Vi scrollar vidare. Men både bilden och den där unkna känslan ligger kvar. Du vet den man får när man ser någon ligga utfläkt i en solstol mitt på en vanlig torsdag. Själv har man knappt tid att gå på toaletten för allt som måste göras innan klockan slår helg.
Nej, för slitvargar som oss finns inte tid för lättja mitt i vardagens bestyr. Vi har saker att göra. Listor som ska betas av. Människor som ska tas om hand.
Fast mellan dig och mig. Det där om listor och människor och att inte ha tid. Det stämmer till viss del men det är inte hela sanningen.
Bakom allt slitet finns en längtan vi burit på länge. En längtan som dykt upp som avundsjuka. Som oförståelse inför dem som tillåter sig. En längtan efter att få andas ut. Sitta still. Ja, ligga i solen en helt vanlig torsdag.
Men tänk om vi gav den lite plats. Inte en hel eftermiddag. Bara som små strimmor i vardagen.
Vi kan stanna kvar lite till. Låta samtalet dröja kvar i kroppen efter att vännen gått. Sitta vid bordet och känna att middagen faktiskt var trevlig. Gå den sista biten hem utan att tänka på vad som väntar. Stunden behövde inte leda någonstans. Den räckte som den var.
Vi kan göra en sak i taget. Dricka morgonkaffet utan att kolla nyheterna. Sitta i samtalet utan att halvt tänka på middagen. Gå en promenad med bara promenaden som sällskap. Då smakar kaffet. Då djupnar samtalet. Då märker vi att vi lever just nu.
Vi kan göra något bara för att det är kul. Dansa i köket medan kaffet bryggs. Plocka en blomma från rabatten för att den är vacker. Ringa en vän bara för få skratta tillsammans. Ingen poäng. Ingen nytta. Bara för att det är kul.
Inga stora gester. Bara lite utrymme för det vi länge längtat efter. Som att lägga sig i solen för en liten stund. Och slitvargen? Hon ligger och dåsar bredvid.
Att reflektera över
Vilket av de tre sätten lockar dig mest just nu?
Vilken liten strimma skulle du kunna ge dig redan idag?
Du är varmt välkommen att dela dina tankar i kommentarsfältet nedan. Om du vill vara anonym anger du bara ditt förnamn eller ett alias.
Få fler reflektioner som denna
Du kanske också gillar
Vilket av de tre sätten lockar dig mest just nu?
Att kunna stanna kvar i samtalet utan att rusa vidare.
Vilken liten strimma skulle du kunna ge dig redan idag?
Att utan antaganden före samtalet, verkligen lyssna in vad den andre säger. Och att vara mera tydlig med vad jag själv tänker.
Vilken intressant och givande iakttagelse. Tack Fiona. 🥰
Plocka en blomma och njuta över skönheten
Dricka kaffe bara utan att planera omsorg om andra.
Känna smaken på mat och kaffe
Vackra vardagliga ting. Tack Karin. 🥰
Det med att bara göra nått kul bara för att försöker jag ofta göra senast när jag städade så la jag ner sakerna å tog dragspelet å spelade en stund…
Ringa till nån vän bara för att är också en bra sak tycker jag.
Tack för dessa delade ord
Åh, du spelar dragspel. Så underbart Anki. Man blir ju glad av bara tanken.🥰👍
Jag har ett ”Du-borde-göra-något-spöke” hängandes över mig i perioder… Han är svår att hantera och kryper in under skinnet som elektricitet i kroppen. Så när jag lägger mig i soffan för att slappa en stund så blir det liksom ingen mening med det – det kryper i mig överallt och tankarna studsar som pingisbollar!
