”Livet känns inte så roligt längre”, säger du till din egen spegelbild med en suck. Men som på impuls sträcker du ut tungan och grimasen blir så grotesk att du faktiskt skrattar till. Och i skrattet hittar du en glimt av ditt gamla jag – den som tog livet med en klackspark och vardagen på volley.
Men någonstans på vägen försvann den lättheten. Du blev istället den som alltid ställer upp och som ser till att alla andra har det bra. Den som glömmer att livet också ska vara roligt, lekfullt och fyllt med en massa fåniga grimaser.
Du märkte det inte då men ser det tydligt nu. De små tecknen på att glädjen hade försvunnit.
- När skrattet kom nådde det varken ögon eller mage
- "Det går inte" var svaret innan frågan ens var ställd
- Det du älskade att göra väntade ständigt på rätt tillfälle
- Du sneglade avundsjukt på andras spontanitet men kunde inte själv släppa loss
- Guldkornen i vardagen begravdes under en hög av plikter
- När andra bubblade av skratt kände du mest en underlig tomhet
- Kroppen var utvilad men aptiten på livet fortsatte sin djupsömn
Du möter din spegelbild igen. Drar ut tungan och ler lite snett åt dig själv. Men där är du ju. Du som visste hur livet kunde lekas. Välkommen tillbaka. Och puss på dig min fina.
Att reflektera över:
- Vad gjorde du förr som fick dig att känna dig riktigt levande?
- Vilket litet steg mot mer lekfullhet skulle du kunna ta redan idag?
Dela gärna dina tankar i kommentarsfältet nedan!
Jag tränade mer bara för att det var kul. Jag skapade också mer; stickade, målade, ritade, klippte och klistrade.
Mmm. Det låter som om det finns en massa som väntar på att återupptäckas. Tack Ingrid. 🥰
Jag var ett väldigt lekfullt och busigt barn som liten och kan även känna av detta ännu idag som 60 år , fast man börjar få krämpor både här och där🙄
Mina barnbarn kallar mig för busiga farmor😅
Men något som jag känner jag skulle vilja plocka upp igen som liten åt det äldre typ 12 år är att plocka fram mina gamla rullskridskor och rulla på som man gjorde på den tiden och då med härlig musik i öronen😃👌😍
Underbart med ”busiga farmor”. Och jag håller med. Det går ont litet hör och där. Och stelheten gör sig påmind. I somras skulle jag göra kullerbyttor med barnbarnen och kunde då konstatera att sinnet vill mer än kroppen förmådde. 🤪👍
Jag sjöng mycket både i min ensamhet och i kör, stickade mycket och läste böcker och då flera i veckan. Jag hade inte så stora bekymmer om hur välstädat det var om någon skulle komma. Jag återhämtade mig mer.
Så många fina aktiviteter att återvända till. Tack Marie. ❤️🙏
Ja det låter härligt
lekfull geten har bara försvunnit hos mej
synd nog .
Den går att finna på nytt tack och lov. 🥰
Sitter här å försöker komma ihåg när det var… men vet att när jag spelat å sjungit ihop med andra så ser livet lättare ut i alla fall 🙂
Fått många andra att skratta men vet att mitt skratt hamnar på tvären.
Se om jag kan finna några att spela å sjunga med 🙂
Låter som en utmärkt idé Anki. Heja dig! ☺️❤️🙌
Jag har nog varit rätt bra på att testa nya saker/gjort det jag tycker är roligt genom livet, vilket har gjort att jag känt mig levande. Min man har gärna hängt på. Haft väldigt tunga perioder i livet så jag tror det har hjälp mig att hantera det. Det var trist att på mitt förra arbete så kändes det ibland som att det inte var ok att testa nya saker. Tror jag sågs som lite naiv på något sätt, vilket jag absolut inte är. Ibland tror en del att bara för att man inte klagar så har man inga ”problem”. Så, omgivningen kan se lite snett på en…..Detta var kanske inte riktigt svar på frågorna, utan bara en reflektion.
