Vi har läst, förstått, övat.
Känt efter innan vi svarat. Låtit en fråga vänta till dagen efter. Sagt nej fast det skavde.
Men så kom stunden då inget av det fanns kvar. Frågan kom som den alltid kommer, lite i förbifarten, som om den inte vore någon stor sak. Och vi svarade som vi alltid svarat. Ja då. Visst. Det ordnar jag. Fast vi varken hade orken, tiden eller lusten.
”Du har inte kommit någonvart. Du står ju kvar på exakt samma ställe.”
En röst vi känner igen, eller hur? Den som inte ser mellan fingrarna utan snarare håller upp ett av dem. Som inte känner till några mellanlägen. För antingen lyckades vi eller så gjorde vi inte det.
Men vi har ju varit här förut. Många gånger.
För några år sen märkte vi ingenting alls. Vi sa ja och gick sen och var irriterade i flera dagar utan att förstå varför. Sen kom en tid då vi förstod det veckan efter. Jaha. Det var det som hände. Därefter en tid då vi la på luren och visste direkt.
Och den här gången hörde vi oss själva säga ja. Medan vi sa det.
Vi hejdade oss inte. Men vi såg det.
Och är det inte detta som är själva utvecklingen? Inte i om vi säger ja eller nej. Utan i hur tidigt vi märker vad vi håller på med.
Först efteråt. Sen samma kväll. Därefter mitt i.
Och en dag kanske redan innan.
Vad har du övat på det senaste året?
Vad märker du nu som du inte märkte då?
Hej, och Tack för fina inlägg här i bloggen så berikande!
Mitt sista halvår har jag äntligen kommit till insikt, att jag inte finns till för alla andra jämt!!! Nu är det mitt liv och som gäller först och främst! Min äldsta son (41 år) som jag stöttat under perioder och år har nu full förståelse att jag säger mer nej nu! Samma gäller min mamma (93 år) pigg för sin ålder men förstår att jag kan säga nej när det inte passar mig! Igår blev ett sådant tillfälle när min bästa vän och tidigare kompanjon (som är ganska bestämd) och vill styra upp saker, frågade att vi åker väl ut till ön i slutet på september som vi pratat lite löst om? Nej svarade jag bestämt jag har faktiskt annat då!
Den befrielsen känns som ett stort steg i mitt liv, jag valde att avstå utan krusiduller 🙏För jag följde min intuition, att jag mår bättre utan dom dagarna tillsammans med henne just nu⛵️😎
Heja dig Ann-Britt. Och tack för att du delar med dig av din resa. Att säga nej rakt utan förklaringar och ursäkter är så befriande när man nått den där punkten att ”nu är det nog med andra och mer med mig”. ❤️
Jag blir uppringd av min svägerska på kvällen. Jag tar samtalet och hon säger att hon är i stan denna vecka för att dels träffa sonen och barnbarnen. Hon talar om att hon ska täffa sonen men ger mig uppgiften att välja dag som vi ska ses. Jag kollar snabbt min almanacka och tar en dag slumpvis och hon tycker det passar henne. Sen säger hon att tid tar vi sen o s v. Ok säger jag och sen avslutar vi samtalet.
Mitt i natten får jag den där känslan att jag har kört över mig och sagt ja i stället för att få återkomma om dag.
Jag varken kan eller vill också p g a min ekonomi.
Därför smsade jag tidigt i morse att jag vill skjuta på vår träff och skrev dessutom att jag väntar på pengar nästa vecka. Har jag gjort rätt? Jag känner att jag måste avboka för att vara ärlig mot mig själv.
Tack för din ärliga beskrivning av det som inträffade Ann. Jag vet att vi är många som känner igen oss i att tacka ja utan att tänka efter. Och det var ju jättebra att du avbokade. Du har alltid rätt att ångra dig. Jag brukar rekommendera att göra det så snabbt man kan. Att säga att man vill skjuta på det tycker jag låter som ett fint sätt att hantera det. Då känner den andre sig inte avvisad eftersom det är träffen som inte funkar. Inte personen i sig. 🥰
Hej!
När min mamma levde så ringde hon titt som tätt å ville ha min hjälp när hon ställt till det (onykter). Många år så var jag arg å morrad när jag sa visst jag kommer grr fräs… sen tänkte jag att varför ska jag blir arg… så då gjorde jag tvärs om å sa jag kommer å tänkte lugnande tankar innan jag gick ner så då var jag trevlig också… Efter att hon gått bort så är jag tacksam för att jag gjorde så.
Så viktigt det du beskriver. Att kunna välja hur vi vill bemöta det som triggar oss. Att vara proaktiv ist för reaktiv. Tack Anki. 🥰
Vad har du övat på det senaste året?
Istället för att spana efter faror, vända blicken inåt. Fråga mig själv vad jag vill ha mera av. Svaret är att få uppleva kärlek, glädje och överflöd. Dvs se glaset halvfullt istället för halvtomt.
Vad märker du nu som du inte märkte då?
Att mina känslor har lugnat ner sig och nervsystemet följer med.
Så spännande att du nu tar sikte på det som kan stärka och berika dig. Tänker att den trygghet du lagt grunden till de senaste åren är en stor tillgång nu. Tack Fiona. 🥰
Jag har det senaste året övat mycket på acceptans och att verkligen lyssna på vad jag innerst inne vill göra, känna o uppleva. Jag har då äntligen kunnat acceptera hela mig o min nya tillvaro, där en obotlig sjukdom sakta, men säkert bryter ner min kropp. Det har varit tufft o lärorikt. Nu, har jag så lärt mig att njuta av varje fin stund, en dag i taget. 💕✨💯💃👍
Vilken resa du har behöver Nina. Så tråkigt att höra att din sjukdom är obotlig. Men så fint och inspirerande att få ta del av ditt sätt aa bemöta det. Tack för att du delar med dig. 🥰🙏
godmorgon alla fina människor
Det är verkligen en speciell morgon för mej och ordet är insikt
Är lite stum ändå över att jag inte insett det tidigare men jag vågar inte visa känslor
satt i soffan igår och slötittade på tv plötsligt kände jag hur kroppen började slappna av kände det tydligt i benen framför allt jag blev så lugn
gick och lade mej med en skön känsla ikroppen
när jag vaknade kände jag tydligt ett motstånd i kroppen igen och då förstod jag att har svårt att visa känslor
inte så konstigt med en uppväxt i narcissism
Det är först nu som jag vågar erkänna rädslan och motsatsen till rädsla är ju kärlek och det är tillit och kärlek som jag saknar
jobbigt att erkänna men så befriande
🙏😇
Annelie Grönberg
Vilken viktig insikt och fin upplevelse Annelie. Tänker att du har tagit många steg på din resa för att kunna möta dig själv på detta trygga sätt. Tack för att du delade med dig. 🥰