Vi frågar andra om råd, bara för att känna oss mer förvirrade efteråt. Vi läser självhjälpsböcker och följer checklistor, men känner oss alltmer vilsna. Vi speglar oss i andras lösningar och livsval, men tappar bort vår egen riktning.
Det är tröttsamt att hela tiden söka svaret utanför sig själv. Huvudet far iväg på sin jakt efter den perfekta lösningen. Medan kroppen och känslan blir lämnade kvar på perrongen. Med varje nytt råd blir avståndet större till vår egen röst. Till det vi egentligen redan vet.
Och där, i själva sökandet efter svaren, ligger det motsägelsefulla. Ju mer vi letar där ute, desto längre kommer vi från det som redan finns inom oss. Det blir som att springa från den enda plats där svaret verkligen finns.
Jag tänker att vi behöver bli hela igen. Låta huvudet återvända till kroppen och känslan, så att alla delar kan samarbeta i sökandet efter vår egen sanning.
Huvudet vill lösa och ordna, och det är bra. Men när det ensamt får styra blir det mest förvirring.
Kroppen känner och minns, spänner sig för det som inte stämmer och släpper när något är rätt.
Och känslan, den kommer först av allt – den tysta vetskapen innan tankarna hinner komplicera.
Det handlar inte om att sluta lyssna på andra eller att stänga ute världen. Men när vi låter alla delar av oss själva vara med vet vi vad vi ska ta till oss och vad vi ska låta passera.
Vägen tillbaka är enkel, även om den inte alltid är lätt. Det börjar med att stanna upp. Känna kontakten med stolen vi sitter på, golvet under våra fötter. Låta andetaget förankra oss i nuet. Och sedan, varsamt lyssna efter vår egen röst. Den som viskar om vad som är rätt för just oss, just nu.
Det blir vår övning i tillit. I att våga dröja kvar i stunden innan svaret kommer. I att låta visheten stiga upp från djupet.
För inom oss finns redan allt vi behöver veta.
Låt oss reflektera tillsammans:
När märker du att du börjat söka för mycket efter svar utanför dig själv?
Vad hjälper dig att stanna upp och lyssna inåt?
Varmt välkommen att dela dina tankar i kommentarsfältet nedan.
Du beskriver och påminner om det som jag redan visste sedan tidigare. Det bästa att läsa och bli påmind om (i din text) är att känslan kommer släppa. Huvudet kommer stängas av. När jag bromsat in och vågar vara. Dock finns det flera faktorer bakom detta fenomen som behöver nystas i. Gamla trauman som triggar och som behöver bli omfamnade. Detta kan jag göra med hjälp av personer som är duktiga på min kropp eller personer som är duktiga på att lyssna. Plötsligt tänds åter hoppet att tillvaron inte kommer att rämna. Igen. Att livet fortsätter och att det kan vara vackert. Små steg är också steg. Ett steg i taget är också steg. Framåt. Vidare. Det finns hopp.
Tack för att du delar dina kloka tankar Doris. Du har så rätt. Anledningen till att vi fastnar i huvudet kan i många fall bero på gamla försvarssystem. Dessa kan monteras ner, varsamt och tryggt, med hjälp av ett proffs. ❤️👍
Tack Marie
När detta året började lovade jag mig att det var ett år då jag skulle prioritera hälsan och kroppen efter många års misskötsel. På gymmet där jag började finns tack och lov även yoga klasser och det har blivit mitt vattenhål under året. När jag är för mycket ” i huvudet” bokar jag en yoga klass och landar tillbaka i mig själv igen. Men även söndags samtalen med dig bidrar till det goda
Tusen tack Ann. Så fint att du känner det som att vi ”samtalar”. Mmm. Jag gillar det. Och gott att höra att du funnit något som skänker lugn. Jag tycker också om den typen av mindfulness. Den som går via kroppen. Gör min egen form av mjukyoga varje morgon där kroppen och jag hittar varandra innan dagen börjar. ❤️
För mig är det viktigaste att sakta ner på farten,andas djupt och ha ett sensitivt bemötande av barn i vuxna i min omnejd.Genom att sänka på rösten minskar jag på användningen av energi,jag sparar energi och blir samtidigt mild mot mig själv vilket ger mig kraft.
