Jag tillhör inte dem som slår på den stora trumman. Inte heller den som tar ton när åsikter går isär. Ja, sådan är jag. Och det är helt okej. Men länge trodde jag att det enda sättet att ta plats var att höras och synas mest. Som att styrka alltid måste stavas högljudd för att kunna räknas med.
Och jag vet att jag inte är ensam. Ensam om att vara den som står vid sidan om, tar ett steg tillbaka men sällan kliver fram. Vi är många som verkar tysta men som bär på en inre orkester av insikter, åsikter och idéer av allehanda slag. Och som gärna tar ton om vi bara visste hur.
Med tiden har jag lärt mig lyssna till vad som är min melodi. Lärt mig att det finns många sätt att låta sig höras. Att kraftfullhet inte alltid sjungs med höga toner. Att vi som tillhör den tystare skaran kan ta plats på vårt alldeles egna sätt.
Låt mig visa dig hur:
Genom lyssnandets kraft
Att verkligen lyssna, att ställa de där frågorna som får andra att tänka djupare – detta är vår naturliga förmåga. När vi ser den som den styrka den är, blir den ett kraftfullt sätt att ta plats. I vår uppmärksamhet skapas ett rum där tankar får växa.
Genom välvalda ord
Att låta tankar mogna, att välja ord med omsorg – så har vi alltid gjort. När vi börjar se denna eftertänksamhet som en tillgång, blir våra ord en kraft att räkna med. I det genomtänkta finns en tyngd som andra lyssnar till.
Genom att vara oss själva
Att stå stadigt i vårt lugn, att bära vår tysta styrka – det är vår natur. När vi omfamnar detta sätt att vara, blir vår närvaro en kraft i sig. I vår äkthet skapar vi rum där andra också vågar vara sig själva.
Genom samlad erfarenhet
Att bära på år av upplevelser, att ha sett och lärt – det är vår rikedom. När vi delar med oss av våra erfarenheter på vårt sätt, blir det en form av ledarskap. I allt vi varit med om finns en visdom som inger naturlig respekt.
Genom medvetna val
Att känna in rätt tillfälle, att agera när det verkligen betyder något – det är vår styrka. När vi litar på vår timing blir våra insatser särskilt betydelsefulla. I vårt sätt att vänta in rätt ögonblick ligger en speciell kraft.
Numera vet jag att den tysta styrkan också är en kraft. Att den som lyssnar också hörs. Att den som tänker efter också syns. Att det finns många sätt att ta sin plats. Må vi tysta kliva fram.
Att reflektera över:
Vilken av dessa tysta styrkor känner du redan att du bär på?
Hur skulle du kunna låta den styrkan ta mer plats?
Dela gärna dina tankar i kommentarsfältet nedan.
Jag tycker , dina betraktelser är väldigt djupa o fina och håller helt med dig.
Mycket bra.
Irene
Tack för dina fina ord Irene. ❤️🙏
Så kraftfullt uttryckt, en kraft att räkna med. Tack Marie! Dina ord är som balsam för själen.
Jag känner att lyssnandets kraft stämmer för mig, att våga ställa frågor, gör samtal mer spännande. Jag skulle kunna samtala mer.
Vad härligt att höra Eva. Och så fint att du kan se din egen kraft. Det är så viktigt. ❤️👍
❤️
God Jul🎄🌟
Jag gillar det du skriver
Skriver mer:)
Jag gillar något utb dag/ kurs som är avgifts fri eller mycket låg kostnad
Ämne kan vara t ex bergränsande tankar att omprogramera sig själv. Drömmar höra dem / känna dem
göra dem
Tack Birgitta. Vad glad jag blir att du gillar det jag skriver. Det värmer verkligen. ❤️🙏
Hej,
Jag vill så gärna tacka dig för alla kloka ord som du delar med dig av.
Hur vi som är tysta kan träda fram träffade mig. Ser och hoppas på att folk ska börja värdesätta lyssnandet mera och stänga munnen lite oftare, särskilt de som jobbar med ledarskap.
Känner själv att jag har blivit bekvämare och accepterat att jag är den tystare typen och det är helt ok.
Tack för att du sätter ord på mina funderingar!
Tack för att du delar dina tankar Tina. Skönt att höra att du känner dig bekvämare med din egen tystnad. Jag tänker att det är just vår egen inställning till vår tysta sida som är avgörande. När vi känner oss okej med den så blir det enklare för oss ta plats på vårt alldeles egna sätt. 🥰
Tack Marie, precis de jag behövde läsa idag!🙏
Vad gott att höra. Tack Katharina. 🥰
Oj, vilken träff, rätt in i min själ och hela mitt varande.
