Odla våra styrkor

Vi turades om, Anders, Björn och jag. Rensade ogräs i en trädgård med alldeles för många rabatter. Efter pappas oväntade bortgång några år tidigare föll trädgården på vår gemensamma lott. Det var vårt sätt att hjälpa mamma.

Odla våra styrkor symboliseras av ogräs som sticker upp i förgrunden med en soluppgång i bakgrunden.

Det blev en del tjafs om vems tur det var och hur noga uppgiften utfördes. Men mer än så lämnade denna syssla efter sig en stark negativ laddning kring trädgårdar. Ingen av oss förknippar längre en trädgård med blommande växter eller fruktbärande träd. Istället ser vi ogräs som ska rensas för att rabatten ska vara snygg.

Det slår mig nu hur likt detta är vårt förhållande till oss själva. När vi ständigt fokuserar på det negativa missar vi våra styrkor. Vi blir så upptagna med att notera brister att vi bara ser själens ogräs. Inte dess prunkande blommor.

Men det finns ett annat sätt att se på saken. Ett sätt som låter oss odla vår inre trädgård med mer omsorg.

I motgångens tider kan vi notera de styrkor vi använder för att ta oss igenom. Se dem som sega rötter som håller oss stadigt förankrade. Och när medgången kommer kan vi uppmärksamma de egenskaper som bidrog, istället för att vifta bort dem.

Genom att uppmärksamma våra styrkor i såväl med- som motgång ser vi allt som redan blomstrar inom oss. Det handlar om att skapa balans i vår inre trädgård. Låt oss vattna det som fungerar och ge näring till våra förmågor. Låt oss odla våra styrkor.

Vilka styrkor har hjälpt dig genom svåra tider? Hur kan du ge mer näring till dessa? Dela dina tankar i kommentarsfältet nedan. Tillsammans kan vi inspirera varandra att se och vårda våra inre trädgårdar.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

24 reaktioner på ”Odla våra styrkor”

  1. Min envishet som ställde till det för mig tidigare i livet och drev mig att prestera mer än jag orkade, har också varit en tillgång när jag tog mig ur utmattningen. Jo, du kan lite och då o då har varit mantrat. Skvättmetoden kallar jag den, att inte göra allt eller inget utan mitt emellan. Tar en förvånande långt…
    Min förmåga till att skapa rutiner som jag använde på behövande skolelever har jag använt på mig själv för att få en fungerande vardag när allt var kaos. Skapade trygghet.
    Nyfikenhet på nya metoder/ sätt att må bättre har fått mig att pröva många saker och behålla de bästa.

    1. Tack Karin för att du delar med dig. Din ”skvättmetod” låter som ett både klokt och kärleksfullt sätt att återhämta sig på. Och att skapa rutiner för dig själv, precis som du gjort för dina elever, visar på kreativ problemlösning. Fina styrkor du har odlat! ❤️🌱

  2. Jag har en lugn och positiv ”grundton” och ett stort tålamod. Det har hjälpt mig genom de tuffaste perioderna i mitt liv på så sätt att jag kunnat hitta tilltro till att det kommer bättre dagar och att jag kommer att lära mig om mig själv genom det som händer. I efterhand kan jag se att många av prövningarna gör livet bättre, efteråt, fast det gäller ju att man klarar av att gå igenom dem…
    Jag har lätt att känna glädje över ”små” saker.

