Varje vår samma sak.
Ljuset återvänder och avslöjar det vintern fått oss att förbise. Dammet på hyllorna. Fläckarna på fönstren. Löven i rabatterna… ja, alla dessa borden.
Jag borde höra av mig mer. Jag borde ha mer energi, alla andra verkar ju ha det. Jag borde vara mer tacksam, jag har ju allt. Jag borde engagera mig i något.
Vi känner igen dem. De dyker upp varje vår. Lika pålitliga som krokusarna. Och precis som varje år tar vi dem på allvar. Lägger dem på högen med allt annat vi redan bär.
Men tänk om vi lyfte på dem den här gången. Tittade under.
För under varje borde gömmer sig något.
Under “jag borde höra av mig mer” kanske en saknad efter närhet. Under “jag borde ha mer energi” kanske en längtan efter att känna sig levande. Under “jag borde engagera mig” kanske en hunger efter mening.
Och under “jag borde vara mer tacksam” – kanske ingenting alls. Inget som värmer. Inget som är vårt. Bara ett krav vi plockat upp någonstans utan att minnas var.
Vissa borden bär vi för att de vill oss något. Andra bär vi bara för att vi alltid gjort det.
Att reflektera över
Vilket av dina borden gömmer en längtan?
Vilket gömmer ingenting alls?
Du är varmt välkommen att dela dina tankar i kommentarsfältet nedan. Om du vill vara anonym anger du bara ditt förnamn eller ett alias.
Få fler reflektioner som denna
Du kanske också gillar
Jag är så nöjd idag för igår kom min äldsta son med lunch och sedan skulle vi åka och handla
Under lunchen säger jag vill du lyfta ut stolarna o elgrillen på uteplatsen! Kände att att passa på när hjälp fanns! Men mamma det är en månad till Valborg, oj tog fel i helgen ska vi ju ställa om klockan.Så skönt då försvann ett ”borde göra,” vi skrattade och sedan fick jag hjälp med lite annat fix! Så det kan bli 🤗 stressen bara försvann 🤷så idag blev en lugn dag🤗
Haha. Ja, så kan det bli när vi har huvudet fullt av måsten. Och tack för att du påminde mig om sommartid. Den hade jag inte alls koll på. 🥰👍
Mitt i prick som vanligt! Just nu skulle jag helst vilja vara för mig själv och pyssla lite av varje hemma hos mig, i min takt. Men nej…det är alltid någon som vill nåt, som vill träffas eller prata…jag vill bara vara i fred. Alla dessa borden vill jag bara slänga ut genom fönstret. Försöker dra ner på tempot…men det är så mycket som borde göras…:) nåväl det går väl över… Tack för dina reflektioner Marie.
Kände igen det där. Vill helst vara ifred. Är inte så pigg på det sociala. ☺️👍
Oj, vad jag kände igen mig. Men ”borde” för mig blir ofta” måste”. Om jag tänker på allt som måste,borde göras sätter stressresponsen igång på högvarv.
Jag har börjat lära mig att jag börjar i någon ända,tänker t ex att jag torkar av en kökshylla idag så har jag påbörjat ngt. Senast resulterade det i att alla kökshyllor blev avtorkade för det var ju inte alls jobbigt . Det är tankarna om alla måsten som är slitsamma. Sen brukar jag säga till mig själv BRA GJORT!
Det är ett riktigt bra knep. Att avgränsa. Då byggs inte ett berg upp innan man ens börjat. Tack Elisabet. 🥰
Under ”Jag borde vårstäda trädgården” gömmer sig en längtan att få njuta av våren. För att det inte ska bli en stress så tar jag en del av trädgården i taget och försöker att fokusera på de delar som blivit klara, istället för att allt som är kvar att göra
Under ”Jag borde vårstäda” gömmer sig inte mycket längtan, så det kommer långt ner på min ”borde-lista”.
Låter klokt. Och skönt. Jag tar det med mig. Att fokusera på det som blev klart. Inte det som återstår. Tack Viktoria. 🥰