Har du, precis som jag, någonsin önskat att du kunde lämna in din avskedsansökan som ”Ansvarig för allt och alla”? Nå, här är vår chans. Idag beviljar vi oss själva ansvarsfrihet från uppgifter vi snällt och duktigt tagit på oss, men som egentligen inte är vårt ansvar. Uppgifter som inte bara tynger oss utan som också urholkar respekten – både för oss själva och för andra.
Låt oss se över listan med saker vi nu kan stryka från våra överfulla att-göra-listor:
- Göra saker för andra som de egentligen kan göra själva.
- Erbjuda hjälp innan någon ens hunnit be om det.
- Försöka förhindra att andra gör misstag.
- Ge råd som ingen bett om.
- Känna oss ansvariga för att lösa andras problem.
- Medla i konflikter som inte angår oss.
- Anpassa våra planer för att passa alla andra.
- Planera gemensamma aktiviteter utan att involvera andra.
- Be om ursäkt för saker vi inte gjort.
- Ta på oss skulden för andras misstag.
Känner du redan hur bördan lättar? Det är dags att göra det officiellt.
- Ansvarsfrihet beviljas härmed.
Nu när du har din ansvarsfrihet i handen, ta ett ögonblick att reflektera över vad det betyder för dig. Här är två frågor som hjälper dig att se hur du kan öka respekten för både dig själv och andra:
Vilken punkt på listan känner du mest igen dig i, och varför?
Hur skulle din självrespekt och respekt för andra förändras om du släppte den ansvarsbördan?
Dela dina tankar i kommentarsfältet nedan.
Gött ändå att få alla rätt 😆
Så ”huvudet på spiken” att pricka in alla dessa beteendemönster som jag har i ryggmärgen.
Nu håller jag på att förändra detta & påminner mig om att
träningsvärk är ok efter övning.
Åh, grattis till ditt nya ansvarsbefriade liv Maria. Och träningsvärk är rätt skön värk. Man vet att man är på rätt väg. ☺️❤️👍
Jag kvalar in på samtliga.
Är just nu sjukskriven för utmattning och 1,2,4,5 och 7, är de som jag främst har som mina största energitjuvar i främst mitt jobb, så där lägger jag nu min energi på att jobba fram strategier så jag inte hamnar där igen💪🏻
Tack Jess för din ärlighet. Att identifiera sina energitjuvar så tydligt som du gör är ett stort steg. Klokt att du ger dig själv tid att hitta nya vägar framåt. ❤️👍
Ett gott igenkännande skratt dök upp o leendet inom mig sprider sig i hela kroppen. Tack för de orden
Tack Barbro för din fina respons! Visst är det härligt när ett leende börjar inifrån och bara sprider sig? 😊❤️
Känner igen mig. Mer eller mindre i alla tio punkterna.
Jag har ju gillat att göra allt det där.
Det är/ var liksom jag. Men nu har jag varit sjukskriven snart ett år. Utbränd och vidbränd.
Förstår att mitt beteende är det som fått mig hit. Jag är så,så ledsen och trött !
Jag har liksom tyckt att jag gjort bra ifrån mig.
Men nu är det ingen som räknar med mig. Allra minst jag själv.
Jag är arg på mig själv. Jag skäms faktiskt för hur jag gått på i ull strumporna. Men som sagt, det var det jag tyckte var roligt.
Det är svårt att komma på något jag vill för min skull. Som är roligt! Borde väl inte vara så negativ heller. Så då får jag skämmas igen då.
Tack Susanne för din ärlighet. Så tungt du Har det just nu. Att komma till insikt på det sätt som du gjort väcker en massa känslor. Sorg, ilska och en känsla av att ha misslyckats. Att komma igenom, och över, dessa känslor tar tid. Ge dig den, en varm kram och en ”high-five” för att du vågar möta dig själv i allt det svåra.❤️
Ge råd inga bett om.