Att stå i fronten i stormarna utan att höras, men att lyssna.
Dom trasiga och sårade behöver någon som hör deras rop.
Dom tysta som utstrålar lugn och styrka mitt i stormen.
Men som har modet att agera i tysthet när det behövs.
Att använda sin röst i en behärskad och betänklig ton när stridslarmen av dom högljudda tjuter och dom nertryckta inte vågar försvara sej.
Att kliva fram när det behövs.
Utan yxa i handen. Men som ett skydd för dom nedtryckta och utsatta och inge mod i deras tankar på att dom inte står själva.
Att också ha modet att inte falla för nedtryckarnas grupptryck.
Tack för din fina kommentar Jenny. Det märks att du tycker om att formulera dig på ett vackert sätt. Det du beskriver om att stå stark i stormen och vara ett stöd för andra – det är precis sådant mod världen behöver mer av. 🥰👍
Vilken av dessa tysta styrkor känner du redan att du bär på?
Uppvuxen under misshandel så väcktes ett rättvisepatos. Min ilska mot mina föräldrar ”att jag vet bättre än er” följde mig upp till vuxen ålder då ilskan blev en belastning.
Hur skulle du kunna låta den styrkan ta mer plats?
Rättvisekänslan utan ”jag vet bättre än er ” kommer ut i mera balanserande uttryck och vågar då stå upp för mig själv i krävande situationer.
Tack Fiona. Känns så gott att höra att din mognad och rättvisekänslans patos hjälper dig att stå upp för dig själv på ett bar sätt. 🥰
Tack Marie. Jag känner så väl igen mig i det du skriver och det det ger så mycket styrka att känna igen sig i andra.
Tack Gunilla. Vad gott att texten landade mjukt i dig. 🥰
Tack Marie, för dina texter som jag alltid tycker träffar ”mitt-i-prick” för mig! Du ska veta att de styrker och gläder mig trots att vi är ”anonyma” för varandra. Du bidrar säkert till mycket gott för många människor, utan att känna oss. Tack för det!
Åh, så fint att höra Sinikka. Tusen tack. ❤️🌟
Känner så igen mig.
Har märkt att eftersom man inte ”pladdrar så mycket” om andra får veta mer. Att jag utstrålar trygghet och lugn till andra, vilket känns riktigt bra.
Tack för din kloka kommentar Britt-Marie. För så måste det ju vara. Om man lyssnar får man veta mer. Och lugnet som tystnaden för med sig är uppskattat av många. ❤️🙏
Tack, du är så klok!
Jag känner igen mig så mycket.
Som barn, tonåring och vuxen.
Jag var så tyst och blyg i tonåren att jag blev mobbad.
Det märkliga var att jag visste att jag bar på en klokhet.
Efter 60 år är min styrka tysthet ( precis som du skrev), jag fann den i meditation som jag utövat i 40 år. Idag är jag trygg i min tysthet. 🙏
Så gott att höra att du fann din styrka trots tuff tonårstid. Och att du fann den i meditationens tysta rum, ett märkligt sammanträffande. Eller kanske inte, när jag tänker efter. 🥰
Så fin beskrivning! Igenkänning … I min ålder, 71, har jag mer eller mindre medvetet alltmer kommit till en del av de insikter som du beskriver.
Tack Anne. Visst är det skönt att upptäcka att man faktiskt blir klokare med åren? ☺️❤️👍
Att bidra med min närvaro och där lyssna på vad som sägs är min styrka. Att lyssna på vad personen säger istället för att tänka på vad jag ska säga härnäst. Det ger personen utrymme att vara sig själv och gör den klokare. Tack för det utrymme du ger Marie
Så klokt Linda. Att lyssna, inte bara höra, är en konst. 🥰👍
Det här gick rätt in i min själs förråd. Att just se det som en styrka att varje ord räknas som en omsorgsfullhet som uttrycks utifrån djup förankring. Faktiskt autencitet…. Vi kan på det sätt vara ljusbärare i världen.
Så fint sagt. Att vara ljusbärare är en viktig uppgift. Tack Kristina ☺️❤️👍
Har alltid varit den tysta. Lyssnar och lär. Visst svarar jag vid frågor. Men det är intressant att lyssna på folks pladder. Det finns så många Egon som tror att man behöver höras för att finnas.
Tack för din kommentar. Ja, emellanåt är det rätt skönt att bara lyssna. 🥰