Allt tydligare du
Det började försiktigt. Ett nej utan ursäkt. Tid i kalendern som bara var din. Små tecken på att något höll på att förändras. På att du höll på att bli allt tydligare.
Det började försiktigt. Ett nej utan ursäkt. Tid i kalendern som bara var din. Små tecken på att något höll på att förändras. På att du höll på att bli allt tydligare.
Vi har lärt oss att snabba beslut är det som räknas. Att tveka är ynkligt. Men tänk om ovissheten inte är problemet utan en nödvändig del av resan?
Mellan det ena och det andra Läs mer »
Vi fattar beslut om att säga nej, be om hjälp eller ta tid för vila. Men varför blir samtalet alltid om något helt annat? Varför hamnar vi i diskussioner om våra omständigheter när vi egentligen bara ville stå för vårt val?
Det du bestämt är nog Läs mer »
Vi är så skickliga på att se vad andra behöver. Men vår egen grund, den glömmer vi bort att vårda. Hur tappar man egentligen kontakten med sig själv?
Närmare marken, närmare oss själva Läs mer »
När vi sa ja såg vi bara toppen av isberget. Den tomma kalendern. Den lediga tiden. Men under ytan pågår så mycket mer.
Det vi inte såg när vi sa ja Läs mer »
Ingen vill vara ett offer. Samtidigt finns det något härligt slitet och bekvämt i att få slippa. Kanske får vi ha våra stunder tillsammans ibland.
Älskade gamla offerkofta Läs mer »