Det finns en tyngd vi burit så länge att vi glömt att den är där. Vi tror att det är så här det känns att vara vuxen. Att bry sig. Att vara en sådan som ställer upp. Vi kallar det omtanke, ansvar, kärlek. Och märker inte att vi nästan dignar under det.
Men tänk om en del av det vi bär inte är kärlek alls. Utan något vi lagt ovanpå den. Ett ansvar för hur det går för alla andra. En vikt vi tagit på oss, fast ingen bett oss. Och som vi skulle kunna lägga ner. Utan att kärleken följer med.
Hur skulle det se ut?
Bevakningen tystnar. Den tysta uppmärksamheten som alltid gått i bakgrunden, vem mår hur, vem behöver vad, får vila. Vi bryr oss precis lika mycket. Vi har dem precis lika kära. Men vi håller inte längre reda på allt åt dem.
Vi kan lyssna utan att det blir vårt att lösa. Någon berättar om något svårt, och vi är där. Närmare än förr, för nu orkar vi lyssna hela vägen. Vi bär bara inte hem det efteråt. Det får vara deras.
Vi får finnas mitt ibland dem, utan att försvinna själva. För det var det som hände någonstans på vägen. Vi fanns överallt och för alla, men aldrig riktigt hos oss själva.
Tänk att få vara med på riktigt. Inte halvt här och halvt hos någon annan. Utan hela oss, här och nu. Tillsammans med dem vi bryr oss om.
Vi släppte aldrig taget om dem. Vi fick bara tag på oss själva.
Att reflektera över
Var i ditt liv finns det knappt plats för dig själv?
Vad skulle du vilja fylla den platsen med, om den öppnade sig?
Du är varmt välkommen att dela dina tankar i kommentarsfältet nedan. Om du vill vara anonym anger du bara ditt förnamn eller ett alias.
Är det ditt att bära?
Vi som bryr oss har länge känt att det bara funnits två vägar. Bära allt eller sluta bry oss. Men det finns en tredje. Att bry sig precis lika mycket och ändå välja vad man bär.
Det är det vi övar i kursen Bara ditt ansvar. Tre live-workshops på Zoom i september där vi tittar på vad som faktiskt är ditt och hur du lägger ner det som aldrig var ditt att bära.
Anmälan är öppen nu. Läs mer här
Få fler reflektioner som denna
Du kanske också gillar