Den låg på rätt adress med högt i tak och nyoljad ekparkett. Ett helt år hade jag längtat efter att flytta in, lockad av utsikten mot parken trots trafiken utanför. Men för att ha råd hamnade jag på bottenvåningen med insyn från alla håll. Den febriga förväntningen förvandlades snart till besvikelse. Med gardiner fördragna kände jag mig instängd, otrygg och främmande i mitt eget hem. I min jakt på den perfekta bostaden hade jag missat det viktigaste – att verkligen känna mig hemma.
Och är det inte så vi gör? Söker trygghet utanför oss själva bara för att upptäcka att den aldrig flyttar in.
Vi söker den i prestationer, försöker bygga trygghet genom att fixa, ordna och rätta till. Vi håller alla bollar i luften, planerar för varje eventualitet och tror att perfektion är vägen till inre frid. Men listan blir bara längre och längre tills vi till slut tappar all kontroll.
Vi söker den också i relationer, blir ansvariga för andras välmående och läser av minsta förändring i tonfall. Vi anpassar våra behov efter andras och tar ansvar för känslor som inte är våra. Vi känner oss trygga när omgivningen mår bra men blir också otrygga när den inte gör det.
Och i det yttre söker vi den, väntar på den perfekta situationen när jobbet blir bättre, när barnen flyttar hemifrån, när ekonomin stabiliseras. Då ska vi äntligen få känna oss trygga. Men tryggheten ligger alltid bortom nästa mål.
Nej, tryggheten bor inte flera drömmar bort. Den bor där den alltid bott – under bröstet i sin egen kammare. Den behöver inte perfektion för att fortsätta slå. Bara vår närvaro och vårt tysta lyssnande.
Tre år senare stod jag inför en gammal skånelänga med lutande väggar och flagnande färg. Här hade någon bott och älskat varje vrå. Jag såg bristerna, skavankerna och den taffliga renoveringen. Inget kunde vara mer operfekt. Men genom de ojämna fönstren föll ljuset in och från trädgården hördes bara fåglarnas kvitter. Äntligen kände jag mig hemma.
Att reflektera över:
- Var söker du trygghet utanför dig själv?
- Vilken brist eller skavank i ditt liv har överraskande nog berikat dig?
Dela gärna dina tankar i kommentarsfältet nedan. Om du vill vara anonym anger du bara ditt förnamn eller ett alias.
Jag bor i en lägenhet som för mig är hemma men som det ligger oron vad ska hända ska det rivas eller renoveras och om det renoveras blir det fortfarande mitt hem 🙁
Det måste vara jobbigt att leva med den ovissheten Anki.Tack för att du delar med dig. ❤️🙏
Jag har köpt Förankrad! Ska läsa den igen, tack
Vad roligt Margareta. Låter som att du tycker om den och det gläder mig. 🥰
Jag söker trygghet utanför mig själv i relationer. Jag bär lite oroligt på frågan, är jag värdefull? Får jag vara med?
Tack för reflekterande text.
Ja, i samspelet med andra dyker ofta otryggheten upp. Tack för din reflektion Madeleine. ❤️
Jag söker trygghet i att ta hand om andra, känna mig behövd genom att läsa av andras behov och försöka ”kratta manegen” i alla mina sammanhang. Ogillar irritation och osämja. Försöker göra alla nöjda, men är aldrig nöjd med mig själv, ser bara mina tillkortakommanden och har tappat bort mig själv lite…
Vi är många som kan känna igen oss i din beskrivning. Tusen tack Ingrid för att du delar med dig. ❤️🙏
Jag sökte trygghet genom att ha fina kläder och vara så snygg som möjligt. Nu har jag en överfull garderob, men har insett att jag är inte mitt yttre utan kan sitta med smutsigt hår och utan fancy kläder på ett kafé och ändå känna mig lika intressant och värdefull som jag faktiskt är.
Det är en makalös känsla!
Vilket härligt uttryck för att ha kommit hem till dig. En plast där du kan få var du även en vanlig dag på ett kafé. Tack Ann. 🥰🙏
En sån längtan att hitta mig själv. Vaknar med ångest som håller i sig hela dan. Vågar inte släppa taget om andra runt mig som ska ge mig trygghet. Tex. min man och mina barn. Hur hittar jag lugnet och tryggheten i mig själv.
Har haft det så här sedan jag slutade jobba
Så fint att du vill dela med dig. Förstår att du har det tungt just nu. Ta en dag i taget och om det är för mycket – en timme. Om det håller i sig överväg att söka professionell hjälp Anneth.❤️
Var söker du trygghet utanför dig själv?
Har problem med anknytning, så en trygghet för mig är att att kunna dra mig undan både fysiskt och psykiskt. bort till ett stilla rum i naturen, utan sällskap.
Vilken brist eller skavank i ditt liv har överraskande nog berikat dig?
Att trots anknytningsproblem, så är det förvånande att jag inte har gett upp hoppet om att en dag kunna ta emot, och att kunna ge kärlek till någon.
Ja, du har verkligen en stark inre kärna Fiona. Den har fått dig att inte ge upp och bevarat din mänsklighet trots det du har gått igenom. 🥰