Introvert? 5 kännetecken på den introverta personligheten

Tycker du att mingelpartyn är påfrestande?
Behöver du ladda batterierna efter en konferens?
Har du lätt för att snöa in?

Lugn. Det är faktiskt inget fel på dig. Du är bara introvert.

En katt som tittar fram gömd mellan tröjorna på en hyllaJag vet. Det kan kännas som att man är udda, apart och på det hela taget en märklig kuf när man jämför sin inåtriktade personlighet med det utåtriktade idealet. Men sedan Susan Cain slog igenom med sin bok Tyst och Linus Jonkman gav ut sin svenska motsvarighet, Introvert, har det blivit rumsrent, ja till och med lite coolt, att kalla sig introvert.

Själv kom jag ut ur garderoben och lade skäms-mössan på hyllan för tjugo år sedan.

Vilken befrielse det var att förstå att mitt starka behov av att vara allena inte var något jag behövde jobba bort utan, tvärtom, skulle vårda och göra det bästa av. Livet blev inte bara enklare utan även rikare. Mitt skrivande är i allra högsta grad ett resultat av att jag har bejakat nörden inom mig.

Så tillåt mig att, med stolthet, presentera fem kännetecken på den introverta personligheten med en förhoppning om att du ska känna igen dig du också.

Du trivs i ditt eget sällskap

Du tycker om att vara för dig själv. Det är så du laddar dina batterier. Till skillnad från den extroverte, som får sin energi genom yttre stimulans, är du helt urlakad efter ett party, en konferens eller en helt vanlig dag på jobbet. För dig är den ultimata avkopplingen promenaden med hunden, boken i soffan eller fredagsmyset med familjen. Visst kan du känna stor glädje i att träffa människor som inte tillhör familjen men det ska helst vara sådana som du redan känner. Och då bara för en stund.

Visste du att cirka 30% av befolkningen är introvert? Många introverta har lärt sig ett extrovert beteende eftersom det har ansetts som ett ideal i västvärlden. Den som ligger mittemellan i spektrat introvert och extrovert kallas för ambivert.

Du har få men djupa vänskaper

När du tittar tillbaka på ditt liv kan du se att du har få men djupa vänskapsrelationer. Du trivs i de små sammanhangen. Mingel och nätverksträffar är inget för dig. Nej, snarare tycker du en middagsbjudning där alla kan komma till tals vid ett och samma bord är att föredra framför den stora och spektakulära sammankomsten. Ju färre desto bättre. Allra bäst trivs du när du kan ha ett förtroligt samtal på tu man hand. För du går hellre på djupet än ägnar tid åt nonsens. Kallprat är inte din kopp te. Du varken kan konsten eller tycker att det är värt besväret.

Visste du att det finns en koppling mellan högkänslighet och introversion? Elaine Arons forskning om högkänsliga personer (personer som har ett nervsystem som är känsligare än genomsnittet) visar att 70% av dessa är introverta. Högkänsliga är, bland annat, djupsinniga och medkännande till sitt sätt.

Du föredrar att arbeta ostört och koncentrerat

Man ser dig ofta djupt försjunken i det du håller på med. Ett projekt, en bok eller dina egna tankar. Som liten blev du beskylld för att vara en dagdrömmare och som tonåring plugghäst. Som vuxen blir du nu beundrad för din uthållighet och koncentrationsförmåga. Du älskar verkligen att helt och hållet gå in för något och vill inte bli störd när detta sker. Ständiga avbrott gör dig stressad och irriterad. Du är upptagen med ditt. Så vänligen – stör ej.

Att snöa in är ett centralt begrepp i en introvert människas liv.
Linus Jonkman

Du tänker först och talar sedan

Du är inte den som pratar i onödan. Många har kallat dig tyst och fåordig. En del har även beskyllt dig för att vara reserverad och distanserad. Det är inte din avsikt. Du vill bara betrakta saker och ting först. Hinna bilda dig en uppfattning innan du tar till orda. Du tänker först och talar sedan. Pratar inte för pratets skull. Om du inte känner personen som sitter mitt emot dig väldigt väl förstås. I ett sådant sammanhang känner du dig tillräckligt trygg för att ta ut svängarna. På samma sätt känner du dig säker bakom tangentbordet eller med pennan i din hand. Det talade ordet är kanske inte din arena men det skrivna är däremot din estrad.

Visste du att många kända författare är, eller var, introverta? J K Rowling, George Orwell, Emily Dickinson, Marcel Proust och J D Salinger, för att nämna några.

Du tycker om struktur och förutsägbarhet

Du är ingen risktagare. Du sitter hellre tyst i båten. Du vill nämligen veta hur det ska bli innan du kastar dig i. Analys först, handling sedan. Förnuft går före känsla. Du vill också ha en hög grad av förutsägbarhet i ditt liv. Överraskningar är inte din grej. Inte heller tvära kast eller plötsligt omgjorda planer. Nej det bästa är om allt följer sina givna rutiner.

