Varifrån jag fick modet vet jag inte men plötsligt hörde jag mig själv säga: ”Om vi ska ha en cabaret behöver vi en konferencier och den vill jag vara.” Tystnaden som uppstod kändes som en evighet men jag anar, så här i efterhand, att den inte var längre än den paus någon behöver för att […]
Det anstår mig inte att göra mig mindre än jag är Läs mer »
”Herre gud vad jag pladdrade!” Insikten om mitt forcerade beteende fick mig att vakna till ur den dvala som några glas vin och en skön säng kan skänka. Kvällens festlighet hade visserligen redan gått i repris ett flertal gånger men hjärnan hade inte släppt fram de mest plågsamma minnena. De som det undermedvetna höll tillbaka
Mer av axelryckning och ”vad-gör-det” i mitt liv Läs mer »
”Du är ju fåfäng Marie”, sa hon med en retsam och samtidigt kärleksfull röst. ”Är jag?”, svarade jag förvånat. ”Jo, det är jag nog”, tillade jag sedan med ett leende. Det kändes riktigt bra att erkänna, både för mig själv och Mia, att jag faktiskt inte alls var en grå mus utan mer en färgglad
Sådant vi gömmer och glömmer i vår själsliga garderob Läs mer »
Min mormor var barnmorska och veckade sina örngottsband.Mamma är sjuksköterska och polerar det rostfria med dilutin.Och jag, jag är coach och håller mitt inre under konstant uppsyn. Kan du se ränderna? De ränder som biter sig fast och som inte går bort. Inte ens med dilutin. Om man nu skulle jag vilja. Få bort dem,
Perfektionismens ränder går inte bort. Inte ens med dilutin. Läs mer »
