Jodå, bra. Det är vad vi svarar när någon frågar. Kort och snabbt, för att vända blicken tillbaka. Och du. Hur är det med dig? Jag vet att du haft det tufft den senaste tiden, berätta.
Och så är det. Hela tiden. Vi har uppmärksamheten hos andra. Framför allt dem vi bryr oss om. Vi tänker på dem när vi vaknar. Vi undrar hur de har det under dagen. Vi hör på rösten att något inte stämmer. Vi ser i blicken att något hänt.
Vi finns där. För dem.
Men oss själva då? Vet vi hur vi har det?
Vi vet hur mamma har det. Vi hörde det i hennes röst. Vi vet att vännen är ledsen sen uppbrottet. Vi vet att sambon inte sover på morgnarna. Men oss själva? Det vet vi inte. Vi har aldrig frågat. Och hade vi frågat hade vi inte väntat på svaret.
Det är inte att vi gjort fel. Vi har bara inte sett. Inte sett att det funnits en relation där hela tiden som väntat. Relationen till oss själva.
Och det börjar enkelt. Vi vänder blicken. Märker att någon finns där. Blir nyfikna på vem.
Sen kommer resten. Vi lyssnar. Frågar och väntar på svaret. Är förstående när något blivit fel. Finns där också när det skaver. Det är vad vi gör för dem vi älskar varje dag.
Och nu även för oss själva.
Att reflektera över
Vad gör du för dem du älskar?
Vad av det skulle du kunna ge dig själv?
Du är varmt välkommen att dela dina tankar i kommentarsfältet nedan. Om du vill vara anonym anger du bara ditt förnamn eller ett alias.
Få fler reflektioner som denna
Du kanske också gillar
Ja, vad gör man inte för sina nära och kära? Jag är fortfarande snabb på att fråga: kan jag göra nåt för dig? Varför blir det alltid såhär?? På jobbet har jag blivit bättre på att inte erbjuda min hjälp hela tiden och sätta gränser, men privat blir det mindre lyckat.
Vad kan jag göra för mig? Det jag längtar mest efter är: space, luft och ensamtid. Är trött ända in i själen.
Får boka in egentid i kalendern…
Tack för att du delar med dig Yvonne. Låter så skönt det du kommit fram till. 🥰
Jag följer barnen o deras mående och barnbarnen.
Skulle må bra av den omsorgen själv till mig själv och inte bli besviken när man inte får det från andra. Oxh så behöver man inte fråga andra hur de mår egentligen alltid utan enbart då man orkar.
Vilken fin insikt. Tack Karin. 🥰
Ja,det är och har alltid varit den stora frågan.
Aldrig riktigt fått bli den eller så som jag ville.Dålig uppväxt ,vuxen för tidigt.Depression och självmordstankar som barn.Sedan jobb inom vården av andra människor.Även utbildat mig på högskola.Alltid brytt sig om andra kännt extra i svåra situationer osv.Alltid lyssnat på andra och själv vikit undan för mina egna tankar och idéer.Detta dvs då man varit oönskad som barn,aldrig fått bekräftelse.Känns bra att hjälpa andra men man kan bli dränerad.Hade ganska många bra år då jag fann min man.Då barnen kom och växte kom det åter svåra tankar och lusten till livet försvann.
Tvillingar med Npfdiagnoser.Sedan en tredje med diagnos.Var så jobbigt och aldrig någon hjälp.Nu senaste åren blir relationen med mannen bara sämre.Jag försöker se mina tonåringar med deras brister, uppmuntra osv.Han bara klagar på dem.Det blir bara dålig relation i familjen.Går ej prata med honom.Nu är jag 56 år och kan känna vem är jag.Har liksom i livet ej haft tid med mig själv.Försöker dock lyssna av mig själv ibland dvs göra det jag orkar.Min man klagar även på mig,ser bara det han gör vilket gör att jag tappar bort mig.Svårt tänka vem är jag,vad behöver jag osv.
Dina brev får mig att tänka efter.Tänk om vi bara fick vara dem vi är utan att bry sig om vad alla andra tycker och tänker.Skönt att skriva av sig lite grann vilket jag gjorde som ung vuxen.
Det är en bra terapi.
Önskar en bra sommar !
Tack för att du delar med dig Pernilla. Tänker att våra mönster sitter djupt men att de heller inte får en chans att förändras när livet sedan händer på det sätt beskriver. Barn med särskilda behov kan få vilken förälder som helst att tappa bort sig själv och sina behov. Har man mönstret med sig från början, ja då är det ju nästan givet att man gör samma sak som man alltid gjort: prioritera bort sig själv. Fint att du tänker och reflekterar kring mina texter varje söndag. Det blir ju som ett fönster in till dig själv som skapar luft, ljus och nya utsikter.🥰