    1. Tack Ylva för din fina reflektion. Ditt lugn, din positiva inställning och ditt tålamod är verkligen starka sidor. Att se ljuset när det är svårt och att lära sig av det som gått snett är värdefulla gåvor. Det är också gott att se att du kan glädjas över livets små mirakler. Tack för att du delar dina tankar. ❤️🌸

  3. Marie Fridholm

    Hej,
    Tack för alla kloka och fina ord, njuter att få läsa.💚
    Jag växte upp med en sommarstuga som mina föräldrar köpte när jag var 7 år , tiden gick jag trivdes inte så bra där när jag blev äldre och fick egen familj, kämpade att åka dit och hjälpa till tills jag för 1 år sedan, 60 år förstod att JAG har aldrig valt sommarstuga det var ju mina föräldrar som gjorde det, jag känner mig tvungen att hjälpa till.
    Nu i sommar har jag stannat hemma imitt hus för där känner jag att jag mår bra. Tänk vad man gör för att vara tilllags….💔

    1. Tack Marie för att du delar din personliga resa. Din insikt om sommarstugan och att du nu väljer att stanna där du mår bra är verkligen inspirerande. Det tar mod att bryta invanda mönster och sätta sina egna behov först. Särskilt när det handlar om familjetraditioner. Din berättelse påminner oss om vikten av att lyssna inåt och göra val som stämmer överens med vårt eget välmående. Bra jobbat att du har tagit det steget! ❤️🏡

  4. Hej Marie,
    Din beskrivning om att rensa i trädgården fick mig att tänka pp när skulle hjälpa mor med det. Det tråkiga var att jag inte visst skillnad på vad som var ogräs och inte ogräs. I mina ögon var allt grönt och fint. Fick beröm av mor, men visste ju att det förtjänade jag inte. Inte är det en styrka att få beröm för ett dåligt utfört arbete. Tror at mor visste mina begränsningar i just det. Min styrka är kanske att jag kan ta mig igenom ganska svåra förhållande med livet i behåll. Under ett antal år knarkade dotter, hade ingenstans att bo och jag hade mycket svårt att inte släppa in henne om hon knackade på fönstret om natten och det ösregnade. Kom så småningom underfund med att ingenting jag gjorde hjälpte, då tyckte jag det var en styrka att släppa taget. det svåraste jag gjort, men det ledde till att hon själv tog tag i det. Idag är det länge sedan. När det gäller mig själv har jag mycket svårt att se vilka mina styrkor är. De är i alla fall inte att se skillnad på ogräs och inte ogräs i en rabatt.
    allt som är grönt och fint behöver inte vara ogräs. Ibland märker jag att det som från början verkade bra visade sig senare vara riktigt ogräs, Tränar på att kapa det när det visar sig

    1. Tack Ante för din djupa och ärliga reflektion. Att släppa taget om en nära anhörig, särskilt sitt barn, är otroligt svårt även när man vet att det är det bästa. Ditt mod i den situationen är beundransvärt. Tänker också att din godhet (=din styrka) lyser igenom i hur du ser skönhet i allt grönt, även i ”ogräset”. Tack för att du delar dina tankar.❤️🙏

  5. Britt Pålsson

    När jag gick igenom en tuff tid, fokuserade jag på de små glädjeämnena och på allt som var bra. Det som är lätt ta för givet. Tankar på hur mycket jag älskade min familj och tvärtom. Också yoga. Det fick min kropp i balans. Blev återladdad med energi efter varje pass.

    1. Tack Britt för att du delar din erfarenhet. Din förmåga att fokusera på det positiva även i tuffa tider är verkligen inspirerande. Att uppskatta de små glädjeämnena och yoga som ett verktyg för balans och energi – vilka fina styrkor du har odlat! Din insikt påminner oss om kraften i tacksamhet och självomsorg. ❤️🧘‍♀️🌸

  6. Här kommer nåt kort och spontant från mig:

    Tror min envishet och önskan att vilja och behöva ’hitta rätt’ är en styrka i rätt sammanhang. Jag ger inte upp så lätt. Och jag är rätt bra på att uthärda tråkiga uppgifter om grundanledningen är den rätta.
    Jag är hyfsat prestigelös och det gör att jag kommer nära och får veta saker och människor som gör livet mer intressant. Jag har en medfödd nyfikenhet på mänsklig psykologi och hur drivkrafter och saker blir som de blir. Det hjälper mig att förstå hur saker hänger ihop och då blir det lättare att ta beslut för andra som kan bli bra. Jag misstänker att det gör mig medmänsklig också. Åtminstone ibland.