🤗
Vilken fin reflektion. Tack Ann. Tänker att du har en medfödd talang för lätthet och lekfullhet. Och att du även har varit klok nog att vårda och värdesätta den. ❤️👍
Känner så igen mig i detta. Tycker liksom inget är speciellt kul längre. Är både mormor och farmor och visst är det roligt att träffa barn och barnbarn men inte så där översvallande trots allt. Känner mig lite blasé på livet och undrar om det inte blir roligare än så här nu när allt borde vara perfekt?
Tack för att du delar med dig Ingalill. Ibland kan det bli en vändpunkt när man ser det klart som du tycks göra. Något som kan få att börja leta upp glädjen igen. 🥰
Jag har sen någon vecka tillbaka valt att blunda och känna efter vad jag har lust till – istället för att göra det jag tycker att jag borde göra.
Det gör att jag känner mig så lätt och levande. Befriande!
Vilken fantastiskt bra tips. Tack Susie. ❤️🙌
För mig har det alltid varit dansen. Där hittar jag alltid min ”essens”.
Mmm. Dansen är ett uråldrigt sätt att väcka livsanden. Tack Malin för den inspirationen. 🥰🙏
Denna texten satt klockren. Jag känner att även om jag gör saker har jag ändå tappat bort mig själv. Den där glädjen och lättheten saknar jag. Det spontana. Även om jag försöker vara spontan får jag inte heller någon med mig och det är tråkigt att alltid göra saker själv.
Ja, upptäckten att glädjen har försvunnit ur ens liv kan vara svår att greppa. Det sker ju inte, utan gradvis. Men när man väl ser det så kan man inte ”ose” se det. Och det kan vara en vändpunkt. Tack för att du delar med dig Ewa. ❤️🙏
Åhh vilken underbar reflektion!!! Jag ser också barn som leker och skrattar i nuet och försöker leva mer så både på arbetet och privat.
Även tittat på min katt som är livsnjutare. Sover när hon vill, kräver att få gå ut. Bli klappad och få mat.
Jag försöker härma henne nu. Vill jag göra något skoj och gå ut så inte skjuta upp längre!
Vi var ute och åt spontant i fredagskväll. Vill jag ta en tupplur på dagen så gör jag det.
Vill jag ha den där extra goda chokladen, så köper jag den.
När jag har måsten som jobb och tvättstugan. Så unnar jag mig en bra serie mellan lassen och vänta med att sortera till dagen efter.
Klappar mig på axeln och tänker – det där var bra gjort! Arbeta heltid, tvätta, unna dig en bra serie och försöka att inte ställa högre krav på dig själv med att sortera fast du är trött.
Vad gör det att det står i tvättkorgen några timmar? Absolut ingenting! 😂💜
Du vann genom att du lyssnade på vad din kropp och sinne behövde. 🤗
Åh, så underbart inspirerande Sari. Tusen tack för att du delar med dig. Och så tänker – inte konstigt att katten har nio liv. 😉😻
Just nu är jag farmor och mormor och mamma till mina sjuka föräldrar. Känner så igen mig i den sista texten. Vart tog jag vägen? Hon den roliga, spontana, färgglada och optimistiska. Mitt barnbarn Lilly 7 sa en dag ”om du inte mår bra, ta på dig en klänning” De får jag göra😍
Tack Marie, alla dina texter träffar rätt i mitt liv just nu🥰
Vänligen Anneli
Fint att läsa era inlägg! Jobbar på att vara lite självsnäll i vardagen jag också.
Kram från babsingen
Mmm. Den jag gillar. Tack Babsingen. ❤️👍
Så klok Lilly är. Det är i det enkla som ofta hittar den störs glädjen. Tack för din kommentar Anneli. Den lyste upp. 🌞👍