Knyta en halsduk runt din själ

Det är tur att vi har årstider, tänker jag medan jag lindar min favorithalsduk ett extra varv runt halsen. Jag älskar skiftningarna och skulle aldrig trivas i ett land med ständig sommar. Inget är så härligt som att krypa upp i soffhörnet, insvept i en varm filt, efter en underbar sommar med långa utekvällar. Och inget går upp mot att äta höstens första mustiga gryta efter en sommar av lätta sallader och grillat. Skiftningar i väder, värme och ljus – det är det som gör livet, tänker jag medan jag fäster det blinkande röda halsbandet runt Astas hals.

En vinterklädd person står med ryggen mot kameran, blickande ut mot en fjällanskap

Om höstkylan ger oss lov att svepa in oss i mjuka halsdukar och varma jackor, kanske den också kan ge oss tillåtelse att linda in vår själ i extra omsorg. Låt oss skapa en inre motsvarighet till höstens värmande lager. Här är några sätt att knyta en halsduk runt din själ:

❄︎ Omfamna dig själv med värme: Låt självmedkänsla omsluta ditt inre lika mjukt som din favorithalsduk. Påminn dig själv om att det är okej att sakta ner och vila när du behöver det.

❄︎ Skydda dig mot kalla vindar: Använd din inre halsduk som ett skydd mot självkritikens bitande kyla. När negativa tankar dyker upp, bemöt dem med samma omsorg som du ger dig själv en varm kram på en kylig höstdag.

❄︎ Anpassa efter väderlek: Lär dig att justera din självmedkänsla efter livets skiftningar, precis som du väljer rätt halsduk för vädret. Ibland behöver du extra värme och tröst, andra gånger räcker det med en lätt påminnelse om din egen styrka.

Genom att varsamt knyta dessa lager av omsorg runt vår själ, skapar vi en inre värme som kan bära oss genom livets alla årstider. Höstens kyla påminner oss om vikten av att värma både kropp och själ. När vi sveper halsduken runt halsen, låt oss också omfamna vårt inre med samma mjuka omsorg.

För att börja denna resa mot självinsikt, reflektera över:

  • Vilken liten, vardaglig handling gör du för att ta hand om dig själv när höstmörkret tränger sig på?
  • När du tänker på att ”knyta en halsduk runt din själ”, vilken egenskap hos dig själv skulle du vilja omfamna med mer värme och förståelse?

Dela dina tankar i kommentarsfältet nedan. 

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

33 reaktioner på ”Knyta en halsduk runt din själ”

  1. Hösten när den är färgsprakande och frisk är underbar och vacker och det är skönt att få klä på sig, kanske ger en extra trygghet att svepa om sig med något när kroppen. Att se hösten är en sak och att krypa upp i soffan och ta mig an en stickning igen efter sommarens uppehåll.

    Just nu efter 2års sjukskrivning för utmattningssyndrom med depression. Förlorade vi vårt hus i en totalbrand imars och från att vara på väg till 50% arbete blev det krash ner i sjukskrivningen igen. Är nu åter i 25% arbetsträning och jag kämpar väldigt hårt med att hantera min oro/ångest/stress över allt som krävs kring nybygget av huset och hitta balans med utmattningen samtidigt som jag försöker få tillbaka en del av livet med arbetsträning. Just nu när det är som mest skulle jag behöva en stor halsduk kring min hjärna som inte kan släppa något av allt kring husbygget den tjattrar på om det som är och det om ska komma. Och en stor halsduk om mig som säger att det blir bra, att nuet är supertufft och på gränsen till krash och att de jobbiga tankarna bara är tankar. Men gud så svårt det är. Hjärnan tjatar på om hur eländigt och jobbigt det här är. Hur ska du klara det här.

    1. Men oj vilken tuff situation du har Carola. Kan verkligen förstå att oron och stressen tar tag. När jag jobbade inom beroendebehandling brukade vi ge rådet att ta en dag i taget när den inre ångesten härjade som värst. Om även det var för mycket – en timme i taget. ❤️👍

  2. Karin Sjöberg

    Jag har börjat varje dag under hösten med att läsa lite från en inspirerande bok med fokus på positiva saker. Genom att doppa mig och min själ i detta stärkande morgonbad går jag till arbetet och möten med med mer kraft. Möter dagen mer positiv och skapar också mer gott omkring mig. Nyheterna som ofta är oroande och tråkiga väntar jag med till senare under dagen, när min själ inte är lika sårbar.

  3. Tack för påminnelsen. Tänk att man behöver påminnas. Jag behöver börja träna på att vira något runtomkring mig.

  4. Sonja Wollblad

    Jag skulle vilja svepa in mig i en varm och mjuk filt, linda den runt min själ, mitt jag. Linda in mig i värme och kärlek, att jag duger som jag är, att jag inte behöver oroa mig när det stormar runt mig, att jag är omhändertagen och innesluten i värme och kärlek oavsett.

  5. Jag sätter färg på maten då hösten kommer. Ofta lagar jag värmande soppor med gurkmeja, ingefära, örter mm. för att ”mota olle” och får en inre len filt runt magen och även själen.
    Ett annat sätt – går jag i skogen, betraktar naturens skiftningar, känner och doftar hösten. Hittar jag svamp eller bär är det som en gåva. Blir så glad varje gång av deras skönhet.
    Om hösten läser jag böcker. Det är även tid för reflektion och stillhet.
    Älskar hösten! Alla lysande färgerna som om naturens sätt att tacka för den sommaren som gått.
    *Att ha mer tålamod – en egenskap skulle jag önska mig.

