“Ser du den där lilla glipan? Vid taklisten. Jag fick aldrig den att sitta riktigt rätt.”
Vi pekar och visar. Vänner som kommer på besök hade aldrig sett den. De såg ett fint rum. Vi ser den varje gång vi går förbi.
Så är det med det vi själva gjort i ordning. Vi ser bristerna. Andra ser bara helheten.
Och så är det också med oss själva.
Vi ser glipan. Ser var det inte blev som vi tänkt. Hur vi backade från vårt nej i förra veckan. Skammen som dröjde kvar långt efteråt. Att vi är vansinnigt trötta fast vi ler. Vi ser allt vi kämpat med, och fortfarande gör.
Och sen säger någon: “Du verkar lugnare på sistone.” Eller: “Du har blivit bättre på att säga ifrån.” Något vi nästan reflexmässigt avfärdar med ett “Idag kanske. Men du skulle sett mig i tisdags.”
Och det är ju ganska begripligt. Vi lever inifrån. Vet vad det kostar oss. Minns alla gånger vi nästan inte klarade det. Vi mäter mot hur det fortfarande känns. Och inifrån känns det tungt.
Men de andra mäter mot något annat. Mot hur vi brukade vara. Därifrån syns något vi själva inte ser. Att något skiftat. Att vi inte är som förr.
Kanske är det därför vi får öva oss i att lita på andras blick. Inte istället för vår egen. Vid sidan av. För när vi själva inte kan se förändringen, är det fint att veta att någon annan redan gör det.
Att reflektera över
Vad sa någon senast om dig som du hade svårt att ta in?
Vad skulle hända om du nästa gång lät det få vara sant?
Du är varmt välkommen att dela dina tankar i kommentarsfältet nedan. Om du vill vara anonym anger du bara ditt förnamn eller ett alias.
Få fler reflektioner som denna
Du kanske också gillar
Hej,
Reflekterar och tittar in på din sida emellanåt, så lika vi människor är egentligen.
Förstår mig själv mer och mer och därmed även andra.
Upplever att samhället/omgivningen numera har/ger ett offer-fokus, att dåligt mående är det friska, reklam mm signalerar ju typ att det helt friskt/normalt att behöva hjälp och mediciner, dygnet runt dessutom! Som ett inlärt beteende.
Nej.
Och har tröttnat på att många ”kloka råd” (allmänt, inte menat din sida) handlar om att bearbeta sorger och bedrövliga upplevelser…visst kan det vara så, men den uppförsbacken kan man ju gå i all oändlighet!
Man kan ju alltid hitta ännu nån sur känsla nånstans och mala den ett tag…
Nånstans behöver man stoppa.
Jag är 60+ och inser att jag behöver faktiskt byta spår och ”tända lyset igen” och ”bearbeta alla glada känslor, glädje jag upplevt”.
Också. Glöm inte glädjen du upplevt, trots allt.
Och gå vidare nu.
Bli klokare och lära av misstagen, men även glädjas av upplevelsen.
Inte förneka den sidan heller!
Det är både ock!
Vända på steken.
Och gå vidare med lättare känslobagage.
Jag har inte gått en enkel väg genom livet och inser att det är faktiskt jag själv i känslotrasslet som stökat till det mesta, trodde på känslorna istället för på mig själv.
Kram
Tack för din tänkvärda reflektion. Det är viktigt det där med både och. Både glädje och sorg, lätt och tungt, reflektera men också leva. Önskar dig en riktigt skön sommar med både värme och svala dagar. 🥰
Tidig söndagsmorgon öppnar telefonen och där står orden som handlar om mig. Att säga Nej . Min storasyster brukade kalla mig för ditt hjälpsamma hän vad hän betyder vet jag inte.
Jag älskar människor och allt du skrivit stämmer så bra. Nu vid 76 så har jag faktiskt tänkt till eller också är det att tankarna går saktare det går att säga Nej och känslan efter är lite förvånande. Jag kunde stå upp för mig själv men lite samvete gnager mot den jag nekade. Jag fortsätter att träna men känner mig då lite obekväm . Men det blir säkert bra. ALLT är som det ska vara just nu
Precis så. Allt är som det ska var just nu. Förändring sker i små steg och det är inte alltid det känns gott rakt igenom med en gång. Tack för att du delar med dig Ann Louise. ❤️
Så helt klockrent. Min svåger sa för ett bra tag sen till mig”men herregud sluta nu , du ser bara felen, det är samma som Gunhild (min mor) alltid gjorde. Och det fick mig att inse hur jag håller på hela livet. Nu har jag ansträngt mig flera månader att inte bara hitta fel på allt när svågern kommer. Och det har verkligen hjälpt mig. För nu med hjälp av ett traumaprogram som jag precis börjat har jag börjat se så mycket fantastiskt fint det finns. Så mycket mer glädje det blivit i mitt liv. Så tack käre svåger ❤️
Ja, ibland behöver vi få den där speglingen som, visserligen gör ont, men får oss att förändra mönster som vi har kört in i och som inte är bra för oss. Tänker att du har gjort ett fint arbete med dig själv för att den speglingen skulle landa på ett bra sätt. Tack för din ärlighet Bodil. ❤️