Det skulle kännas skönt att slippa känna det ansvaret
Tack Maria för din korta men viktiga insikt. Ja, tänk vad mycket lättare axlarna skulle kännas utan den bördan! ❤️
1 2 345 10 vad hemskt hur jag ger bort min energi. Men jag arbetar med det här varje dag . Det är så svårt att lägga ner det här beteende. För det blir så tomt i mitt liv då. Och måste fylla det med något annat. Men jag hittar inte något att fylla det med och då får jag ångest.
Och blir ledsen. Och gråter känner mig ledsen och ensam.
Tack Lena för att du delar något så sårbart. Det där tomrummet som uppstår när vi släpper invanda mönster kan kännas så skrämmande och ensamt. Jag hör din längtan efter att fylla det med något meningsfullt. Var rädd om dig! ❤️
En käftsmäll! Jag kvalar in på tio av tio!!! Det är inte klokt! Jag lovar att tänka till— ialla fall försöka!
Tack Ylva för din ärliga reaktion! Tio av tio – ja, ibland blir det så tydligt att man bara måste skratta lite åt det. Bra att du börjar tänka till! 😊❤️
Hej! Så himla bra och mitt i prick! Jag har hunnit bli 75+ och det här har pågått så länge… Men först nu blev det fullkomligt solklart! Kommer att göra mitt bästa för att släppa självpåtaget ansvar, men det blir inte lätt… Fast jag är en bit på väg. Man lär sig undan för undan.
Tack kära Agneta för att du delar med dig! Din insikt sprider hopp – att det aldrig är för sent att se och förändra mönster. Och visst är det precis som du säger, vi lär oss steg för steg. ❤️🙏
Punkt 10 – ta på mig skuld för andras misstag.
Jag har ofta serverat mig själv på ett fat och erbjudit mig att ta skulden. Klart att folk har utnyttjat det! Känner mig begravd under skam och skuld som inte är min. Har levt utsatt i 25 år efter att ha blivit utsatt för utplåning av arbetsgivare. Nu har jag kommit till punkten att hur sjutton kan man anklaga en praktikant/volontär för att saker inte har fungerat?! Jag var maktlös inför arbetsledning. Det var jag som kom ikläm, det var jag som for illa. Helt sjukt att folk utnyttjar skadorna av att man har blivit utsatt.
Tack Suse för att du delar din smärtsamma erfarenhet. Vilken stark insikt – att se hur du hamnade i kläm utan att ha makt att påverka situationen. Nej, den skulden är verkligen inte din att bära. ❤️🙏
Har en väninna som jag har haft sedan många år tillbaka. Har aldrig egentligen gillat hen. Negativ snål kall utstrålning stort kontrollbehov. Sitter alltid hemma. Hens värld är som ett frimärke.
Det är bara jag som underhåller hen med att hålla monologer om mina trevliga aktiviteter mm.
Vem som helst hade väl sagt upp kontakten för länge sedan men inte jag.🥺
Tror det påminner om min uppväxt som var destruktiv o fick ingen positiv respons. Toxisk bindning till min mor.
Tack Inga-Lill för ditt förtroende och din djupa insikt. Det där mönstret du ser mellan dina tidiga relationer och vänskapen idag – ja, det kan verkligen vara svårt att bryta, även när vi ser det så tydligt som du gör nu. ❤️
så super på pricken vad jag pratade om med en person i fredags. Han påstod då att han ej lagt ansvar på mig . utan att jag tagit det, men jag vill nog ändå påpeka att det kan vara en gräns där som är väldigt fin. det som blev bra i det här var att jag stod upp för mig själv och visade både en och flera gånger hur – sammanhang – kan tvinga in folk i ansvarsroller (detta gäller arbetsledning på en ideell klubb). Men min punkt och iakktagelse av mig själv är ändå att jag absolut tar gärna på mig mer ansvar , punkten innan de hunnit fråga om hjälp =). SER jag behov så gör jag det. intressantaste igår var att jag då medvetet inte uppfyllde någon av de behoven – och då kom någon annan och tog det ansvaret. just igår. superintressant ämne iaf! ska nog fortsätta öva, och att känna mig inte lat när jag då låter någon annan göra det där lilla extra som jag vanligtvis alllltid gör. på alla jobb. någonsin. hej!
