“Vad skönt att höra att det känns bättre.”
Vi säger det och vi menar det. Och samtidigt känner vi hur våra egna axlar sjunker. Vi har ju oroat oss ett tag nu. Tänkt på henne lite för ofta. Frågat oss hur hon haft det. Och nu när hon låter som sig själv igen, ja, då kan vi äntligen slappna av.
Och så är det. Hela tiden. Vårt lugn kommer när de mår bra och försvinner när de inte gör det. Vi mår bra, om de mår bra. Vi är lugna, när de är lugna. Och utan att vi riktigt tänkt på det har vårt eget mående blivit beroende av deras.
Så när någon vi bryr oss om har det tungt, kan vi inte släppa det. Vi ringer, peppar, kommer med förslag. Vi gör allt för att få dem på fötter igen. Först när de mår bra kan vi andas ut.
Men det är något som inte stämmer. För ju mer vi tar på oss av deras oro, desto oroligare blir vi själva. Vi gick dit för att hitta lugnet. Men istället bar vi hem ännu mer av det som tyngde.
Och det säger ju oss något, inte sant? Att lugnet vi sökt aldrig fanns hos dem.
Vi har letat på samma ställe hela tiden. Hos andra. Aldrig någon annanstans.
Men det finns ett annat ställe. Mycket närmare än vi tror.
Att reflektera över
Vems mående går du och bär på just nu?
Hur skulle din dag se ut om du fick släppa det en stund?
Du är varmt välkommen att dela dina tankar i kommentarsfältet nedan. Om du vill vara anonym anger du bara ditt förnamn eller ett alias.
Få fler reflektioner som denna
Du kanske också gillar
Jsg skulle bli mycket gladare och mer avslappnad och bry mig om mig själv mer och inse att det är ju jag som behöver omtanke och kärlek och en varm sann kram
Mmm. Låter skönt. Tack Ann.🥰
Har svårt att inte äga min mammas problem och ledsamhet hon är 95 år och jag har alltid ”ställt upp” på henne. Mår själv inte bra har en dotter som inte har det lätt heller. Orkar inte med alla hur prioriterar man då…..
Det låter tungt Marie. Det jag tänker jag läser dina rader är att du skriver ”alla” istället för ”allt”. Det kan vara en fingervisning om att du bär på deras mående. Om du istället börja tänka på ”hur” du kan hjälpa blir det mer konkret för dig. Det är ju betydligt lättare att prioritera uppgifter än personer. ❤️
Hej!
Intressant har alltid tagit in hur andra mår/mått kunde gå på stan å ta in fast då visste jag inte att jag tog in nån annans mående. Jag trodde att det var jag som helt plötsligt blev ledsen eller fick ångest eller va det nu va, sen lärde jag mig att det inte var mina känslor så nu ser jag mig omkring å ser då ofta den som sänder ut. Är skönt att kunna förstå att det inte är mitt… men har fortfarande svårt när det är mina nära å kära som mår dåligt… är ju sån där extrem empat (eller va det heter).
Ja, vilken lättnad för dig Anki. Att du kan skilja på ditt och deras. Och jag håller med. Det är svårare ju närmare man står den som hard et svårt. ❤️
Har burit tonårsdotterns dåliga mående i 4 år. Jag håller på att gå sönder. Samtidigt som jag förstår att jag måste ta hand om mig själv för att kunna ta hand om andra.
Det svåra är att veta vad som är mitt att bära, var gränsen mellan hjälpa och stjälpa går.
Åh, det är så tufft med gränsen mellan förälder och minderårigt barn. Där har man ju fortfarande ett föräldraansvar. Precis som du själv säger så hjälper det ingen av er om du själv går i sönder. Så jag tänker att det finns gränser även här man behöver upprätthålla. Oron och skuldkänslorna brukar tära en hel del till exempel. Vad kan du påverka? Vad är ditt bära? ❤️