Tack för din kloka kommentar Nana. Tänker att det är skönt att få vara i din närhet. 🥰
Hej kon i rätt tid uppsagd från min tjänst som ska flytta till en annan ort. Detta efter 17 år. Detta är så sant som du skriver och tror på det till 100 men inte kunnat sätta ord på och uttrycka det. Tror man ska lyssna på sitt eget driv alla skall liksom in i en mall. Tack
Tack själv Ann. Gott att höra att min text satte ord på det som du själv tänkt. ”Det kloka” finns där inom dig. ❤️👍
1. När ”mitt eget sätt” avviker från min närmsta omgivnings.. jag söker (tyvärr) ofta bekräftelse från omgivningen eftersom jag tvivlar på mig själv, som att jag tänker att ändras sätt är mer rätt.. en sorglig och gnagande inre osäkerhet..
2. I min ensamhet vet jag vad jag vill, då finns ingen annan att jämföra med.. därav gillar jag att vara själv.. helst i rörelse och i naturen.
Tack Lotta och så rätt du har. Det är när vi kan vara i stillhet med oss själva som den där rösten blir tydligare. 🥰
1. Köper böcker , googlar, anmäler mig till digitala föreläsningar, kollar tv- program .
2. Sinnesrobönen hjälper mig, ta upp problemet med min terapeut, gå på AA möten.
Tack Gunilla. Stor igenkänning på 1 och sinnesrobönen på 2. ❤️☺️👍
När märker du att du börjat söka för mycket efter svar utanför dig själv?
När jag ska koppla av. Då börjar tankarna att snurra i negativ riktning.
Vad hjälper dig att stanna upp och lyssna inåt?
Insett att tankar inte alltid är sanningar. Tar in istället att nu ligger jag i min säng, trygg och lyssnar på tystnaden.
Tack Fiona. Så fint du beskriver den där sanningen man ofta får höra: ”du är inte dina tankar”. 🥰👍
Dessa rader kom precis när jag behöver de. Har fastnat i en konflikt inom mig. Huvudets röst att köra över mig själv för att vara en annan person till lags och kroppen och känslorna som vill bromsa. Så tack Marie för påminnelsen.
Tack Katrin. Det låter som att du fann dig själv igen. Gott att ta del av. 🥰
Det svåra att lyssna på sig själv är när andra bestämmer över huvudet på en, utan dialog.
Myndighetspersoner t.ex. som har alldeles för lite tid, och ibland för lite kunskap, för att kunna lyssna och lotsa på ett bra sätt. De bara går efter sina egna yxhuggna regler och individanpassar inte sina beslut.
Så blir individen maktlös och infångad i ett system där det blir mycket svårt/omöjligt att ta ansvar för sitt liv och sin egen situation.
Tänker främst på både Arbetsförmedlingen och Socialtjänsten.
Människorna som jobbar där vill väl, men de saknar verktyg och resurser att lyssna på och ta hänsyn till individen.
Det är kontraproduktivt att det är så. Det är strukturer i myndighetsutövningen som behöver förändras.
Människor springer runt i ett ekorrhjul av arbetslöshet för att handläggare bestämmer över huvudet på dem.
Det leder till stress, handlingsförlamning och vanmakt att bli behandlad på det viset.
Det leder inte fram till ett jobb.
Tack för att du delar dina tankar. Tänker att hjälpande kan vara stjälpande när den enskilde inte alls är med i samtal och beslut. Precis som du skriver. ❤️
Hej!
Ja det va ju lite som det är detta med att inte lyssna på den inre rösten som skriker hallå detta är helt fel väg för dig… man låter hjärnan styra… å tänka att jamen så farligt är det väl inte…
Jag jobbar på att försöka Lyssna på min inre röst…
tack för dina ord
MVH
Anki
Ja, ibland behöver den gasta för full hals för att vi ska lyssna. Tack för dina tankar. Stor igenkänning på den. ❤️👍
Tack för påminnelsen om att lyssna inåt. Dagens värld, full av måsten och flängas hit och dit… Efter att min man hastigt gick bort för dryga 6 år sen har jag lärt mej att njuta av stunden. Se det lilla i det stora. De små glädjesmulorna som finns här och var bara vi låter oss se och känna dem. Le och ta vara på stunden, den kommer faktiskt inte i repris. Försöker landa och andas och lyssna på mitt indre men kommer ofta på mej själv att utföra motstridiga handlingar gentemot vad jag egentligen vill. Jag borde bli bättre på att göra det jag vill och inte det jag borde för att någon annan vill och för att vara andra till lags.
