”Sol ute, sol inne. Sol i hjärta, sol i sinne”
Kommer du ihåg hur vi skrev dessa enkla rader i varandras vänskapsböcker? Nu kan de tyckas naiva, nästan barnsliga. Men de bär på en sanning som vi ofta glömmer – särskilt när livet känns som skörast. Att det yttre och inre alltid samtalar med varandra.
Ibland behövs så lite för att rubba balansen. En suck när vi behövde ett leende. En tystnad där vi hoppades på ett tack. En kommentar som träffar precis där vi är som ömtåligast. Då kan till och med den minsta krusning på ytan skapa höga vågor inom oss. Vi blir förvånade över styrkan i våra egna reaktioner. Undrar varför vi plötsligt blev så sårbara.
Men kanske är det inte så konstigt. Världen tränger sig på genom våra skärmar. Nyheterna accelererar. Oron växer. Även vädret verkar ha tappat sitt vanliga lugn. Allt detta bär vi med oss, även när vi inte tänker på det. Som ett brus i bakgrunden som sakta höjer volymen på våra känslor.
Så nästa gång du överraskas av styrkan i din reaktion – stanna upp ett ögonblick. Det är kanske inte bara dagens lilla händelse som ekar inom dig.
Kanske är det dags att skriva några rader i din egen vänskapsbok: ”Var snäll mot dig själv idag. Det blåser storm därute.”
Att reflektera över:
- Vilka yttre faktorer påverkar din känslighet just nu?
- Vad skulle du skriva i din egen vänskapsbok idag?
Dela gärna dina tankar i kommentarsfältet nedan!
Godmorgon Marie!
Du skriver så fantastiskt! Dina texter hjälper mig att hålla om mig själv när andras vilja försöker övertyga mig att ändra mig i mina val och beslut. Det ger mig styrka att stå på mig i denna kris jag befinner mig i just nu.
Så fint att få läsa dina ord. De både värmer och stärker. Tack. ❤️🙏
Bästa Marie, så härligt att denna lilla lägereld finns – vi får dela egna historier om livet och om känslor , ja allt som berör oss. <3
De senaste händelserna i Örebro har varit så svårt att ta in, jag frös invändigt till is. Försökte läsa en liten del i taget för att kunna förstå. Sorgen har fått även mig ur balans och efteråt tänkte jag att det var bra för då visar sig att det är helt ok att reagera, känna stor empati med de drabbade. Är vi inte alla det, drabbade, tänkte jag.
En stor tröst har varit stillhet, promenader och musik (flera dagar ljöd "Som en bro över mörka natten…) i mina öron.
Laila – Du har visat till dina vänner (de frysta) att det går att hålla kontakten och umgås. Du har räckt ut handen. Förstår dig till fullo för så är det även för mig, kontakten går åt ett håll med vissa. Inget kul! Men jag ger inte upp, för vissa individer är som handlignsförlamade när det gäller hålla kontakten men samtidigt blir de väldigt glada när vi hörs.. Knepigt. Varma kramar från mig till er alla.<3
P.S Tacka dig själv, Laila, för du sprider lite glädje och ljus genom att du hör av dig till de frysta (frusna?) vänner. 😉
Tusen tack Eeva-Liisa. Du har ett gott hjärta och då gör det förtvivlat ont att ta del av något så sorgligt som skjutningen i Örebro. På något sätt känns det hoppfult för världen att vi inte bara stänger av helt och hållet utan sörjer förlusten som om den vore vår egen. Vi kan naturligtvis inte låta oss uppslukas av den men att våga känna tror jag är ett sätt att visa sin respekt och kärlek till dem som förlorat en anhörig. ❤️
Människor stänger dörren om sig och hör inte av sig. Jag känner mig ensam och min dörr står alltid öppen för en fika stund men det kanske är svärmor som dyker upp. Vart tog stunden vägen är ni så själv upptagna? I december bestämde jag mig för att nu är det nog. Jag ringde till två så kallade vänner som knappast hör av sig. Den ena sa jag hänger du med på julmarknad. Efter mycket om och men så kom jaaet. Vi åkte och jag hade hunden med. Vi hade det väldigt trevligt och personen blev väldigt glad och tacksam för att jag hörde av mig. Den andra ringde jag till och frågade om hon hänger med på julkonsert i kyrkan ? Hon var på väg dit så då möttes vi där och sen åt vid middag tillsammans på hamma krogen. Så är det med några vad ska man kalla dom vänner eller frysta kompisar. Tyvärr verkar det som om telefonen och idén bara går åt ett håll. På 80-talet var det verkligen kul sol ute sol inne som sagt kom man för bi och någon åt middag så åkte det oftast fram en tallrik till .
