Vi är de snälla. De vänliga. De som tar hand om stämningen i rummet. Som mjukar upp det som skaver. Som hittar något att skratta åt när det börjar bli stelt. Vi är helt enkelt de som bryr oss.
Och stygga? Nej. Det är inte vi. Det finns det andra som är. Men inte vi.
Och arga blir vi heller aldrig. När någon säger något som sårar är vi redan igång. Hon menade säkert inget illa. Han har ju så mycket just nu. Jag är nog bara lite känslig idag. Färdigformulerat och vänligpaketerat innan ilskan ens hunnit ta plats.
För vi har lärt oss att det hör ihop. Stygg och arg. Som om de vore samma sak. Som om den som blir arg också är elak. Och eftersom vi vill vara snälla, verkligen vill det, så har vi lärt oss att inte heller bli arga. Det är ju säkrast så.
Men inte är det samma sak? Stygg är något man är. Arg är något som kommer. Den ena är en människa. Den andra en känsla.
Och ilskan kommer alltid där något betyder något. När någon trampar på det vi vill skydda. När en gräns vi inte visste att vi hade blir överträdd. När något vi bryr oss om inte respekteras. Ilskan dyker upp där omsorgen finns.
Och vi är ju de som bryr oss. Men vi har blivit så vana att bry oss om allt och alla utom oss själva. När andra blir dåligt behandlade blir vi upprörda för deras skull. När vi själva blir trampade på, då har vi förklarat bort.
Så kanske är ilskan inte det hot vi trodde. Kanske är den något vi länge sökt. Ett sätt att märka när vi själva blir illa behandlade. Ett sätt att börja bry oss – om oss själva.
Att reflektera över
När blev du senast trampad på utan att märka det?
Vad skulle ilskan kunna hjälpa dig att se om dig själv?
Du är varmt välkommen att dela dina tankar i kommentarsfältet nedan. Om du vill vara anonym anger du bara ditt förnamn eller ett alias.
Få fler reflektioner som denna
Du kanske också gillar
Ja det va en bra fråga, blir inte arg men när jag hamnar i obalans så blir jag inte bra tycker inte om mig då… men jobbar på det.
Tack Anki. Så fint att du uppmärksammar när du behöver omfamna dig själv. ❤️
Jag är en sån där som bryr mig. Som försöker snälltolka och bära. Lyssna och få förtroenden.
Så en dag brister det samspelet, jag känner mig utnyttjad och respektlöst behandlad. Jag blir ordentligt arg och ryter ifrån, det kan och får jag göra.
Då är det jag som får skulden. För att jag röt och visade hur arg jag är. Då heter det att jag inte är snäll. Eller att hon förväntar sig en ursäkt.
Nej du! Har du inte respekt för mig så finns jag inte här för dig längre! Ilskan är en bra kraft!
Tack Marie för att du skriver till oss!
Tack själv Ann. Tyckte om ”jag blir ordentligt arg och ryter ifrån, det kan och får jag göra.” För visst är det så. ☺️👍
Skönt att höra att ilska och att vara elak inte har ett likhetstecken.
Att jag idag börjar förstå när någon trampar mig på tårna och inte längre låter det ske. Det känns befriande att med hjälp av ilskan kunna ge uttryck för sin frustration utan att för den skull vara en elak person. För det vill man ju inte vara fastän stickorden som kommer efter antyder det.
Tack för att du delar med dig. Och det där är viktigt. Att man själv inte går med på att man är elak när man säger ifrån när det andre påstår det. ☺️👍
När blev du senast trampad på utan att märka det?
När min mamma börjar sucka i telefonen och när jag har lirkat ur henne vad det är, så är det för det mesta ett evigt klagande. Antingen så tiger jag eller så snäser jag av henne. Jobbiga känslor.
Vad skulle ilskan kunna hjälpa dig att se om dig själv?
Upptäcka att jag känner mig låst och vill hitta en annan strategi. Exempelvis självdifferentiering. Hittade om det på nätet, hur man kan skaffa sig en inre skyddsväst.
Tack för att du delar med dig Fiona. Låter som ett bra verktyg, den där med skyddsväst. 🥰
Jag levde i 20 år med en man som drevs av ilska. Han ansåg att ilska var den enda äkta känslan, alla andra känslor (framför allt om man blev ledsen och grät) var bara manipulation. 15 år har gått sedan jag lyckades lämna honom och jag kämpar fortfarande, med att exempelvis våga släppa fram en smula ilska – jag har alltid haft exakt den roll som du beskriver i din text. Tack för all insikt som du delar med dig av ♥️
Tck för att du delar med dig My. Och så skönt att du inte är tillsammans med den mannen mer. Det låter som att du hade det väldigt tufft i den relationen. Och jag förstår att din egen ilska har sprungit och gömt sig. Den behöver tid och din omtanke för att våga visa sig, om så bara en smula. 🥰
Hej, jag har och är med om s k vuxenmobbning sen flera år tillbaka.
Allt startade med att mina väninnor svek mig på Nyårsafton för vi hade ju sagt att vi skulle göra nåt.
När jag inte fick något svar så ringde jag och då satt dem och åt middag med någon annan. Jag blev först ledsen och även kränkt och arg. När jag senare fick ett samtal så kände jag att det dem gjort mot mig räckte för att säga att hon inte behövde komma och beklaga sig för mig mer. Sen dess, detta är nu 4 år sen och den väninnan hälsar knappt på mig och utövar s k vuxenmobbning mot mig här där jag bor. Vill även säga att bett om ursäkt flera gånger samt bjudit hem henne hit, men har fått ett nej för hon kan inte glömma det jag sa till henne den där Nyårsaftonen.
Det här tär på mig även om jag låtsas som ingenting varje gång vi ser varandra ute på gården. Jobbigt minst sagt. Vet inte hur det här kommer att gå.
Vad tråkigt att det har resulterat i en sådan osämja mellan din väninna och dig. Tack för att du berättar. Det måste vara plågsamt att hela tiden stöta på henne och bli påmind om er olästa konflikt. Funderade lite på hur jag själv skulle hantera att behöva möta henne. Inte lätt men jag tror att jag skulle testa med att inom mig vilja henne väl när jag mötte henne. Hälsa med en nick eller ett leende. Oavsett hennes uppträde. Det skulle göra mig själv gott även om det inte skulle ändra något i vårt förhållande. Inte lätt som sagt men en bra träning på att bevara sitt lugn och sin värdighet i en svår situation. 🥰
Hei!
Jeg er ei dame på 60+ som gjerne vil være snill hele tiden. Det går ikke. For tiden kommer sinne helst når noen prøver å gi meg gode råd når jeg ikke har bedt om det. Men da det skjedde med ei god venninne, sa jeg det til henne. Det ble en god prat. Ingen av oss skulle prøve forandre oss! Men fortsette å være åpne om våre følelser. Det er ei god venninne❤️
Men vad fint att du tog mod till dig att prata med din väninna Inger. Riktigt god vänskap tål denna form av ärlighet. 🥰🙌
Igenkänning, tack för påminnelsen!
☺️👍