Tusen tack för att du delar med dig Maria. Ja, en sådan dramatisk förändring i ens liv kan verkligen få en att ändra perspektiv. Till det bättre. Fint att få ta del av dina tankar. 🥰🙏
Ja, det där huvudet som alltid ska lösa något, hitta förbättringar, aldrig vara på plats ovanpå nacken. Jag rör mig framåt med huvudet före kroppen. Snart gått en termin frigörande dans och upptäckte att när vi skulle röra oss fort framåt med musiken så låste kag höfterna, bara benen pinnade på under kroppen. Jag liksom har aldrig hela kroppen med mig. Och känslan, vad den har att säga mig, den låter ”uppgiften” gå före allt annat. Men jag börjar bli medveten om denna komplicerade människa som är jag iaf.
Tusen tack Ulrika. Dina rader får mig att minnas en workshop om att få en klarare och tydligare röst genom att andas med magen. Alting låste sig för mig. Jag drog in magen när vi andades i, lät den bli stor som en ballong när vi andades ut. Kunde inte ändra på detta trots att jag förstod att det var helt galet. Huvudet styrde och kunde inte lämna över till kroppen hur jag än försökte. Så jag håller med. Det, till synes, enkla kan bli hur komplext som helst. ❤️❤️❤️
Tack Marie!
Det du skriver känns så sant! Förr har jag sökt svaren genom att titta på andra. Men mer och mer börjat inse att jag kan inte söka svaren om vad jag behöver hos någon annan. De svaren jag behöver finna finns inom mig.
Jag hittar de på lite olika sätt. Genom meditation, vistas i skogen, dans, sång och framför allt lyssna inåt. På hjärtat, vad säger mitt hjärta mig att jag behöver? Vad är mina behov just nu. En sak i taget. Tillit. Lugn. Ibland går det bra, ibland mindre bra. Då tänker jag:
Good enough. Jag kommer veta, eller fatta beslut när jag väl kommer dit, till att jag måste. Då kommer jag veta.
Och så tänker jag ofta: Gör det bästa av det du har just nu. ❤️
Tack igen för dina reflektioner och tankar Marie❣️
Så fint att ta del av hur du har funnit vägen tillbaka till dig själv. Det är en långsam process men så värt det. 🥰👍
Hej! Jag, detta är så sant. Det är när jag gör min yoga eller strax efteråt som jag ALLTID når ned till mig själv. Där kommer svaren. Där kommer vad jag verkligen känner inför något. Det är nästan magiskt och underbart att bli klinkande klar över ngt jag funderat el oroat mig över och ältat.
Tillbaka till kroppen och bort från knoppen!!
Tack för att du delar med dig Elisabet. Vad härligt att du kan märka en sådan omedelbar koppling mellan dig och ditt inre när du gör yoga. 🥰👍
Hej!
Jag märker att jag söker svar utifrån, när jag inte tycker om mig själv tillräckligt tex och dina ord, tex, får mug, att stanna upp och våga fråga mig själv; ”vem är jag och vad vill jag” mm.
Tack Birgitta. Du beskriver det så klart och tydligt. När vi inte tycker om oss själva så letar vi utanför, inte innanför. Och frågan: ”vem är jag och vad vill jag” är ju väldigt bra att ställa sig då. Den börjar rikta fokus rätt igen. 🥰🙏
Så klockren text och budskap. Känner ofta att det är något som skaver men jag vågar inte vara ärlig mot mig själv – fortsätter lite till på det vanliga sättet och bagatelliserar mig själv och vad jag känner- men ju längre åren går, desto större blir skavsåret och livet längre fram ” när barnen blir vuxna” när jag har ekonomi att” krymper….tack för påminnelsen!!