Tack Caroline för din innehållsrika reflektion! Det där experimentet du gjorde – att medvetet stiga åt sidan och se vad som hände – gav verkligen en värdefull insikt. Och du har så rätt i det där med de fina gränserna mellan att ta och få ansvar. Det är verkligen inte lathet att låta andra ta plats och växa med sina uppgifter! ❤️🙏
Marie, känns som du känt mej hela livet, allt stämmer och det blir så tydligt att jag kan ändra på de här sakerna för att få mer balans.
Tror också att andra kan uppskatta om jag gör det. Tycker ju inte själv om att andra ”tar över för mycket”.
Tusen tack ❤️
Tack snälla Marita för dina varma ord! Ja, visst blir det tydligt när man ser det på pränt – och så klokt att du ser hur förändringen kan bli bra både för dig och andra. ❤️🙏
1, 3 och 9. Är sjukskriven p.g.a. stress och utbrändhet. Jobbar på dessa med mina chefer. Jobbar 50% sedan 1/6.
Tack Lotta för att du delar med dig. Det är modigt att ta tag i detta och ge dig själv tid att läka – bra att du har stöd från dina chefer i processen. 🥰
Ja jag tycker att jag känner igen mig i det mesta 🙁
Men det att be om ursäkt för andras fel det räcker väl att jag ber om ursäkt för mina fel 100 gånger å ändå har dåligt samvete…
Göra saker för andra hm ja det är nog spot on tack för ordet
Tack Anki för din ärlighet. Det där med att be om ursäkt hundra gånger och ändå ha dåligt samvete – ja, det är verkligen dags att vi ger oss själva lite andrum! 🤗💖
1-7 med gemensam nämnare att jag i min illusion ska ensam rädda världen. 8:an känner jag igen när jag tagit på mig att vara egenutnämnd reisleiter.
Sedan något år rådfrågar jag och kollar med mina ungdomar och jag behöver ständigt på minna mig var går gränsen för mitt engagemang och livsenergi.
Respekt och tilltro till mig själv och därmed till mina famil, vänner och kollegor – samt att jag kan få njuta och må bra och låta var och en inklusive mig själv få växa som medmänniskor och få en nytt lyssnande till och för varandra.
Tack Monica för att du delar med dig. Vilken härlig insikt – att när du ger dig själv utrymme att njuta och må bra, så växer både du och dina relationer. Det där med att vara ”egenutnämnd reseledare” fick mig att le! 😊❤️
Underbara omtankar. Jag känner tyvärr igen mig i allt och tar åt mig. Jobbar med att släppa. Det handlar om kontroll, tydlighet, gränser och att ha tillit till andra.
Tusen tack Tina. Både för din bekräftelse och för att du delar dina tankar. Det där med att släppa taget – ja, det är ju en ständigt återkommande syssla. 😉❤️
Tack Marie! Du sätter verkligen ord på mycket som jag hela tiden jobbar med mig själv med. Kan nog säga att jag kan relatera till alla punkterna, både privat och i arbetet.
Tyvärr kan jag inte lägga in dina workshops i mitt liv just nu, men fortsätter att följa dig och tar till mig massor. Tack för att du finns! 🥰
Tack själv Anette. Det är alltid fint att få bekräftelse på att det jag skriver landar mjukt.🥰🙏
●Nr 4 Ge råd som ingen bett om. Den sticker mest, ut även om de övriga känns igen. Jag tror att det har att göra med min heta önskan som barn, att mina föräldrar skulle sluta misshandla mig psykiskt och fysiskt. Min uppmärksamhet riktades utåt.
● Självrespekt fann jag i att lova mig själv trohet och att ta hand om mig själv. Respekten för andra är att de ansvarar själva för sina uppträdanden och att jag kan välja. Vilka som ger mig glädje och vilka som inte gör det.
Tack Fiona för att du delar något så personligt och djupt. Din resa från smärta till självrespekt och förmågan att välja vad som ger dig glädje är så stark och betydelsefull. 🥰
Tack för detta 🙏🏼Känner igen mig i många punkter men mest punkt 1 och 7. Jag kommer att skriva ut alla punkter och ha de både hemma och på jobbet . Hoppas på bra resultat 🙏🏼Tack för all din uppmuntran!