Hörde om att det fanns en del urtidsmänniskor som var extra vaksamma och kunde räkna ut/förutse katastrofer… Känns som min urtidsmänniska var en sån som tyvärr löpt fullkomligt amok nu!!! Jag brukar försöka ta ett snack med honom för att få honom att lugna ner sig – går sisådär 😏
Uppskattar mycket både Maries kloka tankar och era kommentarer! ”Jag BEHÖVER en stund i solen” ska jag ta till mig 💕
Så intressant att det är en ’han’ du talar om, har du reflekterat över det? Vad händer om du byter ut ’han’ mot en ’hon’? Det med urtidsmänniskan är kanske något att fundera mer över. tycker jag alltså, för egen del…
😃 Jo jag är medveten om att mitt spöke har blivit en han. Det är nog mest att det känns som en han – inte mer djupt än så.
Vilken underbar bild Åsa. Kan se honom framför mig men spjutet i hand. Han behöver nog också en stund i solen. 😀❤️
Oj vad jag känner igen mig i dina tankar.
Lever som förtidspensionär pga upprepade utmattningssyndrom…och ändå vill jag kunna göra nån ”nytta” varje dag!
-Hur sjukt är inte det?
Som om nån står bakom mig och säger att jag inte duger annars, eller känner mig lat.
Inte undra på att jag hamnade där jag är!//Sanna
Jag har svårt för att ta tid till mig själv fast jag är pensionär sedan 4 år.
Jag planerar mina dagar för hur jag kan hjälpa andra som har mindre tid eller inte mår bra. Har alltid fyllt mina dagar effektivt och ”skyndat” mig för att hinna vila. Delar upp dagen i timmar o hur de ska användas.
Det är helt galet. Mitt förnuft fattar det men jag känner mig inte hel och tillfreds om jag inte är ”nyttig”.
Vill väl ha bekräftelse på att jag är hjälpsam och duktig.
Just i dag sitter jag ner på altanen där har jag inte tillbringat många timmar ännu i vår.
Hur hittar man balansen??
Vad bra att du sitter på altanen! Sitt kvar en stund till, och skapa fler stunder för dig själv, på altanen, det låter som en bta början!
Tack för att du delar med dig Kristina. Du sätter ord på mångas upplevelse. Att få tillgång till mer tid som pensionär innebär inte automatiskt att man ger den till sig själv. Det finns ju många som ska tas om hand. Jag tror på små steg för att hitta sin egen inre balans. Att upptäcka ”obalansen” som du nu gör är ju ett sådant steg, Och när jag tänker efter, inte så litet. 🥰
Jag stannar kvar i och njuter av ögonblicken som ger mig energi och glädje, så ofta jag kan. + Delar dem gärna med andra människor som jag gillar. Det räcker långt, i en värld som ju ändå inte går att styra så mycket över, bara Mitt här o nu, är…
💗
❤️
Precis så. Det är så mycket som snurrar och oroar i vår omvärld just nu och ett sätt att hantera det hela är att ta hand om sin egen mindre. Vårda den. 🥰
Godmorgon alla ’därute’!
Utan att förhäva mig, så tror jag att jag är ’bra’ på alla 3 exempel.
Efter en tillvaro med flera depressioner, så har jag sakta men säkert tvingats stanna upp,
o reflektera över vad som betyder något i detta liv. Jag är mycket tacksam över Maries ’Bli mera du’, som dimper ner med regelbundenhet i inkorgen, de ’göder’ mina livstankar.
Tack🙏
Tack Susanne för att du delar med dig av dina härliga energi. Att ta sig igenom något svårt kan verkligen få en att omvärdera. 🥰
Det kanske kommer med erfarenheterna, åldern minnet av hur utmattningen kändes för något år sedan.
Man drar I handbromsen då och då och är i nuet.
Jag är en slitvarg som idag säger Nej tack till en del av andras måsten.
Jag behöver kaffet i solen, läsa en bok ett par timmar. Ska öva lite till på att bli bättre på att bara vara.
Så klokt och omtänksamt mot dig själv Anna. Jag övar mig också. Tycker att jag blivit betydligt bättre på att ta pauser regelbundet och att känna in min kropp på olika sätt. 🥰