Det är lätt att fastna i fasaden. I de där rummen vi gärna visar upp, där ljuset faller precis rätt och kuddarna ligger prydligt. Men ett hem rymmer så många fler rum. Bakom vår vackra vardagsyta finns dörrar vi helst passerar snabbt. Som de rum vi bär inom oss – med våra drömmar och vår […]
Ett hem för hela mig Läs mer »
Vi är ofta alldeles för hårda mot oss själva – varje snedsteg blir till ett bevis på vår otillräcklighet, varje tvekan ett tecken på svaghet. I vardagens flöde av måsten och borden glömmer vi att möta oss själva med den medkänsla vi så självklart ger andra. Men vi kan öva oss i ett annat sätt
Vardagens milda ögonblick Läs mer »
Som en väldrillad städpatrull stormade de in. Mina kritiska röster. De kom alltid när jag hade misslyckats eller på annat sätt inte levt upp till mina högt ställda förväntningar. De kom för att städa upp, putsa mitt anseende – men när de var klara låg jag istället som en urvriden trasa i själens källarförråd. De
Tre kritiska röster och en trasa Läs mer »
Jag befinner mig mitt emellan. Inte bara mitt emellan jul och nyår, utan även mitt emellan det som varit och det som ska bli. Eftersom jag tillhör sorten som vill bli ”färdig-med-det-samma” är det en utmaning att befinna sig i ”inget-är-på-plats”. Mitt kontrollbehov skenar, perfektionismen får krupp och stressen kostar sömn. Det är mänskligt att
Allt behöver inte vara färdigt nu Läs mer »
Dan före dan före dan. Granen är pyntad, tomtarna på plats och klapparna inslagna. Ja, julfriden börjar lägga sig över varje slott och koja. Men vänta… det saknas några klappar under granen. De allra viktigaste. De som är från mig, till dig. Här är tio mjuka klappar att packa upp varsamt. Tio budskap att ge dig
Mjuka klappar till dig själv Läs mer »
Jag tillhör inte dem som slår på den stora trumman. Inte heller den som tar ton när åsikter går isär. Ja, sådan är jag. Och det är helt okej. Men länge trodde jag att det enda sättet att ta plats var att höras och synas mest. Som att styrka alltid måste stavas högljudd för att