Tack själv Sibila för att du delar med dig av dina tankar. Och ja, det är bar med påminnelse när mönstret sitter djupt. Heja dig! 🥰👍
Känner igen mig i punkt två. Som bottnar i rädsla att själv bli anklagad för att det blir fel. Tar på mig hela skulden. Att släppa det skulle innebära att jag slutar gnälla och älta oförätter. Å ge mig chans att inte vara så destruktiv å sabba för mig själv. Utan ta tillvara möjligheter som dyker upp
Tack Christina för att du delar med dig. Så himla bra att du ser möjligheterna. Det gör det så mycket enklare att släppa taget. ❤️
Känner igen mig i alla punkter mellan punkt 1-7. Och försöker förstå varför jag måste vara denna ”hjälpare” Sitter så djupt i mig att jag måste finnas till för andra. Och tänker jag utanför den ramen så skäms jag. Känner mig egoistisk om jag inte finns och hjälper till. Är kanske rädd för att jag ska bli bortglömd om jag inte finns i närheten och räcker ut min hand .
så mycket samma här, men gissar det går till barndomen.. och med övning så har jag ändå märkt att man känner sig mindre egoistisk 🙂
Tack Annika för din djupa reflektion. Att vilja hjälpa andra är en fin egenskap, men din insiktsfulla fråga om varför rör vid något viktigt. Skammen och skulden brukar dyka upp när vi bryter mot våra invanda värderingar – och det fina är att vi kan välja att uppdatera dessa värderingar så att de stämmer bättre med den vi är och vill vara idag. Om du är nyfiken på att utforska detta vidare är du varmt välkommen till min workshop ”Välj dig själv trots skuld” den 7/11 eller 10/11. Du kan delta live eller ta del av inspelningen efteråt. Läs mer och anmäl dig här: https://blimeradu.se/vaga-vara-du/
Varmt välkommen! ❤️
Den punkt på listan som jag känner mest igen är ”Erbjuda hjälp innan någon ens hunnit be om det.” Jobbar så mycket med detta och det är så svårt. Just det där att alltid ha tentaklerna ute och pejla in andra behov gör att jag bara kan slappna av när ingen annan är i närheten. Och knappt då.
Och det här beteendet är ju inget som andra önskar sig heller. Vill de ha hjälp så ber de om det. Om de inte är som jag, som väldigt sällan ber om hjälp. Jobbat med det också, men det går sisådär.
Tack för att du delar dina tankar Anna Viktoria. Och heja dig för att du fortsätter med att släppa ansvaret även när det är svårt. Känner så igen det dör med tentaklerna. De kan vara så långa att man snubblar på dem gång på gång. ❤️
Jag anpassar mig efter andra alldeles för mycket, det vet jag. Gränsen mellan att vara tillmötesgående och ta mina egna behov först är något jag hela tiden behöver bli medveten om. Ofta negligerar jag mig själv medan jag ser hur andra sätter gränser med sin tid osv.
Tack Elisabet för att du delar med dig av dina tankar. Ja, den där balansgången mellan att ta hand om andra och sig själv är så svar, men ack så viktig. ❤️
Alla de områden som du tog upp behöver jag släppa!
Tack för din kommentar Lena. Ja, ibland behöver vi bara ta ett djupt andetag och släppa taget om alltihop! 😉❤️
Jag saknar att vara fri från sånt jag faktiskt gjort, som jag erkänt min skuld för och ändå håller på och ältar. Önskar så att jag kunde bli fri från dessa tankar och dess skuldbörda.
Det andra på listan är saker som jag gör, men det tynger mig inte lika mycket som de saker jag faktiskt gjort.
Tack för att du delar med dig Solveig. Att bära på gamla skulder är så tungt, särskilt när man faktiskt har tagit ansvar för det som hänt. Det tar tid att förlåta sig själv, även när andra har förlåtit en. ❤️🙏