Men mänskligheten och omtänksamheten har gått i moln och var och en sitter innan för sin stängda dörr. Jag har försökt i alla fall.
Men det går bara åt ett håll. Så jag får fortsätta fika och prata med hunden så länge som han är kvar i alla fall.
Tack för att du delar med dig av dina tankar Laila. Du verkar vara en människa som verkligen trivs i umgänget med andra så jag kan gott förstå att tystanden och ointresset för att träffas blir en förlust på många sätt. Inte bara att du förlorar kontakten med dina vänner utan också går miste om en viktig bit av dig själv.❤️
Jag känner likadant. Har ensidiga relationer som jag tar initiativ till men de har ingen tid att träffas eller hör de inte av sig på telefon. Det är alltid jag som måste ta initiativ. De ringer aldrig mig. Du får gärna ringa mig om du saknar vänner. Jag känner mig ensam utan vänner. Hälsningar Alice
Älskar dina formuleringar. Du skriver så himla vackert och så spot on på ett så fint sätt. Det är som att beskåda en vacker tavla, de berör på ett sätt som gör att det inte bara passerar utan går in i en.
Tar till mig det du skriver och lägger det lite som bomull runt hjärtat, hopp i sinnet och lugn i själen. Det gäller det mesta du skriver.
Vill mest bara säga tack.
Men åh, vad fint sagt. Tusen tack Titti. Din uppskattning både värmer och sporrar. 🥰🙏
Denna text gick rakt in i hjärtat. Tack ❤️
Vad gott att den landade mjukt hos dig. 🥰
Jag sätter på mig skygglappar och försöker att inte läsa, omvärlden tränger igenom ändå i form av rubriker.
Jag försöker att inte delta i diskussioner, jag har inte bakgrunden och jag vet inte vad som är sant, jag mår bara dåligt av spekulationer, av misstro.
Så jag tar dig på orden Marie och försöker vara snäll mot mig själv när det blåser storm därute.
Det bästa av allt är att nu ljusnar det allt tidigare på morgonen och då ljusnar mitt sinne!
Klokt av dig att ta hand om dig nu i stormen Anna. Och precis som du skriver, solen går upp precis som den ska. Tidigare och tidigare. Och DET kan ingen påverka. ❤️🌞
Livet tränger sig på.
Mamma som gick bort för en månad sedan. Jag har många frågor jag aldrig fick svar på. Hon kunde inte berätta, inte någon gång i livet. Jag känner sorg över detta. Jag fick en fråga från prästen; ”Var är din mamma född?” Och då insåg jag plötsligt att jag inte kände min mor. Jag kunde inte svara på frågan. Jag borde veta, men jag vet inte.
Vår kontakt var väldigt ytlig. Hon har varit fysiskt i närheten i min uppväxt men inte psykiskt. Jag tror inte hon hade förmågan till det. De förtroliga samtalen och närheten saknar jag inte, för jag har aldrig haft dem. Jag har alltid känt mig ensam i min uppväxt. Det har dock gjort mig stark att stå på egna ben och ta egna beslut. Jag har trots allt klarat mig väldigt bra, kanske på grund av just frånvaron av det som varje barn har rätt till. Så tack mor, du gjorde vad du hade förmåga till! Nu är det jag som står högst upp på ”livsstegen”. Och det som gjort jag klarat mig är också min högkänslighet. Så tack universum för den!
Så fint att läsa dina rader. Det känns att du är nära dina känslor och det märks att du har gåvan att uttrycka dem. Tusen tack för att du lät oss andra ta del av dina tankar Stina. ❤️🙏
Jag skulle säga att livet tränger sig på, och för mig är det just nu något positivt. Jag är på ett bra ställe, gör det jag älskar ( skapar) tillsammans med andra skapande människor i en underbar natur på Island. Jag känner trygghet. Jag skriver en saga om mitt liv- Flickan som blev rädd och förlorade sina ögon. En saga om mitt liv. Jag vågar känna mer och mer kärlek- både inåt mot mig själv- men också utåt mot andra. Och jag börjar kunna ta emot av andras ömhet gentemot mig. Jag är på ett bra ställe och jag gråter för allt detta jag förlorade som liten och sen haft så svårt att hitta tillbaka till. Men nu kommer det och tårarna visar att jag är på rätt väg.
