Vi bär andras smärta som vore den vår egen. Vi ligger vakna och vänder på lösningar som aldrig känns tillräckliga. Vi går genom dagen med en ständig känsla av att behöva göra mer. Det sitter i ryggmärgen, detta att vilja laga det som gör ont. Som om vi alltid hade nål och tråd redo. När […]
Vår närvaro är nog Read More »
När vi bestämmer oss för att utvecklas blir det ofta med samma krav på resultat som i resten av livet. Vi granskar våra brister, sätter upp mål och driver oss framåt med beslutsamhet. Så starkt sitter denna vana att pressa oss själva. Men det finns andra vägar till förändring, vägar som börjar i tillit snarare
Det är lätt att fastna i fasaden. I de där rummen vi gärna visar upp, där ljuset faller precis rätt och kuddarna ligger prydligt. Men ett hem rymmer så många fler rum. Bakom vår vackra vardagsyta finns dörrar vi helst passerar snabbt. Som de rum vi bär inom oss – med våra drömmar och vår
Ett hem för hela mig Read More »
Vi är ofta alldeles för hårda mot oss själva – varje snedsteg blir till ett bevis på vår otillräcklighet, varje tvekan ett tecken på svaghet. I vardagens flöde av måsten och borden glömmer vi att möta oss själva med den medkänsla vi så självklart ger andra. Men vi kan öva oss i ett annat sätt
Vardagens milda ögonblick Read More »
Som en väldrillad städpatrull stormade de in. Mina kritiska röster. De kom alltid när jag hade misslyckats eller på annat sätt inte levt upp till mina högt ställda förväntningar. De kom för att städa upp, putsa mitt anseende – men när de var klara låg jag istället som en urvriden trasa i själens källarförråd. De
Tre kritiska röster och en trasa Read More »
Jag befinner mig mitt emellan. Inte bara mitt emellan jul och nyår, utan även mitt emellan det som varit och det som ska bli. Eftersom jag tillhör sorten som vill bli ”färdig-med-det-samma” är det en utmaning att befinna sig i ”inget-är-på-plats”. Mitt kontrollbehov skenar, perfektionismen får krupp och stressen kostar sömn. Det är mänskligt att
Allt behöver inte vara färdigt nu Read More »