Visste du att introverta är bättre än extroverta på att avstå från omedelbar behovstillfredsställelse? Att kunna skjuta fram tidpunkten för en belöning kräver både självdisciplin och uthållighet.

Känner du igen dig?

I så fall hälsar jag dig varmt välkommen till de introvertas skara.
Vi må vara tystlåtna men det vi har att säga är väl värt att lyssna på.

Vill du läsa min e-bok för introverta?

Du kan nu, utan kostnad, ladda ner e-boken Introvert – en introverts guide i en extrovert värld. Du får den både som pdf- och ljudfil. LÄS MER HÄR!

Här är dessutom två andra läsvärda böcker på temat:

Susan Cain; Tyst – de introvertas betydelse i ett samhälle där alla hörs och syns
Linus Jonkman; Introvert – den tysta revolutionen

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

22 reaktioner på ”Introvert? 5 kännetecken på den introverta personligheten”

  1. susanne wahlstrand

    Tack!
    Jätteintressant och insiktsfullt.
    Ser med spänning fram emot att få läsa och lära mer
    Varma hälsningar
    Susanne

  2. Hej!
    Jag har ett barn i tonåren som utreds för Asperger/autism. Jag ser dock ett introvert/högkänsligt barn. Är det vanligt att dessa överlappar eller blandas de ihop? Mvh Miranda

    1. Hej Miranda. Intressant frågeställning. Jag gick till Susan Cains bok ”Tyst” och i en fotnot på sid 349 stod följande: ”Introversion är också något helt annat än Aspergers syndrom, den autismspektrumstörning som försvårar socialt samspel på grund av en nedsatt förmåga att till exempel läsa ansiktsuttryck och kroppsspråk. Både introversion och Aspergers syndrom kan innefatta upplevelsen att bli känslomässigt överväldigad i sociala sammanhang, men till skillnad från personer med Aspergers syndrom har introverta ofta goda sociala färdigheter. Jämfört med andelen amerikaner som är introverta – mellan en tredjedel och hälften – förekommer Asperger bara hos en individ per 5000. Se faktablad om Aspergers syndrom från National Institute of Neurological Disorders and Stroke: https://www.ninds.nih.gov/disorders/asperger/detail_asperger.htm

  3. Carina Holmgren

    Intressant lista där allt utom att inte tycka om att prata stämmer på mig, men jag insåg efter lite googlande att det även finns pratsamma introverta.
    Men det ska tilläggas att mitt ”kallpratande” inte är riktigt som alla andras.
    Hur som helst så ska jag fortsätta att ta reda på mer om introversion och hur man påverkas av den i det vanliga livet, jag har redan stött på en del av det extroverta idealet när jag har sökt jobb och man ska göra en massa konstiga test på datorn som tydligen anser att jag har svårt för mig och är för långsam.
    Tyvärr tror jag att många företag missar många bra sökande genom att dra alla över den extroverta kammen.
    mvh Carina

    1. Tack för din kommentar Carina. Visst kan introverta vara pratsamma. En del är det mindre än andra. För egen del är jag pratsam beroende på sällskap och eget inre mående. Något som jag för övrigt tror jag delar med de flesta andra människor, oavsett introversion eller extroversion. Eftersom introverta blir dränerade på energi av umgänget med sina medmänniskor brukar vi kännas oss mer tillfreds i mindre sällskap där det åtgår mindre energi. Vi pratar hellre med få och går på djupet, än med många och går på bredden. På detta sätt är vi sociala och pratsamma men på ett sätt som är mer hållbart energimässigt. Lycka till med fördjupande. Läs gärna böckerna ”Tyst” av Susann Cain och ”Den tysta revolutionen” av Linus Jonkman.

  4. Hej Marie,
    När jag var liten var jag extremt extrovert, men när min mor dog när jag var 12 år blev jag introvert och det sitter kvar än i dag och nu är jag 56 år.
    Kan tillägga att jag var mycket beroende av min mor.
    Min fråga är alltså: ”Kan man så radikalt förändras i sin personlighet eller ligger något annat bakom”.
    Att jag är en HSP vet jag och var redan som innan mors bortgång.

    1. Hej Martin. Tack för din fråga. När det gäller introversion så är detta ett personlighetsdrag som är medfött vilket innebär att man inte kan ändra på sig i grunden. Däremot är det fullt möjligt att förflytta sig på skalan. Det som jag tänker när jag läser din beskrivning av vad som hänt dig är att det du benämner som introversion snarare har med den otrygghet som din mors bortgång medförde. Jag gick igenom något liknande när min pappa dog då jag var elva. Jag isolerade mig och ville inte umgås med mina kompisar. Jag var en rätt tuff tjej innan dess men efter pappas bortgång kände jag mig otrygg och tydde mig därför mer till mamma. Denna upplevelse har påverkat mig på många sätt men det JAG kan se är att jag var introvert redan innan. Jag lekte mycket i min ensamhet och hade stor behållning av detta. Det som blev skillnaden för mig i och med min pappas död var att det även smög sig in en del otrygghet i min själ. Något som gjorde att jag slöt mig ännu mer.

