Närmare marken, närmare oss själva

Jord|nära. adj. nära jorden; utan krusiduller; som det är

Ett ord att älska och en egenskap att beundra, eller hur? För när har vi någonsin hört någon säga: ”du är alldeles för jordnära, bli lite mer pretentiös, för Guds skull”.

Men för oss omtänksamma är det inte alltid så enkelt. Med huvudet fyllt av andras behov, känslor och förväntningar bryts markontakten. Innan vi vet ordet av har vi blivit främlingar i vårt eget liv.

Märkligt, eller hur? Vi som är så skickliga på att se vad andra behöver. Vi som löser problem och fixar det som är trasigt. Men vår egen grund – den glömmer vi bort att vårda.

Så hur tappar vi då denna grund? Jag tänker att det sker på tre sätt:

Vi slutar höra vad kroppen försöker säga. Vi börjar ignorera de små signalerna av stress, spänning och trötthet. Vi ökar takten trots att orken tryter. Vi säger ”jag mår bra” även när kroppen protesterar högljutt. För någonstans längs vägen har vi lärt oss att våra kroppsliga signaler är mindre viktiga än andras behov av oss.

Vi tappar kontakten med vad som egentligen är viktigt för oss. Vi vet exakt vad våra närmaste behöver men kan inte svara på vad vi själva vill. Vi planerar andras liv men skjuter våra egna planer på framtiden. För någonstans längs vägen började vi tro att vårt eget värde ligger i att vara till för andra.

Vi gör vårt välmående beroende av hur andra mår. Vi blir oroliga om någon är sur eller lite ur balans. Vi anpassar oss mer och mer för husfridens skull. Trygghet finns bara när alla omkring oss mår bra. För någonstans längs vägen började vi tro att vårt eget värde beror på andras lycka.

Det tar tid att hitta tillbaka till sig själv när man varit borta så länge. Men för varje gång vi stannar upp och lyssnar inåt, för varje gång vi väljer vår egen grund framför andras förväntningar, växer jordnäraheten tillbaka. Och en dag kommer vi stå stadigt igen – nära vår egen jord, utan krusiduller, precis som det är.

 Att reflektera över

Vilken av de tre punkterna känner du mest igen dig i just nu?

Vad skulle ett första litet steg närmare din egen grund kunna vara?

Du är varmt välkommen att dela dina tankar i kommentarsfältet nedan. Om du vill vara anonym anger du bara ditt förnamn eller ett alias.

❀Få fler reflektioner som denna

Jag skriver till dig varje söndag med texter om det du känner igen. Reflektion som hjälper dig komma hem till dig själv.

Kommer varje söndag. Kostar inget. Du kan hoppa av när som helst.

❀Du kanske också gillar

Det vi inte såg när vi sa ja

Vi känner alla igen känslan av att säga ja till något som verkar så enkelt, bara för att sedan undra varför det känns så betungande. Det visar sig att vi fattar beslut baserat på bara hälften av sanningen.

Läs hela texten →

Älskade gamla offerkofta

Det finns dagar när vi hellre vill dra på oss offerkoftan än ta tag i livet. Men tänk om vi kunde sluta skämmas för våra svaga stunder? Tänk om vi kunde lära oss älska även dem?

Läs hela texten →

Broar av omtanke

”Nej är en fullständig mening.” Ett underbart citat av Anne Lamott. Så enkelt. Så sant. För visst har vi rätt att säga nej utan ursäkter, förklaringar och självförgörande bisatser.Men för oss som bryr oss om våra relationer är det inte så enkelt. Ett avskalat nej känns som att vi kapar

Läs hela texten →

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

2 reaktioner på ”Närmare marken, närmare oss själva”

  1. Nu är det stopp. Nu skall jag vara och agera från den jag är och vill vara.
    Bry mig om det som har egentlig betydelse för mig. Inte låta mig påverkas av vad andra gör eller inte gör som inte känns relevant för mig.
    Engagera mig i de människor som är betydelsefulla utan att för det skull sluta vara ”allmänt” omtänksam och en god medmänniska som jag i grunden är. Men omtänksam på rätt sätt så att det inte tär på min själ och hjärta. Empati.
    Några rader spontant från hjärtat i denna stund. Tack för du finns‼️

  2. Jag är så tacksam att hittat dig Marie som lärt mig sätta ord på mina tankar ♥️ja, vi får lära så länge vi lever, så länge vi tror! Har firat min 80-årsdag! Blev firad med Mamma Mia party!! Det tar lång tid att lära sig lyssna på sin kropp för förr eller senare säger det ”stopp,” har alltid varit den som värnat om alla, brytt mig om, idag är jag inte alltid redo för det, ett nytt kapitel i mitt liv har börjat men med stor tillförsikt om fin fortsättning🙏🙂jag har liksom rätt att vara egoistisk😌tacksam♥️🤗