När vi tänker på mod, föreställer vi oss ofta stora gester och höga röster. Men sanningen är att mod ofta har en stillsammare ton. Mary Anne Radmacher fångar denna tanke perfekt när hon säger:
”Mod ryter inte alltid.
Ibland är mod en tyst liten röst i slutet av dagen
som säger: jag försöker igen i morgon.”
De djupaste sanningarna kommer ofta till oss som viskningar, inte som rop. I vardagens brus finns en kraft som bär oss framåt, en styrka som visar sig genom tre sammanlänkade egenskaper:
Uthålligheten är rösten som säger ”försök igen”. Som driver oss att fortsätta trots motgångar. Men i den finns också visdomen att veta när vi behöver vila för att sedan kunna komma tillbaka starkare.
Vänlighet mot oss själva är modet att stå emot självkritikens hårda röst. Det är styrkan att acceptera vår egen sårbarhet och behandla oss själva med samma omtanke vi visar andra när livet känns svårt.
Hoppet är övertygelsen om att morgondagen bär nya möjligheter. Det är inte blind optimism utan tron på att våra ansträngningar har betydelse. Även när resultaten inte är omedelbara.
I samspelet mellan dessa tre – uthållighet, vänlighet och hopp – finner vi det tysta modet. Det vägleder oss genom livets utmaningar, inte genom dramatiska handlingar, utan genom små, dagliga val.
Så nästa gång du hör den stilla rösten inom dig som talar om att försöka igen, lyssna noga. För i den rösten finns ditt sanna mod. Det är detta tysta mod som, dag efter dag, för dig framåt. Kanske utan att du märker det, men alltid närvarande.
När kände du senast styrkan i att fortsätta trots motgångar? Och hur visade du vänlighet mot dig själv i den situationen?
Dela dina tankar i kommentarsfältet nedan.
Att möta dagen. det behövs all styrka o allt mod på jorden, när den inre dialogen bara mal om allt negativt som den kan hitta på.
När tacksamheten över allt jag har o allt som är bra , då behövs mod för att överösta den! andra negativa rösten.
Tack Franciska för att du delar med dig. Vi är många som kan känna igen oss i kampen mellan den röst som är självkritisk och den som är tacksamhet. Det krävs verkligen mod att möta dagen när den negativa dialogen gör sig påmind. ❤️🙏
Tack!
Jag ska verkligen tänka på att mod inte alltid är en kraftfull, stark och jublande känsla. Kanske är det det jag förväntat mig?
Jag ska verkligen börja tänka o känna efter lite mer eftertänksamt.
Tack för att du gav mig tanken🙏🏻
Tack Tina för din reflektion. Det är så intressant hur vi ofta har föreställningar om hur mod ”borde” kännas. Din insikt om att utforska mod på ett mer nyanserat sätt är verkligen värdefull. 🥰👍
Tack för ”våga vara jag” kursen
jag har utvecklats enbart av första kurstillfället. att sätta gränser har jag helt nyligen praktiserat utan att riktigt förstå innebörden av det kanske
Det var din text om ”upplösta gränser i familjen, dränkta behov och urvattnat tron på sej själv” som fick mej att reagera
I mitt dall är det narcissism och sexmissbruk i uppväxten som drenerade familjen.En förfärig far och en rädd mor .Jag protesterade till en början men jag blev väldigt ensam i det Det var lätt för familjen att ge mej skuld och skam rollen
Narcissismen lever kvar hos några syskon men jag har börjat sätta gränser när de försöker
påverka mitt liv. Jag är så tacksam över att du talade om att sätta gränser det gav mej ny kraft
veckan kommer för mej att handla om mod och att uttrycka mina behov inte helt lätt men jag börjar lite smått.
Tack Marie,du är en ängel
Annelie
Tack Annelie för dina fina ord om workshopserien ”Våga vara du”. Det värmer att höra att du har fått ut så mycket redan från första tillfället. Din resa med att sätta gränser och hantera svåra familjerelationer är verkligen imponerande. Att du börjar smått med att uttrycka dina behov visar på både visdom och mod. Du är ett levande exempel på det tysta modet vi pratade om. Tusen tack för att du delar din historia med oss. 💖🙏
Mod är också att våga driva igenom en viktig egen dröm. Och tärande när man inser att man inte vågar pga den ångest förändringen skulle innebära. Att inte veta vad som komma skall.
Tack Birgit för dina insiktsfulla tankar. Du belyser verkligen hur komplext mod kan vara – både i att våga följa sina drömmar och i att erkänna rädslan för det okända. Du påminner oss om att mod kan ta sig många uttryck i våra liv. ❤️🙏
Tidigare hade jag stor social ångest o fick nästan känsla av panik bland andra människor. Jag gav mej ändå ut bland människor både i större o mindre sällskap.
Gjorde val mellan sitta hemma ensam eller vara i sociala sammanhang. Såg det som en träning i det sociala spelet.
Amicca 🥰
Tack Amicca för att du delar din historia. Att välja att möta människor trots social ångest visar verkligen på styrka. Ditt sätt att se det som en träning i socialt samspel är både klokt och modigt. Du ger oss ett fint exempel på det tysta, vardagliga modet. 💖🙏
Jag känner inte alltid meningen med livet. Jag har två fina barn som jag älskar över allt annat. De är utflugna. Jag hamnar ofta i soffan och skrollar i mobilen och försöker förmå mig att ta tag i min oljemålning. Jag hittar inspiration genom andras konst men inspirationen är flyktig. Jag tänker att jag ska ta vara på den fina dagen och jag vet att jag skulle känna mig nöjd över att ha gjort det. Jag kämpar med att ta mig ur soffan och fortsätta måla som är min nya mening.
Tack Eija för att du delar så öppet om dina känslor och utmaningar. Det är modigt att erkänna när livet känns meningslöst ibland, trots kärlek till barn och passion för konst. Din kamp mellan att skrolla i mobilen och måla speglar en djupare fråga om mening. Ibland kan det hjälpa att se till personer som inspirerar oss. Vem inspirerar dig mest när det gäller att leva ett meningsfullt liv, och vad är det hos dem som berör dig? 💖
När feghet, rädsla, modlöshet dyker upp så brukar jag sitta en stund med känslan, hur den uttrycks i kroppen i två, tre minuter. Och då brukar den oftast avklinga.
För att finna modet åter igen, så är rådet som du ger Marie, att vara vänlig mot mig själv, behålla uthålligheten och hoppet om min strävan till att må bra, ett gott råd.
Tack Fiona för att du delar med dig. Ditt sätt att hantera svåra känslor genom att sitta med dem en stund är verkligen klokt. Det är fint att höra hur du använder vänlighet mot dig själv, uthållighet och hopp för att hitta tillbaka till modet. Du visar verkligen prov på både självmedkänsla och inre styrka. ❤️💪