Tysta tar plats
Vi tror att styrka måste stavas högljudd för att räknas. Men tänk om den som lyssnar också hörs? Om den som tänker efter också syns?
Vi tror att styrka måste stavas högljudd för att räknas. Men tänk om den som lyssnar också hörs? Om den som tänker efter också syns?
Ju mer vi letar där ute, desto längre kommer vi från det som redan finns inom oss. Det blir som att springa från den enda plats där svaret verkligen finns.
Inom oss finns redan allt vi behöver veta Läs mer »
Vi ser alla steg vi har kvar att ta. Men tänk om vi redan kommit längre än vi tror?
Små tecken på framsteg (även när det inte känns så) Läs mer »
Tacksamhet är bra för oss, det säger alla. Men tänk om det finns en mjukare väg än att pressa fram rätt känslor på kommando?
När tacksamheten vägrar komma på befallning Läs mer »
En besviken blick, en för lång paus och ditt ja trillar ut innan tanken hinner med. Varför är det så?
Hjälpsam av födsel och ohejdad vana Läs mer »
Vi sveper in oss i andras behov som i en välbekant morgonrock – lite unken, lite trådsliten, men så vardagligt trygg. Tills vi en dag anar att vägen hem går åt ett annat håll.
Vilse i andras förväntningar Läs mer »