Sommaren vi tänkt oss

Vi har en sommar i huvudet långt innan den börjat. Och så kommer en annan. Om att sluta jämföra och börja se den som faktiskt är.

Vi har den klar redan i mars. Den där sommaren som ska innehålla oceaner av tid där allt får plats. Där vi äntligen vilar. Där vi gör det vi alltid skjutit på. Den ska bli en sån där sommar man pratar om i flera år. Och den ska läka oss lite, vi ska komma ut på andra sidan lättare än vi gick in.

Vi ritar in solskenet, de långa middagarna, lugnet, glädjen. Vi färglägger vänner som dyker upp, samtal som flyter, dagar som inte tar slut för fort.

En drömbild. Det är vad det är. En drömbild vi själva målat fram långt innan sommaren ens hunnit börja.

Och så kommer sommaren. Du vet den verkliga.

Vi har äntligen de där lediga dagarna och de är fina, fast något inom oss är rastlöst istället för fyllt. Vi sitter med vännen vi längtat efter att träffa, det blir trevligt, det blir bara inte det vi tänkt oss. Vi har bjudit hem, det har varit fint, alla har gått, och vi står i köket och undrar varför det inte kändes mer.

Och då dyker den upp. Den lilla rösten. Den som undrar varför vi inte njöt mer. Varför vi inte var där. Vad det är med oss egentligen.

Men du, det är inte oss det är något med. Det är att vi har två somrar att hålla reda på. Den vi drömt fram och den vi faktiskt har. Och vi mäter hela tiden. Är det här skönt nog? Räcker det här som minne? Är det här vad jag ville med juli?

Så det är inte vi som ställer frågorna. Det är drömbilden.

Drömbilden är en sommar vi tänkt oss. Den verkliga är något annat. Mer ojämn. Mer levande. Och, om vi ska vara ärliga, mycket mer vår.

Att reflektera över

Hur ser din drömbild av sommaren ut?

Vad har redan hänt denna sommar som inte var med i den?

Du är varmt välkommen att dela dina tankar i kommentarsfältet nedan. Om du vill vara anonym anger du bara ditt förnamn eller ett alias.

blommaFå fler reflektioner som denna

Jag skriver till dig varje söndag med texter om det du känner igen. Reflektion som hjälper dig komma hem till dig själv.

Kommer varje söndag. Kostar inget. Du kan hoppa av när som helst.

blommaDu kanske också gillar

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

12 reaktioner på ”Sommaren vi tänkt oss”

  1. Elena nikolic

    Om det bara var fenna sommaren.Alla drömmar om livet,drömjobb vi ska hitta och duga till för att behålla,drömältenskap man ska skapa och se till att den varar evigt,drömbarn man ska föda ,uppföda,uppfostra,drömrelationer med vänner och släkt man ska upprätthålla och hålla vid livet,drömhem man ska inreda…Alla som aldrig blev …Men som finns av någon under levande!!!Tacksam att du skrev och jag fångat de insitsgivandenradena som ger både förståelse och försonelse.Tack för alla dina inlägg ,önskar dig många levandenårstider och mig många av dina delade klokheter i framtiden…

    1. Ja men visst är det så. Vi kan bli fångade i en slags kravfylld förväntan när det gäller livet i stort. Tack för att du delar med dig Elena. 🥰

  2. Vilken bra fråga, jag försöker att inte planera in så mycket och inte när i så fall. Vill kunna ta dagen lite som det kommer läsa böcker å annat sånt trevligt..
    De gånger jag planerat in stora saker så har det bara gått åt skogen

  3. Jag drömmer om att bli förälskad i en man som tar mig med storm!! Och spendera tid med honom i sommar. Eller att tillbringa några dagar med väninna i Stockholm eller Göteborg.
    Jag kommer ha fullt sjå o fylla mina semesterveckor i sommar. Jag trivs med mitt liv men är i en fas där jag inte riktigt vet vem jag är o min ” funktion ” i livet. Däremot har jag mkt o se fram emot vilket jag är otroligt glad över. Ett nytt jobb i augusti o en flytt till en jättemysig lya som bara är min! Inga barn att ta hänsyn till samtidigt känns det lite konstigt att de inte är ” inräknade ”. Så sommaren känns som ett tomt rum som jag bara ska passera. Lite sorgligt då allt ska vara så härligt o fint då o ” man” ska njuta av ljuset o långa dagar. Men så är det inte för mig, kommer bli drygt. Men jag ska försöka hålla i min träning, ta bilen på dagsturer om o när lusten faller in. Och försöka njuta av mitt egna sällskap o strunta i allas fantastiska inlägg på Instagram. Jättekul såklart att dela med sig men oxå liiite provocerande.

    1. Låter som du är på väg att lämna något gammalt och gå in i ett något nytt. I dessa skiften uppstår ofta det ”tomrum” som du sätter ord på. Eller snarare väntrum. En plats där man kan vänta in framtiden men också sig själv. Tack för dina rader Camilla. 🥰

  4. ”Sommaren vi längtar efter”
    När jag läser din text blir jag lite fundersam.
    Längtar alla efter långa lediga dagar med mycket vila? Längtar de att få äta långa middagar och har vänner som dyker upp ?
    Jag har i flera år varit sjukskriven pga en operation som ”ställde till elände” och har haft många långa ”lediga dagar med ofrivillig vila” och ”oförmåga att äta” . Så mycket som jag inte orkat/ kunnat göra. Tappade arbete, arbetskamrater och allt ”socialt liv” ,har inte kunnat planera / vågat längta efter något ,bara fått anpassa livet efter hälsan. Så min längtan handlar mer om att SLIPPA de långa ensamma dagarna ,slippa vila ,få ork och lust tillbaka och kanske få träffa nya vänner att dela upplevelser med. Min önskan och längtan är först god hälsa, sol och värme och lagom med aktiviteter.

    1. Tack för att du delar med dig Agneta. Det ger så mycket att alla perspektiv och upplevelser får komma till uttryck i ett forum som detta. 🥰

  5. Hej Marie, intressant tanke. Drömbilden och det verkliga. Gäller det mesta. Jag hinner aldrig allt jag drömmer om. Vill så mycket men häromdagen dök det bara upp. Något jag inte väntat mig. Fångade ett tillfälle i flykten och det var så berikande. En udda och inspirerande konstutställning. Ett minne att bära med lätthet.

  6. Anna Olsson

    Jag har nog ingen drömbild av sommaren. Däremot överväldigas jag i år liksom alla andra somrar av naturen, växtligheten, dofterna, fågelkvittret i trädgården, förundras över att jag över huvud taget har fått (låna) en trädgård att njuta av, skog och strand att besöka . Inget är självklart att få uppleva längre. Somliga bjudningar blir inte så bra, maten inte så god som utlovats i recepten, stämningen därav litet mer spänd, men minnet av detta bleknar och ersätts av annat som blir bättre, kanske jag lever mer i verkligheten nu, vid 78 års ålder?