  6. Jag tar hand om min kropps behov av näring och rörelse och någorlunda vila. Behöver dock värma värna och samla energi till den delen som behöver skapa, måla, leka, dela med andra.
    Vet inte hur den blivit instängd.

    1. Tack för att delar med dig av dina tankar Ingrid. Jag tror många kan känna igen sig i att kreativiteten blivit innestängd. Tänker att det har att göra med att vi allt för ofta ser vårt ”görande” som något produktivt. Det ”kreativa görandet” kan i och för sig leda någonstans, och på så sätt bli produktivt, men det är inte det som är syftet. Syftet är istället att leka, skapa och låta sig överraskas. Inte riktigt vad vi är vana vid med andra ord. Men förmodligen, eller ganska säkert, något som vi behöver. 😉❤️

  7. Min åsikt om hösten är lite splittrad tycker om färgerna å de klara dagarna men är inte så förtjust i mörkret även om jag älskar att tända ljus 🙂

  8. Jag tänder ljus för att påminna mig om mitt eget ljus i ♥️. Det är lätt man glömmer sin inre glöd. Ljuset står för ljus och värme för mig.

  9. Hösten är för mig hopsamlandets tid. Sockorna på hopkrupen i soffan och många koppar te. Tänder brasan, går inåt i mig själv, drar djupa andetag på morgonens hundpromenad, vilar i livet som också tuffar på i sin takt även i höstens tid. Det är skönt och famnande men också en tid av vemod med tacksamhet och längtan. Behöver balansera väl mellan att vara nära och värna om mina egna stunder.

    1. Mmm. Gillar det där med att se hösten som ”hopsamlandets tid”. Det är ju inte bara löven som man samlar in utan även sig själv. I soffan, i tankarna och inför vintervilan. Tack Helena. 🥰🙏

  10. Kämpar med att komma tillbaka på full tid med att förstå att jag inte kan kontrollera att allt blir gjort, jag måste låta var och en ta sitt ansvar för sina uppgifter. Jag tar det lugnare och nu till höstens mys med att läsa böcker.

    1. Tack för att du delar med dig Lotta. Det där med att ”släppa taget” och dessutom göra det med kärlek är inte så lätt. Så heja dig för att du tränar dig på det.❤️👍

      1. Hej läst vad du skrivit Marie ,och tycker det känns skönt och tänka på den där halsduken runt halsen .Älskar och tända mycket ljus nu ,och gärna plocka in från naturen kastanjer 🌰 löv 🍁.
        Bara ha en kastanj i fickan på jobbet ,och klämma på så härligt lugnande .
        Kram jennie

        1. Tack för din reflektion Jennie. Och kastanjer är lena och fina. Förstår att de kan ha en lugnande effekt. Bra tips att ha en sådan i fickan.😊❤️👍

  11. ●Vardaglig handling. Såg på teven där folk gifte sig med sig själva. Jag prövade att uttala trohet och vänskap med mig själv och det kändes bra. En kul grej att göra.
    ●En egenskap eller karaktärsdrag är att vilja vara ensam, då jag i min uppväxt behövde det som skydd. Ensamhetskänslan behöver en halsduk.

    1. Tack för att du delar mid dig av dina tankar Fiona. Så klokt tänkt. Ensamheten kan ju sannerligen vara ångestfylld om den inte vilar i trygg värme. ❤️👍

  12. För mig är hösten mest färgstarka årstid och samma sak är med känslor.Vad jag har gjort ,vilken väg ska jag ta ,överväger allt möjligt men slutsatsen är att jag måste acceptera och omfamna mig och fortsätta framåt 👍

  13. Otroligt vackert skrivet, jag tog till mig varenda ord och hela jag uppfylldes av en varm och lugnande känsla. Alla årstiden fyller sin roll. Tack 🙏🏻

  14. Madeleine Crooks

    Det var en fin liknelse med höstens nedvarvning till att ta hand om vår själ.
    Jag är dålig på att ta hand om min själv, rusar liksom på framåt hela tiden. Vill så mycket! Tänker att stanna upp kan vara bra, låta saker ske när det sker.
    Kanske ska bli bättre på att tänka att det är ok att det inte händer så mycket. Bädda in min vilja i en mjuk halsduk. Lugna ner min vilja och låta den vila.
    Hoppet om en framtid som är bättre finns där och gör mig stressad. Kanske inte är någon vits att stressa på utan låta det få gro i sin tid.
    Det är skönt att stanna upp, tänka och reflektera. Själen behöver det 🍁

    1. Tack för att du delar med dig Madeleine. Kan känna igen mig i det där med att vilja så mycket att jag inte har tid att ta till vara det som sker nu. Har blivit mycket bättre på det men behöver fortfarande påminna mig om att ”livet, det är det som pågår nu” som någon så klokt sa.❤️👍

  15. Jag älskar också årstidernas skiftningar. De krispiga gnistrande vinterdagarna, vårens skira gröna, ljumma sommarkvällar också hösten alla färger.
    Jag tycker om vemodet när höstlöven faller och njuter av höstens alla dofter.
    Att krypa in i höstmörkret och elda i kaminen, tända alla ljuslyktorna och svepa filten omkring mig är min halsduk för själen. Att ta en lång skogspromenad med hundarna, att plocka in inför den stundande vintern är också en av mina halsdukar. Och känslan att det är helt ok en blåsig mörk novemberdag att bara sitta inne i soffan med sin bok. 🍁🍂