      Jag vet inte om detta är svar på din fråga. Om inte får du gärna fråga mer.

  5. Tack för en intressant text.
    Jag har efter olycka och långvarig smärta blivit väldigt introvert, eller har alltid varit kanske men pga elände & brist på ork slutat låtsas, då jag passar in på alla 5 av dina kännetecken.
    Skall länka detta till de av mina vänner som anser att man skall sluta vara osocial, skärpa sig & åka ut och umgås eller annat, för att vara som man förväntas vara.
    Jag lider inte en sekund av att vara introvert tvärt om, men folk i ens närhet verkar göra det och där i ligger väl det egentliga problemet. =)

    1. Tack för din kommentar Marcus. Och så är det ofta, tänker jag. Att omgivningen inte förstår att vi verkligen mår bra av att vara ensamma. Istället blir de oroliga för att vi ska bli dystra och isolerade. Därför är det bra att vi har börjat prata om introversion som ett naturligt karaktärsdrag hos väldigt många.

  6. Intressant inlägg ?
    Känner igen mig i alla fem kännetecken. Ska läsa mer om introversion!

  7. Alla fem kännetecknen stämmer på mig. Har erfarit att många inte förstår att man trivs med att vara för sig själv och att det är något man själv väljer för att man har behov av det. Jag har vid några tillfällen varit tvungen att avbryta kontakt med några på grund av att jag aldrig fått vara ifred och blivit fruktansvärt stressad av detta. Det finns ett totalt missförstånd bland utåtriktade människor som tror att det är synd om oss ”som sitter där i ensamhet” för att man tros ha blivit det ofrivilligt. Jag tycker om att träffa mina vänner emellanåt och dom som känner mig vet att jag sedan vill vara ifred med mitt eget några dagar då jag inte vill bli påtvingad kontakt. Det är svårare med nya bekantskaper som inte tycks känna till att detta personlighetsdrag finns. Mariann

    1. Tack för din kommentar Mariann. Tänker på att vi behöver ”utbilda” vår omgivning kring vad som menas med att vara introvert. Ibland kan detta kännas både mödosamt, till och med orättvist, men så är det för tillfället. 🙁 Skönt att se att fler och fler tycks förstå ändå. 🙂

  8. Hej!
    Bara 4 av karaktärsdragen passar in på mig. Jag definitivt introvert men är extremt pratglad. Man behöver verkligen ändra på synen på ordet introvert. Jag sa faktiskt idag på lunchen att jag var introvert i då tittade folk på mig som att jag sa att jag dödat en hundvalp. En kollega sa ”Men du är ju inte introvert, du är ju totala motsatsen!” Att vara introvert utesluter inte att man kan ha social kompetens.

  9. Väldigt stor igenkänning på i stort sett alla punkter. Vad skönt! Man är inte ensam.
    Hittade hit pga att jag nu i 40-års åldern äntligen fått större förståelse för hur jag är. Har levt som singel större delen av livet tills för ett par år sedan då jag träffade min blivande man och flyttade ihop. Såklart roligt men också en enorm påfrestning för min person som alltid uppskattat egentid. Att dessutom ingå i ett umgånge med två bonusbarn samt hans syskon med familjer har gjort att jag emellanåt fått panik och faktiskt känner mig trängd och längtar efter ensamtid där jag får pyssla med mitt ifred.
    Har försökt förklara för min sambo att det är sån jag är. Jag måste få ensamtid och tystnad emellanåt för att fungera.

    1. Tack för att du stannade till och skrev en kommentar Sofie. Känner igen mig i din situation. Det gäller att stå på sig och inte anpassa bort sig själv. Inte helt lätt men det går. 🙂

  10. Hej, jag har nyss insett att jag verkligen är introvert. Ljudboken träffar rätt på allt.. 🙂 Jag skulle behöva hjälp med hur jag ska hitta enbergi, har du några bra tips?

    1. Tack Osten. Vad roligt att e-boken träffar mitt i prick. När det gäller var du ska hämta energi brukat vi som är introverta finna den i vårt eget sällskap. Så fråga dig vad du tycker om och kanske till och med längtar efter att göra på egen hand?

  11. Hej! Märkligt jag råkade läsa om introvert och högkänslig person. Jag har känt att jag är lite annorlunda. Tycker om att vara ensam lugnt och sansat kanske höra fåglarna kvittra när jag går ut på helgen en solig dag. Och högkänslig att det hör ihop med. Tårarna kommer väldigt lätt för jag känner hur dom andra känner i olika situationer. Konstigt och jag är en man det ser ju inte så bra ut. Och är känslig på huden att man kommer på vad man är för något på äldre dagar 54 år. Tack