”Hur svårt kan det vara?” muttrar jag medan jag försöker para ihop de två halvorna av ett påskägg. Resterna från gårdagens påskäggsjakt med barnbarnen ligger utspridda över bordet. Det borde vara världens enklaste pussel men ändå står jag här och suckar över kartonghalvor som vägrar passa ihop. Men är det inte så vi gör med […]
Påskägg och paradoxer Read More »
Ofärdigt. Halvfärdigt. Otillräckligt. Bristfälligt. Kärt barn har många namn. Nej, förresten så kärt är det inte att vara halvvägs, halvklar eller halvdan. Det är snarare något vi skyndar oss att dölja, förklara bort eller jobba över. Ingen vill väl visa sina halvfärdiga sidor. Visa att man inte räckte hela vägen fram. Det finns en särskild
”Arg? Nej, det blir jag verkligen aldrig. Det är så onödigt. Jag andas bara djupt. Och städar lite.” Det är nästan komiskt hur vi går på tå kring vår egen ilska. Som om någon sov därinne som absolut inte fick väckas. Så vi smyger omkring med våra arga känslor, håller andan och hoppas att ingen
Hennes röst i telefonen darrade lätt. Kluven mellan två omöjliga val. Hennes man behövde mer vård och tillsyn än hon kunde ge, men tanken på att lämna över ansvaret till andra rev i hennes hjärta. ”Jag vet att han skulle få det bra där, på boendet… men det känns som att jag sviker honom”, sa
Kan du leva med det? Read More »
”Men ska du steka köttet nu?!” Orden är knappt uttalade innan jag hör hur de låter. Jag ser Philips blick och inser att jag gjort det igen. Där stod han glad och förväntansfull vid spisen medan jag redan hade planerat varje moment av matlagningen i mitt huvud. Jag hade läst receptet från början till slut,
Ett litet släpp i taget Read More »
Peka med hela handen. Sätta ner foten. Inte vika sig en tum. Så trodde jag länge det måste vara för att sätta gränser. En föreställning som fick mig att överträda mina egna gränser varje gång jag försökte sätta dem. För även om vi som är omtänksamma ibland blir följsamma av rädsla för att inte bli
När gränser får vara följsamma Read More »