Tack Sofie för din kommentar. Tänker att vi alla gör så. Skjuter upp den där ärligheten mot oss själva så länge det går. Den kräver ju något av oss. Vårt mod. Men den ger oss också något. Frihet. Trygghet. Och glädje.🥰
Har varit på väg att avbryta prenumerationen på dina mail flera gånger för att det har varit för jobbigt att läsa och ta till mej! MEN just detta senaste inlägget fick mej att förstå på allvar att svaren finns inom mej och är bara mina! Tack Marie! Keep up the good work! ♥️
Så gott att du stannade kvar så att du kunde få läsa det här. Tack själv för att du delade med dig. ❤️🙏
Tack vare att följa dig och gå dina kurser har jag fått verktygen att förstå hur det går till att bli hållbar för livet som väntar
Vad gott att höra. Tack Christina. 🥰🙏
Dagens text resonerade så för mig! Jag är en sökare. Av rang. Kände så igen mig jag söker och söker. I böcker, kurser, coacher…. Med förvirring som resultat. Det är som en ångestlindrare, istället för att stanna kvar i känslan söker jag vidare, till ”Det” som ska hjälpa mig. Det finns ju alltid något bättre…… ngn bättre kurs, bok, meditation……
Tack snälla för texten! 🙏🏻🙏🏻🙏🏻
Tack fina Lina. Tror att vi är många som har hyllmeter (faktiska eller digitala) med självhjälpsböcker och ett otal antal kursintyg. Det visar på vår nyfikenhet men kanske också på att vi är sökare. Sökare efter det rätta svaret eller den förlösande lösningen. Tänker att när vi vågar lita på att vi har fått med oss allt vi behöver så kommer alla pusselbitarna så sakta att falla på plats. På det sätt som funkar för oss. 🥰
Jag har jobbat länge på att förstå varför jag känner stress och skav inför alla ”trevliga” sociala sammankomster, som nu kring jul tex. Jag har ställt olika krav på mig att maten ska vara si eller så, pyntet, inredningen ja allt söker jag i media, tidningar och hur andra gör. Till en viss del ok, men det har ju fullständigt tagit över och jag undrar var finns jag, min själ i allt detta letande utanför migsjälv.
Igår fick jag träna på att göra en social träff utifrån ett annat perspektiv, inte superstädat, inte nyduschad, bara ett enda fikabröd till kaffet.
Det blev lagom långt fika och efteråt hade jag fortfarande energi att fortsätta lördagskvällen med min familj.
Känslan? Glad, lättsam och tacksam.
Tak för att du delar med dig så öppet och ärligt. Tänker att det är så tröttande för oss att söka efter våra egna behov och preferenser utanför oss själva. Det blir lätt krav- och ångestfyllt. Därför gör det mig extra glad att läsa att du fann en bit av dig själv igår och att känslan blev god. Det bådar gott. ☺️❤️
Tack för tänkvärd text! Det stämmer för mig. Jag är i mitt huvud och lyssnar inte på vad jag själv egentligen vet är min väg. Jag är också för snabb, har för högt tempo. Jag lyssnar på andra och sedan gör deras svar och åsikter mig mer osäker.
Tack Lussekatten ☺️. Så gott att höra att texten landade mjukt hos dig och att den väckte gensvar. 🥰
Det här inlägget tycker jag mycket om. Det är såhär. Svaren på våra frågor är ofta mångsidiga, och kan hittas och kännas på genom att ge sig tid att känna. Tyvärr har jag behövt en sjukskrivning pga utmattning (hittills ledig 2 mån) för att komma i kontakt med mitt inre igen.
Tack för att du delar med dig. Och det är så trist att vi ska behöva få så stora konsekvenser på vårt stressande innan vi börjar lyssna inåt. Men gott att det finns en möjlighet att vända på det hela. 🥰
Tack för fin text som känns riktad helt till mig. Mitt huvud är alltid först, speedat liksom och när det börjar susa i det så har jag gått för långt igen o igen. Då bryter resten av mig ihop i tröttsamhet och irritation.
Jag har min morgonstund för mig själv, mediterar och låter känslor komma fram.
//MarieLouise
Vad gott att texten landade mjukt hos dig MarieLouise. Känner så igen mig i att huvudet kommer först och drar iväg med full fart. Så bar att du tar en stund för dig själv på morgonen. Det gör gott. ☺️❤️
Hej, jag tror att en del i att tappa bort kontakten med sig själv är tex att gå i skolan, på gott och ont. Man blir präglad på att ständigt göra och prestera det någon annan har bestämt samt spela ett socialt spel med personer man egentligen inte vill umgås med. Här är kroppen ständigt på spänn, slappnar inte av och utrymme för sin egna röst för tillit och nyfikenhet får sällan höras.
Jag själv är också mycket präglad på budskap från tv, film, media. Där uttrycks många normer som kanske inte är mina men som blir till funderingar och känslor av ”borden ”. Kroppen slappnar ej heller här av. Det är lätt att tappa kontakten med sig själv och det man själv ,vill, tycker om, önskar, behöver.
Tack för påminnelsen om att kroppen minns och vet.
Vad fint att du delar med dig av dina tankar Madeleine. Det du skriver om hur vi redan i skolan lär oss att anpassa oss till andras förväntningar är så träffande. Och visst är det precis så. Att både skolan och media kan få oss att tappa bort vår egen röst. Och att kroppen försöker tala om för oss genom sina spänningar att något inte stämmer. Så lätt att bara ”tuffa på”. Bra att bli påmind mellan varven. Även för mig. 🥰