Varje vår samma sak.
Ljuset återvänder och avslöjar det vintern fått oss att förbise. Dammet på hyllorna. Fläckarna på fönstren. Löven i rabatterna… ja, alla dessa borden.
Jag borde höra av mig mer. Jag borde ha mer energi, alla andra verkar ju ha det. Jag borde vara mer tacksam, jag har ju allt. Jag borde engagera mig i något.
Vi känner igen dem. De dyker upp varje vår. Lika pålitliga som krokusarna. Och precis som varje år tar vi dem på allvar. Lägger dem på högen med allt annat vi redan bär.
Men tänk om vi lyfte på dem den här gången. Tittade under.
För under varje borde gömmer sig något.
Under “jag borde höra av mig mer” kanske en saknad efter närhet. Under “jag borde ha mer energi” kanske en längtan efter att känna sig levande. Under “jag borde engagera mig” kanske en hunger efter mening.
Och under “jag borde vara mer tacksam” – kanske ingenting alls. Inget som värmer. Inget som är vårt. Bara ett krav vi plockat upp någonstans utan att minnas var.
Vissa borden bär vi för att de vill oss något. Andra bär vi bara för att vi alltid gjort det.
Att reflektera över
Vilket av dina borden gömmer en längtan?
Vilket gömmer ingenting alls?
Du är varmt välkommen att dela dina tankar i kommentarsfältet nedan. Om du vill vara anonym anger du bara ditt förnamn eller ett alias.
Få fler reflektioner som denna
Du kanske också gillar