilja ha tips på hur jag gläntar på dörrarna för att se vilka personer som är värdiga att få passera in i dem olika rummen, kan du snälla ge några tips och förhållningssätt? 💚🙏🏻

    1. Tack för dina fina reflektion Clara. Och så bra att du tar upp denna viktiga aspekt. Precis som vi väljer vem som ska få kliva in i vårt fysiska hus och vilka rum de ska få tillträde till kan vi göra likadant med vårt själsliga hus. Min rekommendation är att känna efter vem du känner dig trygg med och som du kan lita på. Det blir din vägvisare till vilka rum du delar och även hur mycket. Relationen blir djupare ju mer båda du och den andre delar men det är alltid ditt beslut om vad, hur mycket och i vilken takt. 🥰

  6. När du läser om dessa olika rum – vilket rum dröjer din tanke kvar vid?
    Hur skulle du vilja vara med det som finns där?

    Drömrummet. Att plocka fram ur gömslena, drömmen om att våga uppleva kärlek. Söka harmonin i det estetiska. Att närhet kan ge ett lugn, att där i tysthet bara existera.

  7. Längtar att sitta i KÄRLEKSRUMMET en stund.
    Eftersom jag lever med en Alzheimersjuk man, får jag lita på känslan, den vana vi haft tillsammans. Fortsätter att tolka fram kärlekskänslan, men saknar hans ord, blommorna, allt som varit hans.

  8. Jag befinner mig i sorgerummet. Sörjer över allt som blev fel, allt jag inte begrep och allt jag borde gjort annorlunda. Jag sörjer också allt som inte blev av och som det nu är för sent att göra. Jag sörjer också dem som försvann ur mitt liv alldeles för tidigt.

  9. Inser att jag tillbringar på tok för mycket tid inne i skammens rum, går runt där och vrider och vänder på all bråte där. Varje dag besöker jag detta rum!
    Bra att läsa om de andra rummen, de har jag allihop. Och jag känner mig stolt över att faktiskt ha ett fint och ”välnärt” drömrum! När jag är snäll mot mina drömmar, och liksom klappar dem, så uppfylls de ibland efter ett tag, men jag blir alltid förundrad när det sker.

  10. Just nu krånglar jag med skammens rum. Håller på läsa en bok och upptäckt lite oväntade saker om mig. Saker som jag upplever skam och skuld över som inte riktig är ”mitt”. Nåt som kom till i tidig ålder då vissa behov inte kunde tillgodoses som har lagts om till skam och skuld att jag ens kände behoven. Jag hoppas att jag inom snar framtid vågar gå hela vägen in i rummet och hitta fönstret – öppna det och släpper ut det som inte är mitt eller inte längre tjänar ett syfte.

  11. Just nu är det sorgens rum som pockar på uppmärksamhet efter att ha
    lotsat rätt en vilsen och frysen person som irrade i byn. Var glad över att han kom hem igen men blev ledsen efteråt över hur det hela kunde ha slutat då det är vinter och kallt…
    Alla de rummen finns där, men frågan är om vi vågar gå in i några av dem ens – skammens rum har varit en smutsig och kuslig plats att ens våga titta in i. Det börjar sakta när jag är helt ärlig mot mig själv. Efter det kan man gå in i förlåtelserummet.

    Så vackert och poetiskt när du skriver hur vi bär olika rum inom oss, Marie <3

  12. Alla rum faktiskt får mig att stanna till. Min första tanke till detta var, oj är det nåt fel på mig? Men fångade upp mig där direkt i den negativa inställningen. Och insåg direkt nej inget fel alls! Det är bara det att jag varit modig nog för att utforska alla mina rum och vågat stanna till i varje för se HELA mig.

    1. Tusen tack för att du delar med dig Mina. Tänker att det är många som kan känna igen sig i din reaktion. Att vi är snara att döma oss själva när vi misstänker att vi inte följer ”mallen”. Fint att du kom på dig och kunde vända den tanken till en som var mer hjälpsam. 🥰👍

  13. Alla rummen talar så tydligt rakt in i mitt hjärta. Det är som om ljuset slås på. Det rum jag dröjer längst i är förlåtelserummet. Jag vill dröja mig kvar där tills mitt hjärta slutar att värka och omfamnar alla upplevelser med kärlek.

  14. Hej
    Så tydligt det blev!
    Skamrummet skulle behöva en genomgång och rensas ur. Hur gör man?

    Är så gammal nu, skäms, rodnar och får ångest för allt som känns jobbigt. Man vill ju lägga skammen ifrån sig. Det är verkligen på tiden.

    1. Tack för att du delar med dig Mary. ❤️ Ja, skammen kan verkligen vara plågsam. Det bästa botemedlet mot skam är att vara medkännande mot sig själv. Något som jag berör nästan i varje text jag skriver.

      Jag har också skrivit en e-bok, Självmedkänsla, som du kan läsa eller lyssna på här: https://blimeradu.se/bibliotek/sjalvmedkansla/

      Och vill du så startar jag min webbkurs i självmedkänsla den 30 januari. Du läser mer och anmäler dig här: https://blimeradu.se/webbkurs-sjalvmedkansla/

  15. Har varit så länge i sorgerummet. I vilket rum finns ilskan? Jag tror jag behöver städa färdigt och öppna dörren till ett nytt rum nu, med självmedkänsla. Förlåtelserummet kanske, eller skammens rum…

    1. Vi får bygga ut, ser jag. Det är klart det ska finnas rum för ilskan:

      I ilskerummet finns vår kvävda röst, orättvisor vi möter och kraften vi inte vågar släppa fram.

      Tack Anna! 🥰👍

  16. Hej Marie….
    De senaste veckornas insiktsfulla nyhetsbrev från dig har gått rakt in i mig. Det jag just nu upplever är en svår tid i livet….. jag försöker läka mig själv med självkärlek. Är så tacksam för hur dina ord mjukt, stilla och självklart går rakt in i själen. Varm kram, Christina

  17. Vilken bra metafor! Jag skulle vilja dröja mig kvar i alla rum, men jag har tyvärr bara två rum och kök.🤔