Vi känner alla igen känslan av att säga ja till något som verkar så enkelt, bara för att sedan undra varför det känns så betungande. Det visar sig att vi fattar beslut baserat på bara hälften av sanningen.
Det vi inte såg när vi sa ja Läs mer »
Ibland känner jag mig som den där tuppen av metall som sitter på hustak och snurrar i vinden. Känslig för minsta vindpust vänder jag mig omedelbart mot andras behov och förväntningar. Ofta innan de ens har hunnit uttala dem. En blick som söker hjälp, en röst som tvekar, en hand som sträcks ut och jag
Bortsvept av andras behov Läs mer »
Staketet runt din trädgård är synligt för alla. Det markerar: hit men inte längre. En gräns som omgivningen respekterar för att den är synlig, konkret och omöjlig att missa. Men innanför staketet finns också gränser. Mjukare. Nästan osynliga för andra. Som buskaget mellan rosenrabatten och köksväxterna. Som perennerna som skapar naturliga övergångar i det tysta
Gränser för din egen skull Läs mer »
Peka med hela handen. Sätta ner foten. Inte vika sig en tum. Så trodde jag länge det måste vara för att sätta gränser. En föreställning som fick mig att överträda mina egna gränser varje gång jag försökte sätta dem. För även om vi som är omtänksamma ibland blir följsamma av rädsla för att inte bli
När gränser får vara följsamma Läs mer »
Har du, precis som jag, någonsin önskat att du kunde lämna in din avskedsansökan som ”Ansvarig för allt och alla”? Nå, här är vår chans. Idag beviljar vi oss själva ansvarsfrihet från uppgifter vi snällt och duktigt tagit på oss, men som egentligen inte är vårt ansvar. Uppgifter som inte bara tynger oss utan som
Ansvarsfrihet beviljas Läs mer »
Känner du igen känslan av att vara helt slut efter en dag fylld av andras problem och behov? Som om ditt inre batteri har tömts på all energi? Du är inte ensam. Vi empatiska själar har en fantastisk förmåga att bry oss om andra men ibland på bekostnad av vårt eget mående. Men tänk om
Ransonera ditt bryende Läs mer »