    1. Tack Anna för din öppenhjärtiga reflektion. Din förmåga att se styrkor i envishet, uthållighet och nyfikenhet är inspirerande. Din insikt om hur dessa egenskaper hjälper dig i livet och i ditt arbete med andra är verkligen värdefull. Och ja, din nyfikenhet och förståelse bidrar säkert till din medmänsklighet – mer än bara ibland! ❤️🌿

  7. Jag är i ett mörker av ogräs nu. Håller precis på att hitta mina sega rötter. Var de än är. Kram Sarah

    1. Tack Sarah för din ärliga delning. Att du letar efter dina sega rötter mitt i mörkret visar både på styrka och mod. Håll ut – de finns där. ❤️🌳

  8. Min fantasi är definitivt min främsta styrka liksom min ord-och språkförmåga. Med den kombon kan jag trolla fram hopp i de mörkaste stunder. Dessutom har jag arbetat bort (nåja, nästan) mitt bristperspektiv på saker och människor vilket gör att jag har lite högre tolerans för ”ogräs”. Jag är inte helt nollställd här, har lite stress över det faktiska ogräset längs häcken nu, men är tillräckligt accepterande för både mänskligt beteende och icke-perfekta rabatter.

    Jag har dessutom lärt mig att ”räcka finger” åt dels hardcoretränare som tror att alla mina problem skulle lösa sig om jag bara sprang ett maraton eller gick ett HIIT-pass om dagen, dels till programmeringsvurmare som tror att alla mina elever skulle klara sina studier bara jag klickar på RÄTT ikon eller väljer RÄTT funktion på den digitala tekniken plattformen.

    1. Tack Viktoria för din härliga reflektion! Din kombination av fantasi och språkförmåga låter som en verklig superkraft för att skapa hopp. Och vilken fin insikt du har om att vara mer accepterande – både mot människors ofullkomligheter och mot ogräset i rabatten. Din förmåga att sätta gränser mot välmenande men missledande råd är imponerande – ibland behöver man faktiskt ”räcka finger” åt orealistiska förväntningar, om än bara i tanken. Det är befriande att höra hur du har hittat din egen väg. Tack för att du delar med dig och sprider lite glimt-i-ögat-visdom! 💪😊🌻

  9. Lisbet Björklund

    Omtankes till min mejlbox är bra. Detta med att fundera på HUR man tar sig igenom jobbiga saker ( på jobbet för min del, varit utmattad och jobbar 100% men kämpar med att jobba i team och min självkänsla, har svårt att våga ta beslut, tänker att varje ARB. Uppgift är jobbig och krånglig och tar tid.) Har aldrig funderat på HUR jag gör med varje uppgift! Men vilket bra tips!!! Tack!!

    1. Tack Lisbet för dina varma ord om Omtankar. Det gläder mig att du finner dem värdefulla. Din insikt om att reflektera över HUR du hanterar utmaningar på jobbet är verkligen kraftfull. Att uppmärksamma dina tillvägagångssätt kan stärka din självkänsla och beslutsförmåga. Det är fint att du delar din resa med oss. 💖🌟🙏

  10. Suzanne Wallman

    Att aldrig ge upp, jag fortsätter framåt och tror att problemet ska lösa sig. Det gör det.
    Att vilja utvecklas, att komma vidare, se saker ur ett nytt perspektiv för att det är så vi inte stagnerar.
    En annan sak är att gråta, det renar själen så att den känns ny igen.

    1. Tack Suzanne för att du delar dina tankar. Din beslutsamhet att aldrig ge upp och din öppenhet för nya perspektiv är inspirerande. Och ja, tårarna kan verkligen vara helande. Dina ord inspirerar och påminner oss om de många sätt vi kan ta hand om oss själva på. ❤️🌱🙏