Jag blir så himla glad för din skull Malin. Som du har jobbat för att komma dit där du är idag. En riktig kärleksfighter är du. 💘
Håll i håll ut. Det blir bättre.
Åh! Ja! Den är så bra. ❤️👍
Så sant du skriver det med att man påverkas av en suck eller en blick…
mina ord i boken idag är lär dig att inte lita på vissa människor då de bara sårar.
Tack Anki. Gott att du sätter upp en gräns mot dem som sårar avsiktligt. ❤️👍
Fokusera på det goda istället för att ge det onda mer energi än det redan tagit
Klokt Emma. Jag tror också på den. ❤️👍
bor i en bostadsrätt i en liten stad. Har bott här några år
I mitt inre förändringsarbete tänker jag mycket på vad jag ska ansvara för och vad jag ska släppa.
Bland problemen som finns i föreningen har en äldre person styrt genom manipulation
Det är först nu när hon försvunnit som jag inser hur jobbigt det varit att sitta ute på balkongen livrädd över att höra henne skrika till någon om vad som ska göras.
Hon var inte med i styrelsen hon hade sin egen agenda över hur saker skulle styras
Det var allt från ”du ska hjälpa mej tvätta av mina stolar till en fest jag ska ha” till duperande av grannar med en förfärlig röstvolym. Hon snsåg att alla skulle jobba för henne
Jag sa till på skarpen med hårda ord tillbaka några gånger. i nte optimalt för mitt sinne.
nu råder total tystnad på gården.
inser att föreningen behöver ses över i grunden.
Så annelie du hade aldrig flytttat hit om det vre idag. Du hade tagit reda på mera om föreningen och de boende här.
Du har gjort ett bra arbeta för att trivas
nu släpper du taget
Fortsätt med ditt arbeta med att träffa nya människor som uppskattar dej för den du är.Du kan bara förändra din inställning till det hela, acceptera verkligheten som den är . annelie
Annelie, det är svårt att undvika problem. Vi möter dem precis överallt. Att i förväg försöka se kommande problem är nog väldigt svårt, om du inte hade flyttat dit hade du ju flyttat någon annan stans och där hade du mötts av andra typer av problem. Problem är något vi måste lära oss hantera, ta oss igenom och lära oss något om. Besvärliga grannar och medmänniskor finns överallt, vi måste leva med en beredskap att ta tag i de problem vi ställs inför. Det ingår i livs-paketet. På gott och ont. Kram😊
Så klokt och kärleksfullt resonerat Annelie. Du kunde inte förstå då det du förstår idag. Och idag har du möjlighet att påverka vad du lägger ditt fokus. Mmm. 🥰
Det är en stor sorg att det plötsligt händer som det gjort i Örebro. Att människor helt utan skuld bara rycks bort och att marken försvinner under så mångas fötter. Att det finns ensamma personer som kan må så dåligt och känna så mycket hat och göra sådana handlingar. Att det dessutom finns ledare i världen med makt som tar helt förfärliga beslut med fokus på ego utan förståelse för andra sidans behov och vad det innebär för den stora helheten. Det gör mig sorgsen och jag tappar farten men kan inte välja annat än att samla mig och fortsätta framåt. Vill ändå påverka det jag kan. Att ge upp finns inte på kartan.
Tack för att du sätter ord på det som många av oss tänker och känner Kajsa. Jag har tappat balansen mer än en gång denna vecka och hittar tillbaka till den genom att fokusera på det gott som jag kan och vill göra i mitt lilla hörn av världen. 🥰
Jag känner hur trött jag är på att möta människor. Jag vill vara hemma, läsa och ta hand om mig. Promenera. Världen är så oförutsägbar. Vilken sorgevecka…
Så fint att se att du hittar ditt sätt att hämta kraft denna omtumlande vecka. Tack Kerstin. ❤️🙏